LĂS MER: "FruktansvĂ€rd smĂ€ll nĂ€r Klas gick bort"
LĂS MER: Rödlund: "Jag förlorade allt"
LĂS MER: Holter stortrivs dĂ€r guldet sĂ€krades
LĂS MER: "NĂ€r jag gör nĂ„got gĂ„r jag all in"
Det Ă€r en solig majdag i Ărebro nĂ€r Mats Johansson tar emot utanför Behrn Arena. Numera Ă€r det hĂ€r mer hans hemmaplan.
ââJag har bott i Hovsta en dryg mil norr om Ărebro sen 1990. Vi Ă€r inne pĂ„ tredje huset dĂ€r nu, vi trivdes sĂ„ bra sĂ„ vi blev kvar, sĂ€ger Mats nĂ€r vi satt oss till rĂ€tta pĂ„ ett kafĂ© alldeles intill arenan.
Ăver en enkel kopp kaffe hinner vi prata bĂ„de dĂ„tid och nutid. Vi börjar med det som hĂ€nde pĂ„ 1980-talet. Endast 18 Ă„r gammal lĂ€mnade Mats tryggheten hemma i Matfors utanför Sundsvall för att ta upp kampen om platsen i IFK Norrköpings mĂ„l.
ââFörsta Ă„ret, 1981, stod jag bakom Jan-Ă ke Jonsson hela sĂ€songen. â82 fick jag hoppa in nĂ€r Jan-Ă ke blev skadad. Om jag minns första matchen? Ja, tyvĂ€rr. Det var mot IFK Göteborg, ingen lĂ€tt match att hoppa in i, mot Uefacup-mĂ€starna. Jag tror vi fick stryk med 6â0 eller 6â1. Jag var nervös förstĂ„s och gjorde ingen vidare match. Jag var bara 20 Ă„r dĂ„ sĂ„ det var tufft. Sen Ă„kte vi ju ur allsvenskan det Ă„ret, och sen i ettan spelade Jan-Ă ke alla matcher igen, sĂ€ger Mats.
IFK tog sig enkelt direkt tillbaka till högsta serien och vÀl dÀr började det hÀnda grejer för Mats.
ââJo, â84 började jag nĂ€rma mig, och fick chansen pĂ„ hösten. Jag kommer frĂ€mst ihĂ„g semifinalen mot Hammarby nĂ€r jag fick ta en straff sĂ„ vi gick vidare till final. Samtidigt blev jag skadad och kunde inte spela dĂ„. 1985 stod jag sen hela sĂ€songen.
Det blev fyra raka sÀsonger som given förstemÄlvakt i IFK-kassen. En period som Mats minns med vÀlbehag.
â En fantastisk tid, det var roligt. Det Ă€r ju under den tiden som jag och min dĂ„varande tjej, som numera Ă€r min fru, skaffade bekanta och barn. En viktig tid mellan 20 och 30 Ă„r dĂ€r man skapar mycket kontakter och vĂ€nner. Vi kĂ€nner oss nĂ€stan fortfarande som Norrköpingsbor ibland, vi har mycket kompisar dĂ€r som vi hĂ€lsar pĂ„ och sĂ„, sĂ€ger Mats.
Att han skulle bli mÄlvakt var lÄngt ifrÄn sjÀlvklart. Hade han fÄtt vÀlja hade han helst varit utespelare.
ââSom liten var jag det men av en tillfĂ€llighet blev jag mĂ„lvakt. Det fanns inga lag för tio-, tolvĂ„ringar i Matfors dĂ€r jag vĂ€xte upp utan bara lag för lite Ă€ldre. DĂ€r fick jag inte vara med, men mĂ„lvakter hade de lite dĂ„ligt med sĂ„ som det fick jag vara med de som var tre Ă„r Ă€ldre. Det gick sĂ„ pass bra, men egentligen har jag alltid velat spela ute. NĂ€r jag sen kom med i juniorlandslaget som mĂ„lvakt började jag inse att jag fick ge upp det dĂ€r med att spela ute, sĂ€ger han och skrattar.
92 matcher hann det bli i IFK Norrköping.
ââJag lĂ€rde mig otroligt mycket av Jan-Ă ke som var en rutinerad allsvensk mĂ„lvakt, och av Bengt Hultberg som var mĂ„lvaktstrĂ€nare. Det var nytt för mig att fĂ„ trĂ€na sĂ„ mycket och fĂ„ sĂ„ mycket hjĂ€lp för att kunna bli bĂ€ttre. Gunnar Monier blev en extra pappa, han var kassör dĂ„ och tog hand om mig, hjĂ€lpte mig med allt egentligen. SĂ„nt man kommer ihĂ„g. Europacupmatcherna minns man förstĂ„s, de var roliga. Vi vann ju mot Sampdoria pĂ„ hemmaplan.
SĂ€songen 1988 blev hans sista i klubben.
â Jag skulle skriva nytt kontrakt, men nĂ€r vi skulle börja förhandla tyckte styrelsen att jag hade för höga krav. IstĂ€llet för att ge mig nĂ„t motbud ringde de Lasse Eriksson och kontrakterade honom. Jag blev utan kontrakt helt enkelt. Jag hade gĂ€rna varit kvar men samtidigt hade vi pratat om att flytta hemĂ„t, till Sundsvall dĂ€r vi hade vĂ„ra förĂ€ldrar. DĂ„ kĂ€ndes det inte sĂ„ dumt göra det, men det tog bara ett halvĂ„r innan vi kĂ€nde att vi trivdes bĂ€ttre i Norrköping sĂ„ vi hade planer pĂ„ att flytta tillbaka och bo dĂ€r igen. Jag hade lite kontakt med Sleipner, men i den vevan hörde Ărebro av sig och dĂ„ blev det sĂ„ istĂ€llet. HĂ€r har vi trivts och blivit kvar, konstaterar han medan nya hungriga gĂ€ster slĂ„r sig ner vid bordet intill.
Det blev tvĂ„ sĂ€songer i allsvenska konkurrenten Ărebro SK följt av lika mĂ„nga i Degerfors.
ââSen kan man sĂ€ga att jag slutade med elitfotboll men spelade lite Ă€ndĂ„, med lite inhopp och sĂ„ nĂ€r jag var tillgĂ€nglig. MĂ„nga klubbar som fick problem hörde av sig sĂ„ jag gjorde nĂ„gon mĂ„nad hĂ€r och dĂ€r. Första Ă„ret (1994) var jag spelande trĂ€nare i Ărebro Syrianska i division 5. I Karlskoga blev det faktiskt hela sĂ€songen -98. De hade en skada pĂ„ mĂ„lvakten som skulle vara borta under vĂ„ren trodde de. Sen gick det vĂ€ldigt bra och deras mĂ„lvakt kom inte tillbaka sĂ„ det blev hösten ocksĂ„.
Hur var du som mÄlvakt?
â Jag tyckte om luftspelet och spel med fötterna sĂ„ tyckte det var vĂ€ldigt kul nĂ€r den nya regeln, att man inte fick passa bakĂ„t, kom. DĂ„ fick jag anvĂ€nda fötterna vilket jag sjĂ€lv tyckte jag var bra pĂ„. Styrkan fanns ocksĂ„ i förmĂ„gan att lĂ€sa spelet och stĂ„ rĂ€tt.
Tiden i IFK var Àven sportsligt framgÄngsrik.
ââVi var bland de fyra-fem bĂ€sta varje sĂ€song. Jag Ă€r dĂ„lig pĂ„ det dĂ€r med statistik men vi tog nĂ„gra silver. Vi hade bra spelare pĂ„ alla positioner, jĂ€ttebra sammanhĂ„llning, spelare som kunde göra mĂ„l, som kunde försvara, tyckte om att spela boll och var bra pĂ„ det. Vi hade Ă€ven bra trĂ€nare som kunde förstĂ„ hur man fick ut det bĂ€sta av laget. Kent (Karlsson) var vĂ€ldigt bra. TyvĂ€rr fick jag inte vara med om SM-guldet 1989, men det kanske inte hade blivit guld om jag varit kvar, det vet man inte...Lasse var ju jĂ€tteduktig sĂ„ man kan inte sĂ€ga att jag missade guldet...dĂ€remot fick jag cupguld 1988 och sen ett till med Degerfors.
Ăn i dag har Mats kontakt med flera av spelarna frĂ„n den tidens IFK-trupp.
â Ja, vi trĂ€ffas varje Ă„r. Janne Hellström, Jonas Lind, Peter Lönn, HĂ„kan Pettersson och gamle massören Ronny Nilsson har haft som tradition att trĂ€ffas kring jul och ha lite "lilljul". Kul att vi har den kontakten, sĂ€ger Mats samtidigt som han tackar ja till pĂ„fyllning i koppen.
Fyra trÀningspass i veckan var vad som gÀllde pÄ 80-talet.
ââVi fick till och med förlorad arbetsförtjĂ€nst de dagar vi var tvungna att gĂ„ hem nĂ„gra timmar tidigare frĂ„n jobbet, det var sĂ„ nĂ€ra proffs vi var. Det var ingen som var proffs utom de utlĂ€ndska spelarna vi hade.
Besöken pĂ„ Ăstgötaporten Ă€r numera lĂ€ttrĂ€knade.
ââLĂ€nge sen jag sĂ„g en IFK-match dĂ€r, men varje Ă„r brukar jag och min fru delta i IFK:s golfturnering pĂ„ hösten. DĂ„ har vi alltid lite middag pĂ„ "Parken", sĂ„ fĂ„r jag se arenan Ă„tminstone. Den Ă€r ju inte sig lik, det har hĂ€nt en hel del. Jag kĂ€nner inte heller igen mig runt arenan. Ăstra planen dĂ€r vi alltid trĂ€nade Ă€r ju borta. Vi trĂ€nade Ă€ven pĂ„ gruset pĂ„ södra och i bollhallen, tĂ€ltet dĂ€r. Det Ă€r stor skillnad mot nu, sĂ€ger han med ett leende.
Stor skillnad tycker han ocksÄ det Àr mellan mÄlvakterna nu och dÄ.
â De Ă€r otroligt vĂ€ltrĂ€nade idag, och skolade pĂ„ ett helt annat sĂ€tt. De fĂ„r vĂ€ldigt mycket hjĂ€lp framförallt med det taktiska, att studera motstĂ„ndare och sĂ„ Ă€r den stora skillnaden tror jag. Idag vet man hur anfallarna skjuter och hur motstĂ„ndarna spelar pĂ„ ett helt annat sĂ€tt, man förbereder sig mycket bĂ€ttre. PĂ„ min tid fick man ingen hjĂ€lp med det, men man försökte sjĂ€lv analysera motstĂ„ndarna. Jag kommer ihĂ„g en match, IFK mot Malmö nĂ€r Robert Prytz var tillbaka dĂ€r. Han hade slagit nĂ„gra straffar mitt i mĂ„l, de fick en straff mot oss och jag försökte vara ivrig och visa att jag skulle slĂ€nga mig Ă„t ett hĂ„ll, men jag stod ju kvar och mycket riktigt slog han den mitt pĂ„. Det var skönt...
ââFörr var ingen mĂ„lvaktstrĂ€nare med pĂ„ nĂ„gon bortamatch. Hemma satt de pĂ„ lĂ€ktaren för i omklĂ€dningsrummet fanns det inte plats för dem. Sen kunde man resonera i efterhand, berĂ€ttar Mats.
Som 57-Äring hÄller han fortfarande igÄng med bollsparkandet, mest pÄ skoj.
ââĂSK har ett veteranlag som trĂ€nar varje fredag sĂ„ dĂ€r Ă€r jag med, men inga matcher.
IFK eller ĂSK, vem hĂ„ller du pĂ„ nĂ€r de möts?
ââI och med att man bor hĂ€r och lĂ€ser tidningar och sĂ„ hĂ€r blir det lite mer ĂSK, men jag Ă€r inte jĂ€tteintresserad. GĂ„r pĂ„ nĂ„gra matcher per Ă„r, inte mer. SjĂ€lvklart tycker jag det Ă€r kul nĂ€r IFK vinner ocksĂ„. Jag Ă€r ingen fotbollsnörd pĂ„ det viset, tycker bĂ€ttre om att trĂ€na sjĂ€lv.
Vad tror du om Ă„rets IFK-upplaga?
ââDet har vĂ€l inte börjat sĂ„ bra, men IFK har bra spelare sĂ„ de borde kunna fĂ„ till det. Vi fĂ„r se, men ska kunna gĂ„ bĂ€ttre Ă€n tabellen visar just nu, sĂ€ger han.
Han lÀste till byggnadsingenjör pÄ Ebersteinska i Norrköping och har hÄllit fast pÄ den civila banan. I dag Àr han egenföretagare och konsult inom besiktningar och projektledning, bÄde för större byggnader och smÄhus.