Ojämlikheten tar inte semester den här sommaren heller

Nu är den här igen, den svenska sommaren. För många väntar sol, bad och resor till spännande destinationer. Men camping, charter till Mallis och tågluff, som en gång sågs som höjden av folklighet, har blivit alltmer av ett privilegium.

LO släppte nyligen en rapport om hur olika sommaren och fritiden kan te sig över klassgränserna. Den visar att bara hälften av arbetarna idag åker på en semesterresa i eller utanför Sverige i minst en vecka någon gång under året, skriver Melinda Kandel.

LO släppte nyligen en rapport om hur olika sommaren och fritiden kan te sig över klassgränserna. Den visar att bara hälften av arbetarna idag åker på en semesterresa i eller utanför Sverige i minst en vecka någon gång under året, skriver Melinda Kandel.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Krönika2024-07-06 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett privilegium för den som har en trygg och fast anställning – och helst ett välbetalt kontorsjobb.

Jag minns en sommar för några år sedan. Min semester från städjobbet var allt annat än påkostad, men jag var ändå glad över simturer i Ågelsjön och långa frukostar på stugverandan. 

Annat var det för min kollega, som harvade på i vad som kändes som en evighet med en allmän visstidsanställning. Nu var han kontrakterad över sommaren, och hade fått i uppdrag att städa soprummen i ett särskilt kaotiskt kvarter. I sommarens stekande hetta tog han reda på berg av blöjor, ruttnande mat blandat avfall.

undefined
Överhuvudtaget ägnar tjänstemännen sin fritid åt sport, restaurangbesök och roliga aktiviteter, medan arbetarna mest är hemma, skriver Melinda Kandel.

LO släppte nyligen en rapport om hur olika sommaren och fritiden kan te sig över klassgränserna. Den visar att bara hälften av arbetarna idag åker på en semesterresa i eller utanför Sverige i minst en vecka någon gång under året. Motsvarande för tjänstemän är 70 procent. Överhuvudtaget ägnar tjänstemännen sin fritid åt sport, restaurangbesök och roliga aktiviteter, medan arbetarna mest är hemma.

Anledningarna är två. För det första drabbas arbetarna mycket hårdare av skenande priser på mat, el och bensin, tillsammans med sjunkande reallöner.11,9 procent av arbetarna har svårt att få ekonomin att gå ihop, jämfört med 3,6 procent av tjänstemännen.

För det andra är det en fråga om ork. Hälften av undersköterskorna, som har Sveriges vanligaste jobb, svarar att arbetet är mycket tungt, och mer än 90 procent att de sällan kan ta en kort paus. Inte konstigt att också 14 procent svarar att de varje vecka saknar ork för familj, vänner och fritidsaktiviteter. Det kan jämföras med tre procent för de som jobbar som chef.

undefined
Barnen från hushållen med svagast ekonomi är sällan med i en idrottsförening. Och 18 procent svarar att de inte har kunnat följa med en kompis på en aktivitet, för den var för dyr, skriver Melinda Kandel.

Många är de barn som för första gången kommer känna ojämlikheten som en klump i magen när skolorna åter börjar, och kompisarna jämför sina sommarlov. Barnen från de hushållen med svagast ekonomi är sällan med i en idrottsförening. Och 18 procent svarar att de inte har kunnat följa med en kompis på en aktivitet, för den var för dyr.

I Norrköping har vi, än så länge, en rik tillgång till kultur, nöjen och upplevelser som inte kostar alltför mycket. Vi har Himpabadet och fina sjöar, familjevänliga museivisningar för regniga dagar, och fina lekmiljöer i parkerna. Frågan är hur länge till? Borgerlig samverkan gör nämligen allt för att sälja ut och otillgängliggöra allt som är roligt. Som att chockhöja avgiften till kulturskolan, dra ner på stödet till ungdoms- och idrottsföreningar och skära ner på gratis sommarlovsaktiviteter.

Vad som ännu värre är, eller i alla fall mer drastisk, är dock vad de gör med arbetsvillkoren för kommunens anställda – där en mycket stor del är undersköterskor. Kommunstyrelsens moderata ordförande Sophia Jarls självutnämnda ”stålbad” fortsätter i oförändrad takt, med 60 miljoner kronor i nedskärningar i budgeten som lades i juni, samtidigt som satsningar på löner och heltid som norm avbryts.

De redan så tungt belastade undersköterskorna, kan alltså räkna med ännu högre tempo, och mindre pengar i plånboken framöver.

undefined
I stället för äventyr, resor och upplevelser har semestern för många blivit den enda chansen på året att få vila – för att sedan orka jobba lite till, skriver Melinda Kandel.

När arbetarrörelsen en gång drev igenom rätten till semester, var det utifrån tanken att livet är till för att levas, inte bara överlevas. Efter fyrtio år av ökade klyftor har den tanken stukats rejält. I stället för äventyr, resor och upplevelser har semestern för många blivit den enda chansen på året att få vila – för att sedan orka jobba lite till. Värst drabbade är de med de tyngsta och smutsigaste, men också viktigaste jobben för att samhället alls ska fungera.

Det är inget annat än stöld av den guldkant på tillvaron vi alla så väl förtjänar. Asfaltsläggaren, undersköterskan och killen som städar ditt soprum är alla värda så mycket mer av sommaren och livet.

Melinda Kandel 

Melinda Kandel är vänsterpartist och krönikör i NT