Kulturen gör livet värt att leva

Man tar sig för pannan! Har allt vett och sans lämnat den nya kommunledningen?

Norrköping var tidigt ute, trots fattigdomen - eller kanske på grund av den - såg man behoven av att bygga upp en bländande och livsnödvändig symfoniorkester, ett oersättligt teaterhus (som också var scenskola) och ett enastående och betydelsefullt konstmuseum, skriver signaturen Gammal MUF-are. Bilden från föreställningen "Faust II" på Östgötateatern.

Norrköping var tidigt ute, trots fattigdomen - eller kanske på grund av den - såg man behoven av att bygga upp en bländande och livsnödvändig symfoniorkester, ett oersättligt teaterhus (som också var scenskola) och ett enastående och betydelsefullt konstmuseum, skriver signaturen Gammal MUF-are. Bilden från föreställningen "Faust II" på Östgötateatern.

Foto: Markus Gårder

Insändare2022-10-26 20:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ska vi efter hundra år montera ner en av landets främsta symfoniorkestrar? En av landets bästa teatrar? En av landets finaste konstmuseer? Etcetera? 

Måste man upplysa de nya styrande om att de bor i en kulturstad? Länets centrum för alla de "sköna" konsterna. Detta är främsta skälet till att många bor här och vill bo kvar. Utbudet av toppkvalitet på det mesta. 

Lasse "Stjärna" (Lars Stjernkvist red:s anm.) kallar det högklassisk kultur. Men för det krävs också en undervegetation och också den är fast rotad i Norrköping sedan länge. Amatörgrupper och annat "löst" folk, ursäkta uttrycket.

Vet dagens unga politiker egentligen vad de bestämmer över? Allas väl och ve! När bomberna föll över Bosnien överlevde invånarna på skådespel i det raserade nationalbiblioteket i Sarajevo. Vår mentala hälsa består inte bara av Netflix och strömningstjänster.  

Näst tak över huvudet och mat på bordet är det konsten som gör livet värt att leva. Man kan knappast begära att välnärda brushuvuden - som aldrig upplevt kriget eller daglig kamp - kan förstå hur det är att sakna uttryck för tankar och känslor genom musiken, poesin, måleriet, skådespel eller för all del filmen. 

Detta förstod man i den industriella staden - där kapitalet och inflyttarna frodades. Det är verkligen ingen tillfällighet att Europas operahus (Milano, Hamburg, Düsseldorf med flera) för det mesta ligger i industristäder. 

Norrköping var tidigt ute, trots fattigdomen - eller kanske på grund av den - såg man behoven av att bygga upp en bländande och livsnödvändig symfoniorkester, ett oersättligt teaterhus (som också var scenskola) och ett enastående och betydelsefullt konstmuseum. 

Med tiden har det lett till fler museer, fler teatergrupper, fler gallerier, fler körer, fler cineaster mm. För att inte tala om dagsaktuella stjärnor på konstens himmel som violinisten Johan Dalene, målaren Cecilia Edefalk och nu senast författaren Therese Bohman.   

Tro inte att en typisk residensstad som Linköping - med landshövding biskop och universitetsrektor - är den bästa jordmånen för kultur. Där ägnar man sig åt administration och kringskuret småstadsliv. "Det bästa med Linköping är Norrköping", som det heter i Alex Lundströms krönika. 

Han råder alla att ta pendeln till Norrköping "denna vackra stad med hög puls och mycket att se." Inte bara hög puls - det är högt i tak! Detta är en typisk effekt av att tillåta sig kultur. Den kommer inte givet med sponsorer. Den är något vi alla måste dela och bekosta. Annars går vi under.