Jag minns ett tillfälle, då Patrik Palm (M) såg till att det blev just det, riktigt spännande. 

Det var en budgetdebatt för ganska många år sedan, och den var ungefär som budgetdebatter brukar vara. Partiernas företrädare redovisade sina partiers förslag. Inläggen var minst sagt förutsägbara, och det var inget konstigt med det. När frågorna hamnar i kommunfullmäktige, det vill säga i kommunens riksdag, då har de redan diskuterats grundligt mellan och inom partierna. Allas positioner är väl kända. 

Plötsligt begärde Patrik Palm (M) ordet, och hans inlägg var allt annat än förutsägbart. Han funderade högt om kommunens kostnader för socialbidrag, och ställde uppfordrande frågan om vi möjligen tog för givet att Norrköping hade högre kostnader än många andra kommuner, och om vi möjligen tog för givet att vi hade råd. 

Jag minns inte exakt hur han uttryckte sig, men jag har inte glömt hans poäng, att vi får akta oss för att fastna i det förflutna. Och jag minns att hans inlägg ledde till en fortsatt spännande diskussion om Norrköpings identitet, om vad som är värt att försvara och vad som behöver och kan förändras.

Det här minnet dök upp när jag hörde att Patrik Palm (M) blir kommunalråd i den nya kommunregeringen. För mig var det oväntat.  Jag trodde att Roger Eklund-Åkesson eller Simon Johansson låg närmare till eftersom Patrik Palm har haft en något mer undanskymd roll under senare år. 

Oväntat men glädjande. 

Patrik Palm är moderat och vi tycker av förklarliga skäl olika i många frågor. Men jag uppfattar honom som en person med integritet och han har fått mig att mer än en gång tänka till. Det gillar jag. Och utan tvekan, det där inlägget om Norrköpings identitet, om vad som är värt att bevara och vad som behöver förändras, det är minst lika aktuellt idag. 

Kostnaderna för försörjningsstöd, det som förr kallades för socialbidrag, har sjunkit kraftigt under senare år. Jobben har ökat snabbare än i landet i övrigt och snabbare än i många andra större städer. Jo, jag är väl medveten om att arbetslösheten fortfarande är hög, men idag är det ingen som tar för givet att det måste vara så. Idag tar ingen för givet att vi ska ha större sociala problem än andra och med all rätt jämför vi oss med Linköping och andra. 

De möjligheter som Patrik Palm (M) såg för många år sedan, de är uppenbara för de flesta idag. 

Norrköping präglas som sagt fortfarande av hög arbetslöshet och sociala problem, och därför behöver mer göras för att förändra. Samtidigt präglas Norrköping av ett oerhört starkt föreningsliv, inte minst idrottsliv, och ett rikt kulturliv. Allt det som länge präglat vår kommun och som inte minst bidrog till att stärka gemenskapen och skapa stolthet när Norrköping drabbades hårt av industrinedläggningar och andra kriser. 

Kort sagt, det gäller att förädla det livskraftiga som tidigare generationer har skapat. Kalla mig gärna konservativ, men jag vägrar tro att all klokskap är ny. 

Jag har förstått att den nya kommunledningen sneglar lite extra kritiskt på stödet till kulturen, framför allt teatern och symfoniorkestern.  Samtidigt hoppas och tror jag att det finns någon i ledningen som ställer den uppfordrande frågan; om vi hade råd med högklassig kultur när Norrköping var en fattig stad, borde vi inte då ha råd med det idag?

Lars Stjernkvist

tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent