Bättre att söka lösningar i stället för låsningar

Sophia Jarl (M) fortsätter att med äkta politiskt konfliktperspektiv förklara och försvara varför kommunen inte vill ta ansvar för helheten.

Vägföreningen har försökt lösa situationen med broproblematiken länge. Hade kommunen varit lösningsfokuserad skulle frågan varit löst för länge sedan, skriver Henrik Lund i sitt svar till Sophia Jarl (M).

Vägföreningen har försökt lösa situationen med broproblematiken länge. Hade kommunen varit lösningsfokuserad skulle frågan varit löst för länge sedan, skriver Henrik Lund i sitt svar till Sophia Jarl (M).

Foto: Thomas Möller

Insändare2023-02-20 20:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar

"Det är bara vägföreningen som kan stänga bron" NT 18/2

Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) ställer frågan om hur det skulle se ut om en kommun skulle agera skarpt på andras egendom. För det första är kommunen delägare i vägföreningen så det handlar om en gemensam egendom. För det andra är det trots allt så att en kommun i jämförelse med en vägförening har väsentligt större resurser både ekonomiskt och juridiskt. Det har vi sett många gånger när kommunen utövat expropriering gentemot enskilda fastighetsägare.

Sophia Jarl säger sig vara villig att diskutera hur resurser fördelas mellan olika delar av kommunen och att en sådan diskussion tjänar på att vi har en gemensam bild av förutsättningarna. Utifrån Sophia Jarls övriga retorik i sitt svar verkar det som om denna ”gemensamma bild” egentligen avser hennes bild av förutsättningarna.

Det gäller att kunna hålla flera bollar i luften. Dels gäller det brofrågan, dels vägföreningsfrågan, dels frågan om hur transporter påverkas när enda järnvägsövergången stängs av för arbete eller när bommarna stannar i nerfällt läge på grund av fel, vilket inte är ovanligt i Skärblacka.

Som jag hävdade i mitt förra svar så är huvudsakfrågan hur kommunen kan vidhålla ett system där en stor mängd kommuninvånare diskrimineras. Att Sophia Jarl hävdar att Norrköpings kommun är en helhet där alla delar behövs och samtidigt lägger ansvaret på en förening som inte har tillräckliga resurser ökar inte tilliten till kommunens agerande.

Kommunens ambition att upprätthålla ordning och reda är hedervärd men det är viktigt att ha i tanken att en kommuns resurser vida överstiger en enskild förenings resurser. Det kostar nämligen en hel del pengar att renovera eller för den delen stänga av en bro. 

Vägföreningen har försökt lösa situationen med broproblematiken länge. Hade kommunen varit lösningsfokuserad skulle frågan varit löst för länge sedan.

Att inte ta sitt ansvar som storägare i vägföreningen utan bara vältra över ansvaret på, i realiteten, privata lekmän visar inte att man är beredd att stå för vare sig ordning och reda eller helheten.

Min uppmaning är att fokusera på lösningar i stället för låsningar.