Logga in
Logga ut
Budgetarbete för 2019 Jenny Elander Ek (C) Jenny Elander Ek (C)
Vädersponsor:

Den nygamla borgerliga majoriteten

Söderköping Så har de symboliska rökslingorna från kommunhuset signalerat att en ny ledning har värkts fram. Glada miner på männen som förhandlat fram uppgörelsen syns på lokalsidorna i tidningarna i morgon, 11/10. Vi får väl se hur glada man blir efter ett tag. Lätt har det inte varit att få moderaterna att överge sin nuvarande samarbetspartner, socialdemokraterna. Centern har fått bjuda på de tyngsta ordförandeposterna, såväl i kommunstyrelsen som i samhällsbyggnadsnämnden. 

Vad som är minst lika viktigt är hur politiken kommer att se ut framöver. Det tycks som moderaterna har fått god utdelning även här. Centern och övriga partier i den gamla restalliansen verkar inte ha lyckats få med moderaterna på att överge besluten om byggnation i Brunnsparken. Och hur blir det med expansionen norrut mot Norrköping som Magnus Berge, centerns tidigare kommunalråd pläderat för?

Jag är rädd för att även i dessa tunga samhällsbyggnadsfrågor har moderaterna fått igenom sin vilja. Det innebär att besluten kring Brunnsparken ligger fast. Det enda som nu kan rädda en ograverad park är att överklagandena går igenom. Att centern och liberalerna skulle kunna få igenom vad man sagt tidigare, nämligen att bevara parken och därigenom riva upp beslutet om byggnation, tycks inte realistiskt. Moderaterna har tydligen varit ultimativa i den frågan. Och en borgerlig majoritet var uppenbarligen viktigare för centern och liberalerna än en bevarad Brunnspark. Tråkigt. Nu får vi hoppas på juristerna i mark- och miljödomstolen och att det finns en fortsatt folklig opinion som är beredd att protestera in i det sista.

 Även när det gäller en expansion norrut mot Norrköping tycks det vara kört. Alltför mycket av Mariehov har redan sålts ut, med trassel och hinder när det gäller möjligheten att använda traditionella promenadvägar som en trist konsekvens. Det större perspektivet, att bygga sig närmre Norrköping, får väl framtiden utvisa hur det blir. Planerna när det gäller Albogadalen och Fullerstad verkar ju vara långt gångna. Ambitionerna att växa kanske inte i längden är helt okontroversiella. Söderköping som den lilla vänliga småstaden med en harmonisk utbyggnad, huvudsakligen av småhusbebyggelse och villor, kan snabbt ändra karaktär. Viljeinriktningen här är otydlig.

Ett problem som också blir alltmer uppenbart är att underskotten är svåra att komma tillrätta med. Tydligen har den hittillsvarande majoriteten haft tankar om en rejäl skattehöjning för att komma tillrätta med problemen. Det låter överraskande klokt. Förvånande också med tanke på moderaternas traditionella inställning i skattefrågan. Men man bör väl ha lite is i magen och vänta in vad som blir besluten i riksdagen när det gäller statsbidrag till kommuner och landsting. Partierna och rikspolitikerna - oavsett partifärg -  var ju i valrörelsen rätt generösa med löften om att satsa på kommunerna.

Hur som helst, ordningen är återställd i Sörping. Det lär väl åtminstone ledarkommentarerna på NT:s ledarsida belåtet konstatera. För egen del kan jag konstatera att vänsterpartiets förutsättningar efter valframgången, att bedriva en konstruktiv opposition kommer att bli bättre. Vi lovar inte guld och gröna skogar, men väl att komma med goda förslag som främjar jämlikhet och alla människors lika värde. Vi kommer inte heller att tveka när det gäller att kritisera förslag som ökar ojämlikheten eller urholkar demokratiska värden som öppenhet och meddelarfrihet. 

Valresultatet i Söderköping

Söderköping Valresultatet i Söderköping blev en rejäl knäpp på näsan för den styrande majoriteten, särskilt för socialdemokrater och miljöpartister. Socialdemokraterna förlorade 13 procent av sina röster från förra valet, och tappade från 33 till 20 procent av valmanskåren, vilket innebär att man blir av fem mandat i fullmäktige i den här mandatperioden och nu får 8 platser. För Miljöpartiet blev det ännu värre. Man tappade två tredjedelar av sina tidigare väljare och lyckades med nöd och näppe behålla ett mandat mot nuvarande tre. Moderaterna däremot, lyckades begränsa sin nedgång med ett mandat och är fortfarande det största borgerliga partiet röstmässigt och mandatmässigt med åtta mandat. Centern tog revansch för nederlaget 2014 och gick fram med två mandat och har nu 7. Även de två mindre borgerliga partierna, Liberalerna och Kristdemokraterna hade röstframgångar och erövrade varssitt nytt mandat. 

Sverigedemokraterna lyckades erövra tre nya mandat, trots att partiets stolar i fullmäktige gapat tomma under innevarande period. Man kan också notera att Landsbygdspartiet, som finns på många håll i mindre kommuner bland annat i Valdemarsvik, tog ett mandat. Det är Niklas Lindecrantz, förrförra kommunalrådet Barbro Tjernströms son, som därmed debuterar i fullmäktige. Han har som sin mamma ett förflutet hos moderaterna. 

Vänsterpartiets resultat är för en bred vänster den enda ljusglimten. Vårt resultat innebär att vi ökade våra röster från 4,7 till 6,8 procent och erövrade ett tredje mandat. Men bortsett från detta,  tvingas man konstatera, att det har blivit en kraftig förskjutning högerut och dessutom i nationalistisk och främlingsskeptisk riktning. 

Man kan spekulera i orsakerna, men naturligtvis slår den nationella trenden igenom även i Söderköping. Noterbart är dock att socialdemokraterna fått ta kraftigt stryk för sitt samarbete med moderaterna. Moderaterna har klarat sig bättre och har ju också kunnat visa att man fått igenom de flesta av sina vallöften. Moderat politik leder knappast till entusiasm bland socialdemokratiska väljare, kan man konstatera. Dessvärre tycks det som om många tidigare s-väljare i sin bitterhet då i stället föredragit att lägga sin röst på sverigedemokraterna. En del tidigare s-väljare har väl också gått till vänsterpartiet. Annars finns det skäl att anta att det är många mijöpartistiska väljare som denna gång röstat på vänsterpartiet. Vänsterpartiet har ju varit tydliga  och kunniga i miljöfrågor, medan miljöpartiet svek såväl i Söderköping som nationellt.

Vad blir då resultatet av detta när det gäller maktpositioner? Svaret får vi antagligen om någon dag, senast i nästa vecka. Den 10 oktober är det fullmäktige och då ska en majoritet utkristalliseras rent formellt. Moderaterna är det parti som kan sägas vara kungamakare. Men som vanligt är det stridiga viljor i det partiet. Deras första namn Börje Natanaelsson, blev ju förbikryssad av "nykomlingen", Bengt Svensson, känd som Sveriges rikspolischef för några år sedan.  Börje och  nuvarande kommunalrådet Yvonne Persson tycker ju att man fått igenom mycket moderat politik i den nuvarande koalitionen. Det talar för att den delen av partiet gärna vill försöka fortsätta. Man har emellertid ingen majoritet i fullmäktige för sin nuvarande koalition, s-m-mp. Den räkneövningen, och att knappast alla moderatväljare var entusiastiska för uppgörelsen med "ärkefienden", talar för att man försöker återupprätta den tidigare borgerliga fyrklövern, eventuellt med Lindecrantz parti som lilla vicke vire i en femhandsuppgörelse. 

Det finns emellertid spänningar. Dels den gamla konflikten om vem som ska vara kommunstyrelsens ordförande. Det var ju detta som gjorde att den borgerliga alliansen sprack 2014. Dels finns det säkert spänningar inom borgerligheten också i många politiska frågor. Jag kan tänka mig att det finns tongivande personer i en eventuell borgerlig majoritet som vill riva upp beslutet om bygget i Brunnsparken. Även försäljningen av Mariehov och därmed hindrandet av en naturlig  expansion norrut mot Norrköping har sina vedersakare. Det blir svåra nötter att knäcka om moderaterna skulle besluta sig för att ingå i det borgerliga blocket. Det troliga är ändå att moderaterna väljer borgerliga allianskamrater och därmed får en betryggande majoritet i fullmäktige. Kanske vore det också bra för socialdemokraterna att i opposition rannsaka sina vägval och vässa sin politiska profil. 

Till slut kan man glädjande notera att Sverigedemokraterna kan hållas utanför direkt inflytande. Vi får väl se hur länge partiföreträdarna orkar med det tålamodskrävande arbetet i den kommunala grottekvarnen. 

Dagen efter

Söderköping Det är många som känner sig "dagen efter" så här ett par dagar efter valdagen, som ju ska vara demokratins stora festdag. Här i Söderköping är det nog framför allt socialdemokraterna som upplever en baksmälla. En tillbakagång med 5 mandat och 1200 färre röstande svider. Även kamraterna i majoritetskoalitionen känner sig nog besvikna. Miljöpartiet tappade två av sina tre mandat och klarar nätt och jämnt ett mandat. Moderaterna tappar 4% av sina väljare men endast ett mandat. Man har ett vägval att göra och kommer säkerligen att uppvaktas såväl av övriga borgerliga partier som av socialdemokraterna.

Sverigedemokraterna får en betydande valframgång. Med fem mandat blir man det fjärde största partiet i fullmäktige. Det ska bli intressant att se om man lyckas besätta alla platserna under hela mandatperioden. Jag är inte övertygad. 

Centern är det andra partiet som, med sju mandat, kan utropa sig som valets segrare. Man har återtagit sin position som ett av de tre partier som kan göra anspråk på ordförandeposten i kommunstyrelsen. Även restalliansens övriga partier gick fram och erövrade varssitt nytt mandat. För att få till ett majoritetsskifte krävs dock att moderaterna byter sida och bryter upp från sitt nuvarande samarbete med socialdemokraterna. Jag kan tycka att detta är det rimligaste utfallet av valresultatet. 

Om restalliansen skulle bjuda upp SD, Landsbygdspartiet som överraskande tog sig in i fullmäktige, och miljöpartiet skulle en sådan brokig konstellation kunna skrapa ihop en knapp majoritet. Det skulle dock förvåna mig. Dessutom har samtliga kandidater till ordförandeposten i kommunstyrelsen - även centerns gruppledare Peter Karlström - privat bedyrat att det inte blir tal om att göra sig beroende av SD. Vi får väl tro på detta.

Vänsterpartiet har också haft en valframgång, går fram med ett mandat och får således tre mandat i fullmäktige. Det betyder att vi får representation i styrelse och samtliga nämnder. Därmed kan vi med större kraft driva våra frågor under den kommande mandatperioden. Jag kan lova att vi kommer att vara en kritisk men konstruktiv kraft oavsett vem som nu till slut tar makten. 

 

Sista dagen innan valet

Söderköping Det är lördag och i morgon är det val till Sveriges riksdag, landsting och kommuner. Valresultatet är avgörande för Sveriges framtid. Det är i och för sig så vi politiskt aktiva brukar säga inför varje val. Men det är en skillnad i år.

Heidi Frid, 94 år och förintelseöverlevare som judinna, blir porträtterad i dagens DN. Hon varnar för ett valresultat där Sverigedemokraterna skulle få inflytande. Hon beskriver situationen 1933 då Hitler kom till makten i Tyskland, inte för att han fick majoritet i val utan därför att konservativa partier gav honom sitt stöd. Vi har en tendens att glömma detta.

På måndag, dagen efter valet kan det mycket väl vara så att den borgerliga alliansen kan bilda regering med Jimmie Åkessons stöd. Trots Annie Lööfs rasande utbrott mot Åkessons övertramp i gårdagens partiledardebatt i Sveriges television, gav hon inget besked om var hon står i valet mellan att sluta en blocköverskridande överenskommelse med socialdemokraterna och att ingå i en borgerlig regeringsallians med Åkessons nådiga bifall. Vi har kunnat konstatera liknande förhållningssätt från centern i Söderköping med flera kommuner. Det är beklagligt. 

Även moderaterna och kristdemokraterna tycks vara beredda att försöka bilda regering med någon form av stöd från Sverigedemokraterna. Det är en illusion att tro något annat. Och Åkessons stöd kommer inte att vara gratis.

Det brukar vara kutym att sista dagen innan valet avstå från att alltför kraftigt betona sitt eget partis ståndpunkter. Istället brukar de flesta partiföreträdare markera röstningens betydelse och uppmana människor att gå och rösta för att därigenom manifestera den allmänna rösträttens betydelse och demokratin. 

Idag är det svårt att vara så storsint. Idag måste man som demokrat uppmana alla som vill slå vakt om människors lika värde att avstå från att rösta på sverigedemokraterna. Men det räcker inte med tanke på den borgerliga alliansens undvikande sätt att svara på sin uppfattning i regeringsfrågan. En röst på alliansens partier kan öppna för att vi får blåbrun sörja som underlag för regeringsmakten.

Därför vädjar jag till alla som står upp för mänskliga fri- och rättigheter att rösta och att rösta på något av de röd-gröna partierna.

Klara besked och oklara

Söderköping Vid vårt fullmäktigesammanträde i går, onsdagen den 5/9, ställde jag frågan till våra ledande partiföreträdare: 

- Är ni beredda att avstå från överenskommelser och teknisk valsamverkan med sverigedemokraterna (SD) under nästa mandatperiod? Bakgrunden till min fråga är den ovissa situationen med ett jämnt läge mellan partikonstellationerna, och där SD mycket troligt kan få en vågmästarroll. 

Tydliga svar fick jag från socialdemokraternas Tuula Ravander, andra namn på partiets valsedel, och moderaternas första namn Börje Natanaelsson. Båda svarade entydigt att någon överenskommelse med sverigedemokraterna överhuvudtaget aldrig kan bli aktuellt. Den ideologiska värdegrund som det partiet står för, med främlingsfientlighet och misstänkliggörande av andra kulturer,  är inte förenligt med våra värderingar, sa Tuula som skäl för sitt partis ställningstagande. Även Börje Natanaelsson var otvetydig i sitt svar.

Däremot dröjde det innan Peter Karlström, centerns nye gruppledare och första namn på centerns kommunvalsedel lämnade något svar. Efter upprepning av min fråga fann han sig dock föranlåten att svara. "Centerpartiet strävar i första hand efter att skapa ett borgerligt majoritetsalternativ", var hans svar. För övrigt hänvisaade han till partiets uppfattning centralt.

Peters svar är beklagligt. Även centern på riksplanet har varit oklara.  Annie Lööf har visserligen i sin retorik och i debatter med Jimmie Åkesson markerat sin avsky väldigt tydligt mot hans partis hållning och tveksamma inställning när det gäller människors lika värde och mera konkret när det gäller sådant som asylrätt och rätt till familjeåterförening. Men när hon blir pressad huruvida hon är beredd till blocköverskridande uppgörelser för att inte ge SD något inflytande svävar hon på målet och sticker huvudet i sanden. Hon upprepar sitt mantra att hon arbetar för en borgerlig alliansregering och ingenting annat. Och den kan knappast komma till stånd utan någon form av uppgörelse med SD, vilket hennes allianskollegor i moderaterna och kristdemokraterna har öppnat upp för.

Jag uppfattar att Peter Karlström väljer samma taktik på lokalplanet som Annie Lööf på det nationella planet, nämligen att upprepa sitt mantra att "jag arbetar för en borgerlig alliansmajoritet". Därmed blundar även han för det obehagliga, ja smutsiga förhandlingsspel med SD som kan komma att bli nödvändigt för att skapa en majoritet för den åtråvärda ordförandeposten i kommunstyrelsen. Beklagligt tycker jag, som hade hoppats på en kommunal septemberuppgörelse när det gäller att kunna undvika att ge SD inflytande över kommunpolitiken i Söderköping. 

Nu hoppas jag att vänstern i bred bemärkelse, s+v, stärker sina positioner i valet så att dessa partier kan utgöra basen i en koalition som hindrar främlingsfientliga krafter att få inflytande.

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

  • Mest lästa bloggar
Fotbollsbloggen

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se