"Är det inte kris när en person döms för barnpornografibrott efter att ha jobbat många år med små barn och dessutom är idrottsledare för små barn på fritiden?" säger en förälder.
Som vi tidigare har berättat dömdes nyligen en man, som jobbat på en av kommunens förskolor och varit idrottsledare på fritiden, för barnpornografibrott. Mannen har nekat till anklagelserna och säger att han inte har något sexuellt intresse för barn.
Efter domen har ett flertal föräldrar kontaktat NT och varit missnöjda med hur ärendet har skötts. Dels är de kritiska till att kommunen inte gick ut med någon information förrän historien blev känd på annat håll. Dels är de oroliga för att det inte närmare har utretts om några brott har begåtts på förskolan – och vill säkerställa att inget barn har blivit utsatt för något.
Vi träffar fyra av föräldrarna, som berättar att det blev en chock när man en vardagskväll i början av oktober först hördes talas om historien. I ett inlägg på Facebook berättades att den populäre anställde på barnens förskola, som officiellt var tjänstledig, hade dömts för att ha delat barnpornografi.
– Det var det värsta som kunde hända för oss föräldrar. Jag tänker på det här dygnet runt och frågar mig om det har hänt nånting även på förskolan, säger en förälder.
Polisen menar att det inte finns några tecken på att mannen har begått några fler brott. De har sökt igenom hans bostad, mobil och dator utan att hitta några spår.
Inte heller på förskolan har de sett några varningstecken eller fått in några anmälningar.
– Polisen säger att de bara har utrett det här brottet (barnpornografin), men det innebär inte att det inte har skett något på förskolan, för det har de inte utrett. Och det gör de först om det kommer in en kränkningsanmälan, säger föräldern.
– Men han har ju jobbat på småbarnsavdelningen och det är inte många som kan prata där. Eller som förstår situationen som de kan ha hamnat i, säger en annan förälder.
Efter att förskolans rektor och kommunens verksamhetschef blivit nedringda av föräldrar skickades ett informationsmejl ut. Nyligen hölls också ett möte på förskolan, där även en psykolog från barn- och elevhälsan fanns med för att stötta och svara på frågor. Föräldrarna är dock inte nöjda med beskeden de fick från verksamhetschefen.
– Han säger att det här inte är en krissituation. Men är det inte kris när en person döms för barnpornografibrott efter att ha jobbat många år med små barn och dessutom är idrottsledare för små barn på fritiden?, säger den första föräldern.
"Jag kan förstå att vi har olika bilder av det här, men det betyder inte att vi inte tar det på allvar", säger Adam Olofsson, verksamhetschef för förskolan inom Norrköpings kommun.
Adam Olofsson är kommunens verksamhetschef för förskolan och den som höll i mötet. Han säger att han har stor förståelse för att det finns oroliga föräldrar, men menar också att utbildningskontoret har gjort allt de kan och får göra.
– Jag kan förstå att vi har olika bilder av det här, men det betyder inte att vi inte tar det på allvar, säger han och tillägger att flera föräldrar också har varit nöjda med informationen och stödet de fått.
– Men jag förstår att alla inte är nöjda, för vi ser saker på olika sätt. Det får vi ha respekt för.
Att kommunen inte har gått ut med information till föräldrarna beror på flera saker. Den främsta anledningen är att det har funnits en utredningssekretess hos polisen, som också kommunen måste följa.
Dessutom finns ett antal lagar och kommunala policys som styr hur man ska arbeta – och vad man överhuvudtaget får göra. Det handlar bland annat om offentlighets- och sekretesslagen, men också GDPR, den europeiska dataskyddsförordningen som gäller behandling av personuppgifter.
"Vi är helt bundna av lagstiftningen, i detta ärende som alla andra", skriver kommunens jurister i ett mejlsvar som vi får via Adam Olofsson.
Utbildningskontoret och deras jurister har fått ta många svåra beslut i frågan. "Vi är helt bundna av lagstiftningen", säger juristerna.
Juristerna har funnits med som stöd för utbildningskontoret under hela den här processen och pekar på flera punkter som har gjort att man inte har kunnat berätta något utåt.
Först och främst har barnpornografibrottet begåtts utanför kommunens verksamhet. Om man då hade spridit uppgifter om mannen hade det varit ett sekretessbrott, men det hade också "kunnat utgöra t.ex. förtal enligt brottsbalken", skriver juristerna.
– När det inte sker i vår verksamhet hanteras det på ett annat sätt. Hade det varit ett brott av den här karaktären på förskolan hade det självklart blivit ett annat krisarbete, säger Adam Olofsson.
Nästa punkt handlar om att mannen inte var dömd när kommunen först fick kännedom om misstankarna mot honom i februari.
– I början var han inte ens åtalad och då går vi ju inte ut med information om en individ, säger Adam Olofsson.
– För det händer ju något om man går ut med namn och vad personen är misstänkt för. Om personen sedan inte blir fälld, eller ens åtalad, finns det ju en stor risk att han ändå blir dömd i folks ögon.
"Hade det varit ett brott av den här karaktären på förskolan så hade det självklart blivit ett annat krisarbete", säger Adam Olofsson.
Slutligen hade mannen lämnat sin tjänst när domen kom i slutet av september. Då får kommunen varken efterforska eller sprida information om honom.
Finns det en risk att det då aldrig blir möjligt att informera?
– Vi ska ju inte eftersöka information i det läget, så det är klart att den risken finns. Om det inte är ett brott som har begåtts inom vår verksamhet, för då agerar vi på ett annat sätt, säger Adam Olofsson.
Att kommunen till slut höll ett informationsmöte var ett undantag, då föräldrar och personal redan kände till domen via Facebook och hade uttryckt oro.
– Då kände vi att vi var tvungna att skapa ett lugn och en trygghet. För det blev så mycket frågor, säger Adam Olofsson, som tillägger att det också fanns en del ryktesspridning och att man även inför mötet återigen fick stämma av med juristerna om hur mycket man kunde berätta.
Hade det varit lättare om ni hade kunnat prata fritt?
– Ja, det hade det ju varit. Det hade varit enklare för personalen att leta efter misstänkta handlingar och beteenden om de visste vad det rörde sig om, säger Adam Olofsson.
– Men jag tror inte att vi hade sett nåt annat då. För personalen har inte på något sätt antytt till oss att det har funnits någonting, säger han och uppger att han inte heller har hört några konkreta misstankar från föräldrar.
"Utifrån allt vi vet i dag så känner både jag och pedagogerna oss trygga med att det inte har hänt nåt barn på förskolan nånting", säger Adam Olofsson.
Adam Olofsson tycker också att man har en "bra systematik" i sitt interna arbete med kränkningar och orosanmälningar. Personalen ska där kontakta föräldrar och rektor om de ser något avvikande eller ett oroande beteende hos barnen.
Men ni behöver kränkningsanmälningar för att kunna undersöka vidare. Samtidigt frågar sig flera föräldrar hur de här små barnen ska kunna förstå om de har blivit utsatta för någonting och sedan kunna signalera det och slå larm?
– Verbalt har ju så klart en ett- eller tvååring svårt att uttrycka sig, så det bygger ju på personalens tolkning av beteenden. Att man kanske inte vill vara med någon speciell vuxen, att man är otrygg eller inte vill att någon ska byta blöjor på en. Barnen gör sig ju hörda och visar det här, säger Adam Olofsson.
– Men personalen tolkar ju barnen varje dag. Det är en del av professionen för både förskollärare och barnskötare – och de är bra på att tolka även barn som inte har det verbala språket. För de känner deras beteende och ser när något inte är bra.
Adam Olofsson säger att utbildningskontoret inte kommer att släppa ärendet, utan ska utvärdera vad psykologen får höra från familjerna och även låta förskolan informera tydligare om vilka rutiner som sedan tidigare finns.
Känner ni er trygga med att inget barn på förskolan har blivit utsatt för något?
– Ja, det gör vi. Sedan kan inte jag sitta här och garantera något, det vore inte professionellt, säger han.
– Men utifrån allt vi vet i dag känner både jag och pedagogerna oss trygga med att det inte har hänt något barn på förskolan någonting.
Kammaråklagare Anna Hjorth, som har varit förundersökningsledare i utredningen mot den dömde mannen, har avböjt att svara på några frågor. Vi talar i stället med chefsåklagare Torsten Angervåg, som inte uttalar sig om det specifika ärendet, utan bara hur det fungerar generellt. Han säger att sexualbrott mot barn är ett svårt och känsligt område.
– Den här typen av brott engagerar folk, men är samtidigt svårare för oss att prata om än många andra brott, eftersom det är omgärdat av mer sekretess utifrån integritetssynpunkt.
"Att bara scanna av: Har han jobbat på en annan skola tidigare? Vad kan ha hänt där? Då är vi över gränsen för vad vi får göra", säger Torsten Angervåg.
Torsten Angervåg säger att åklagarna har gränser för vad de kan göra när de leder en förundersökning om ett visst brott. Utgångspunkten är att utreda enbart det aktuella brottet – och det behövs en tydlig misstanke om ett annat brott för att kunna utvidga arbetet.
– Vår uppgift är inte att söka efter fler brott, om vi inte har grund för att titta i en viss riktning.
Den grunden kan till exempel vara något man hittar under en utredning, men också tips och anmälningar. Oavsett vad det är ska det peka tydligt på att det har begåtts ytterligare brott.
– För att kunna ställa frågor i förhör till vittnen, begära in handlingar, ta föremål i beslag, gå igenom mobiltelefoner – då måste vi ha konkreta misstankar om ett brott, säger Torsten Angervåg.
– Men att bara scanna av: Har han jobbat på en annan skola tidigare? Vad kan ha hänt där? Då är vi över gränsen för vad vi får göra.
Men om polisen inte har hittat något – finns det som åklagare ändå någon möjlighet att utreda vidare?
– Nej, det krävs alltid en konkret misstanke. Om polisen inte får upp några ytterligare spår eller har några indikationer som pekar i en viss riktning – det vill säga att det kan vara fråga om andra brott – då kan inte vi vidta några fler åtgärder, säger Torsten Angervåg.