Frustrationen är stor hos både anställda och anhöriga

Marianne Wiegert Olofsson må bli bestört, men det är faktiskt så här många anhöriga känner. Man har helt enkelt inte förmått att hålla jämna steg med behoven.

Vi har bra stunder varje dag, och det är ett fantastiskt arbete. Men kommunen har med varje besparing successivt tagit bort vår arbetsglädje, och vi har länge varnat för en kollaps, skriver undersköterskan Ann Björling.

Vi har bra stunder varje dag, och det är ett fantastiskt arbete. Men kommunen har med varje besparing successivt tagit bort vår arbetsglädje, och vi har länge varnat för en kollaps, skriver undersköterskan Ann Björling.

Foto: Adam Wrafter

Insändare2022-05-24 19:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar

”Rättvisa åt våra äldreboenden” NT 17/5

Det saknas personal. Det saknas kompetens. Ideliga neddragningar har bidragit till stor frustration. Inte bara hos oss, utan också hos våra anhöriga, som ser hur omsorgen sakta men säkert har minimerats till bara den nödvändigaste omsorgen. Vi har en situation som inte liknar något jag har sett under de fyrtio år jag arbetat med vård och omsorg. Man har i många år sett vårt jobb som ett ”lätt” jobb, som vem som helst kan göra. Och det har urholkat och dränerat, sakta men säkert. 

Jag vill verkligen betona att allt inte går i svart. Bara så vi är överens där. Vi har bra stunder varje dag, och det är ett fantastiskt arbete. Men kommunen har med varje besparing successivt tagit bort vår arbetsglädje, och vi har länge varnat för en kollaps. Våra hälsoscheman innebär att alla har många men korta arbetspass, där man jobbar mestadels under de mest arbetsintensiva timmarna. Det vill säga uppstigning och läggning. En besparingsåtgärd enligt oss. Det skapar också ideliga luckor på golvet, när det fattas personal. Självklart känner sig anhöriga otrygga!

Ja vi är ambitiösa. Och gör ett ambitiöst arbete. Vi gör flera människors jobb samtidigt. Vår situation är på bristningsgränsen. Trots det älskar vi vårt jobb. Och vi vet. Det är verkligen inte på alla enheter det ser ut så här. Tack och lov. Men bara en är en för mycket. I vår vardag finns många glädjeämnen. Ett är att aktivitetsombud anställts i kommunen. Det tillåter varje enhet att äntligen kunna erbjuda regelbundna aktiviteter. Men -  de är projektanställda, och en fortsättning är inte säkrad. Och 2024 ska det sparas igen. 

Vi tror det är farligt att bagatellisera anhörigas och vårdpersonals rop på hjälp. Det leder inte omsorgen framåt. Större inflytande, delaktighet och att vara lyhörd gör det.  

Här kommer en motfråga. Varför skrivs så mycket negativt om äldreomsorgen? För det kan väl inte bara vara elaka tungor? Slutligen skulle vi gärna vilja veta vilka väl genomtänkta förbättringar som sker just nu, vilka Andreas Bohlin (S) berättat om? För det är ju faktiskt så att om man syftar på att anställa fler undersköterskor, och särskild servicepersonal, har ju inte den förbättringen skett ännu. Först när den förbättringen är genomförd i realiteten, ser vi i Undersköterskeupproret Norrköping att det faktiskt finns ambitioner hos Norrköpings kommun att på riktigt förbättra vår vård och omsorg.