Svar
"Sophia Jarl svarar upprörda lärare om besparingarna" NT 26/5
Jag som jobbar som legitimerad förskollärare med barn inom skolans värld möter en annan verklighet än vad denna forskning beskriver.
Det är stora barngrupper och samtidigt flera barn med särskilt behov av stöd. Den stora barngruppen påverkar kvalitén på min undervisning negativt. Detta då stor del av min arbetstid går åt till att organisera barngruppen för att öka barnens möjligheter till en god lärmiljö. Men också till att lösa konflikter som uppstår mellan barn samt uppfostran.
I stora barngrupper är det svårare att nå fram till enskilda individer då barnen påverkar varandra i större utsträckning. Det blir stökigare och högre ljudmiljö eftersom många ska trängas och samsas på en liten yta.
När jag går hem från mitt arbete är jag ofta ljudtrött och helt slut. Det påverkar min fritid negativt och jag får sämre tålamod i mitt arbete då känslan av att jag inte räcker till tar över. Då spelar det ingen roll att jag är en duktig utbildad pedagog om förutsättningarna och orken inte finns där.
Jag ställer därför frågan till våra politiker om det ska behöva vara så här?
Jag undrar hur ni politiker tänker när ni försvarar stora barngrupper och klasser trots att lärare protesterar högljutt mot detta. Hur blir läraryrket attraktivt med detta tankesätt? Dessutom har Norrköpings kommun en av de lägsta lärarlönerna statistiskt sett i hela landet. Detta visar att ni politiker varken är måna om elevens hälsa, lärande och utbildning och inte heller intresserade över hur lärarens arbetsmiljö ser ut.
När ska ni faktiskt börja lyssna på oss lärare? I slutändan är det våra barn och Sveriges framtid som förlorar på denna skolpolitik.