Svar

"Brutalt långa sjukvårdsköer ger onödigt lidande" NT 12/10

Det är säkert inget fel på dig Roland, men däremot är jag övertygad om att flera av de lösningar du föreslår i slutändan kommer att ge mindre till dem du vill värna. Om inte solidaritet finns med i hela kedjan från den rikaste till den fattigaste så är risken uppenbar att solidariteten i vårt samhälle minskar alltmer.

Varför ser jag det så? Att dra ner på biståndet innebär att minska hjälpen till de som har det absolut sämst i världen, de som tvingas leva på en standard som vi inte ens kan föreställa oss. Enprocentmålet är, och har länge varit, ett uttryck för solidaritet med de som har det sämre än vi. Om vi i Sverige som nation släpper det målet så innebär det ett tydligt brott i vår syn på solidaritet. När det väl är gjort är steget kort till att också börja knapra på solidariteten inom landet. Det är min fasta övertygelse. 

Med samma logik som du Roland vill kapa i biståndet kan ju de som betalar mycket skatt säga att man inte vill vara med och bekosta välfärd för de som har det sämre i vårt land. Skrämmande nog framför du själv en sådan tanke när det gäller prioritering i sjukvårdens köer. Att de som bidragit med skattepengar ska gå före de som inte bidragit. 

Den enda logiska fortsättningen av ditt förslag är ju att de som bidragit med mycket skattemedel ska gå före de som bidragit med mindre. Är det verkligen det du önskar? Sjukvård ska väl självfallet prioriteras utefter patienternas behov.

Ska vi uppnå det som du tycks sträva efter med mindre sjukvårdsköer med mera så är inte lösningen mindre solidaritet från merparten av invånarna i landet i förhållande till de sämst ställda här eller de i fattiga länder utan ökad solidaritet. Den kan vi bara upprätthålla och få att växa om alla i Sverige är med och bidrar. De med stora inkomster med mer men alla med något. För även de som har det sämst i Sverige har det oändligt mycket bättre än de fattigaste i världen.