NT har tidigare i sommar skrivit om gastric bypass operationer. För Olle Möllheden är det nu åtta år sedan han opererades. Han sitter på balkongen i villan i Gusum där han har bott tillsammans med sin fru sedan 22 år tillbaka. I handen har en fyra tabletter, två med kalcium, en med folsyra och B12 vitamin och en vanlig receptfri vitamintablett.
– Det här vad jag tillför min kropp varje dag livet ut för att kroppen inte kan ta upp tillräckligt mycket av de ämnen från maten jag äter efter min gastric bypass operation, säger Olle Möllheden.
En gastric bypass är ett kirurgiskt ingrepp där en stor del av magsäcken och första delen av tunntarmen kopplas bort vilket leder till att maten snabbare når tunntarmen och patienten fortare blir mätt. Efter en gastric bypass operation kan man må dåligt om man äter för snabbt eller för mycket.
Idag väger Olle Möllheden 75 kilo. När han vägde som mest visade vågen 122 kilo. Han har genom åren försökt banta men de flesta av bantningsförsöken har slutat med att han vägt mer än innan. Hans husläkare varnade honom för en annalkande diabetes och att han hade stor risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.
– Jag var hos min husläkare på hösten 2013. Vi hade pratat om mina viktproblem i många år. Han sa att han kunde ge mig en chans till och att han kunde skicka mig till kliniken för fetma på Vrinnevisjukhuset för en utredning.
Olle Möllheden blev kallad till Kirurgmottagningen där ett team förklarade att operationen skulle innebära ett nytt sätt att leva och att man måste vara motiverade att göra de ändringarna.
– Jag kände jag mig jätteskeptisk. Skulle jag med min svaga karaktär för god mat, öl och godis verkligen klara av det? Var det värt att sabba möjligheterna till att göra det jag tycker om?
Trots sina tveksamhet gick han fram till en beteendevetare efter mötet och förklarade sina tankar, något som senare skulle visa sig vara betydelsefullt.
Olle Möllheden insåg att han hade ett matmissbruk men försökte inte dölja det utan kunde klappa sig på magen och säga här har det gått i många pilsner. Han berättar att när andra tog en glasspinne åt han en halvlitersburk. Han köpte aldrig mindre än ett kilo godis och åt det non stopp tills det var slut. Gick det att beställa en 600 grams hamburgare gjorde han det.
– Min viktökning började när jag var 19 år och gjorde lumpen och sen dess växte jag kontinuerligt. Jag var på en minläggare, när vi var i land kunde vi äta på båten eller i marketenteriet. Var det gott käkade jag middag två gånger.
Efter lumpen jobbade han som säljare, vilket ledde till oregelbundna mattider och mycket snabbmat. Något som fortsatte när han som 29 åring utbildade sig till, och började jobba som polis. Vikten ökade ständigt tills den passerade 120 kilo.
Vändningen kom när han fick ett telefonsamtal från beteendevetaren han hade pratat med på informationsträffen på Vrinnevisjukhuset. Hon berättade att läkarteamet ansåg att han var tillräckligt motiverad för att få erbjudandet om en gastric bypass operation.
– Jag stod i polisens matsal på Skavsta flygplats när jag fick samtalet. Jag hade tagit fram en rejäl matlåda och en flaska med en och en halv liter läsk. Hon sa att hon ville träffa mig om sex veckor men att jag var tvungen att ha gått ner 4-5 kilo då. Jag stod där och tittade på maten och funderade på om hon hade någon jävla kamera. Hon sa till mig att äta halva portionen och dricka vatten.
Några månader senare och med en viktminskning på 13 kilo genomgick han operationen.
Vad fick dig att ta beslutet?
– Rädslan att bli sjuk. Läkaren hade sett förändringar med blodsocker och blodfetter och det finns både diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar i familjen.
Det finns ingen garanti att allt blir bra efter en gastric bypass operation. Olle Möllheden säger att man måste göra jobbet själv och äta rätt. Idag mår han bra och är smidigare med betydligt bättre ork.
Endast fem gånger sen han gjorde operationen har han drabbats av dumpning, en komplikation som inträffar om man äter för mycket eller för fort.
– Det är oerhört jobbigt och jag blir illa till mods. Jag blir som en pundare som tänder av och som sitter och skruvar på sig och så får jag riktig jävla ångest. Får jag en föraning av det då vet jag att det är färdigätet då skjuter jag ifrån mig tallriken. Men jag är väldigt nöjd och har aldrig ångrat mitt beslut.