Oron är stor då 15 personer med boendestöd träffas i ABF:s lokaler en grå oktobereftermiddag. De har olika diagnoser: autism, depression, social fobi, utmattningssyndrom, adhd... Gemensamt är att de är i stort behov av psykiskt och socialt stöd. För många har det varit svårt att ta sig hit. Men de vill ändå få fram hur förändringarna kommer drabba dem.
Läs mer:20 personer omplaceras då boendestöd görs om
Peter Landblom har svårt för att lyssna på de andra under mötet – han måste skriva stödord inför att det är hans tur att ta ordet:
– Det är mycket turbulent i mitt huvud just nu, ursäktar han sig.
Han förklarar det som många återkommer till: hur viktigt det är att det är i stort sett samma personer som kommer hem till en. Att det är någon man känner som kommer in i ens hem, någon som vet hur man fungerar och som man inte behöver berätta hela sin livshistoria på nytt för:
– När det kommer nya är jag som en disktrasa efteråt. Det tar så mycket energi, säger Peter Landblom.
33-årige Zimon håller med:
– Jag har autism och det är svårt för mig att vänja mig vid nya personer. Det här är ett hårt slag mot mig som äntligen fått in lite rutiner.
Läs mer:M vill riva upp riktlinjen
I början av september ville cheferna inom boendestöd informera om omorganisationen. De skickade då ut ett brev där de informerade om att man förmodligen kommer få nya och fler boendestödjare och kanske inte i förväg få veta vem i teamet som kommer. Informationsbrevet kom som en chock för många och en stor oro spred sig. Enhetscheferna har i efterhand bett om ursäkt för hur brevet formulerades.
En utav dem som reagerade starkt är Lotta Larsson, som haft boendestöd i tre år. Hon, tillsammans med ett antal personer, är de som arrangerat mötet. Tanken med mötena är att diskutera hur omorganisationen kommer drabba dem och hur de ska få sina röster hörda hos chefer och politiker. Sedan vill de upprätta ett brukarråd vars representanter kan sitta med vid möten och förhandlingar.
– Jag kunde inte sitta tyst och acceptera det som gjordes mot så många personer som är i beroendeställning, och vanligtvis inte har någon röst, bara för att spara in pengar, säger hon.
Hon har också startat en namninsamling för att stoppa omorganiseringen som nästan 400 personer hittills skrivit under. Listan ska sedan lämnas över till ansvariga politiker i Vård- och omsorgsnämnden.
Det värsta, tycker många på mötet, är att de fått så knapphändig information. De har fått veta att deras boendestödjare och kontaktpersoner troligen kommer bytas ut, men de vet inte vilka det kommer bli. Och allt ska ske om bara drygt en månad.
– Jag vill ha tydlighet, det vill väl alla människor ha, säger Johannes Johansson.
Annelee Molin som haft boendestöd sedan 2010 för olika former av ångestproblematik beskriver det hela som "det värsta som kunde hända":
– Det har varit så mycket krångel med boendestödjare som slutat, säger hon.
– Jag blev lovad att jag inte skulle behöva gå igenom detta igen och att de två jag har nu skulle vara kvar. Men nu tvingas den ena bli omplacerad och med den andra vet man inte än. Jag känner mig så tom och orkeslös, jag vill inte ha mer förändring nu.
De frågar sig också hur mycket kommunen egentligen kan spara på omorganisationen och utifrån vilka syften den görs.
– Jag tror att det här säkert kan bli bra, säger Tommy.
– Jag hoppas bara att de gör det utifrån de behov som finns och inte utifrån vad det får kosta.