Svar

"Effekten av det vi gör märks först om ett par år" NT 23/12

Tack för svar på min insändare, angående personalbemanningen på Norrköpings kommuns äldreboenden, där du visar förståelse för min frustration och också håller med mig om vad som behöver göras - högre löner, utökad bemanning och bättre arbetsmiljö.

Hur rimmar det med beslutet att mitt i den värsta Coronapandemin, i januari 2020, dra ner på bemanningen med en personal på alla avdelningar för dementa? Det är ju den grundbemanning som ni beslutat om. Med en så låg grundbemanning kan arbetet aldrig bli attraktivt för att locka fler att vilja bli undersköterskor. Man kan tillföra hur mycket pengar som helst för att sätta in extra personal vid sjukdom när ändå ingen är intresserad av arbetet.

Det är bra med satsningen på betald utbildning, men till viss del bortkastat, eftersom arbetsförhållandena sedan gör att flera säger upp sig. Jag har förståelse för att de slutar när utrymme för att använda sin kompetens saknas när man måste jäktas hela tiden.

Satsningen på andra yrkeskategorier som du skriver om?  Skulle det vara de två projekten som funnits en tid? Ett arbetsmarknadsprojekt med en person i köket som hjälper till med lite av varje och en personal som samordnar aktiviteter för tre våningar? Visst, det är bra, men de arbetar bara dagtid, inte på helger och inte med omvårdnad. Det är fortfarande en grundbemanning som innebär två personal som ska ge kvällsmat och lägga 14 boende på eftermiddagen/kvällen med en eventuell löpare.  Lägger man då till att samma personal alltför ofta arbetar från klockan 07 på morgonen till klockan 21 på kvällen, eftersom det inte alltid finns någon vikarie att tillgå när en arbetskamrat är sjuk, så är det uppåt väggarna galet.

Just idag, annandag jul, arbetar två personal, från klockan 07 till klockan 21, på min makes avdelning. 14 timmar - det är oacceptabelt!

Morgonen med tre personal är också en orimlighet. Alla boende ska hjälpas upp, kläs på och äta frukost och många måste matas. Även om de flesta bara har en dusch i veckan, så blir det ändå minst två som ska duschas varje morgon av 14 boende. Inte alltid så lätt att duscha en dement person som ofta är så glömsk att varje moment blir som om det vore första gången. Många blir skräckslagna. En del boende kan bara förflyttas med lift, eftersom rörligheten inte finns kvar längre.

Undersköterskeyrket är ett mycket tungt och slitsamt arbete. Och var finns den personal som utlovats att underlätta genom att sköta tvätt och städ?

Det hjälper alltså inte att enbart satsa pengar på tillfälliga projekt och insatser. Grundbemanningen måste ändras, tillsammans med högre löner naturligtvis. Det går inte att vänta ett par år på att få se effekten av de insatser som görs, som du Andreas säger, då finns det inte någon personal kvar. Ni har haft många år på er att förändra, och det har bara gått åt fel håll.