Replik
"Att uppleva Norrköping är viktigare än någonsin" NT 2/3
Olle Vikmång ger oss ett rejält avstamp i socialistisk ideologi, där det offentliga initiativet och kollektivet ses som lösningen på en fungerande kommun. Det ger mig tillfälle att beskriva hur det istället skulle vara om vi fick leda Norrköping. Den här diskussionen har saknats och jag får rannsaka mig själv att jag inte lyckats synliggöra det tidigare. Framåt ska jag bli mycket bättre på att verkligen visa dessa politiska skiljelinjer.
I motsats till Olle Vikmång vill jag att den kommunala skattsedeln bekostar så lite som möjligt av sådant som den privata marknaden kan sköta. För varje gång en kommunledning väljer att göra saker i kommunal egenregi riskerar det att slå undan benen för det lokala näringslivet. Anledningen till att Norrköping har en hög kommunalskatt är att socialdemokrater år efter år utökat kommunuppdraget och därmed ansett att alla medborgare ska vara delfinansiärer till sådant som kan vara trevligt att ha i Norrköping men som långt ifrån alla nyttjar. Hela idén med kommunalskatt är att den ska nyttjas till sådant som behöver organiseras; skötsel av staden, skola, vård och omsorg. Men det är helt orimligt att höja skatten gång på gång för att överta sådant som den fria marknaden kan sköta; exempelvis champagnebar eller kallbadsbastu.
Olle Vikmång frågar mig varför vi inte föreslagit skattesänkningar senaste åren. Svaret är enkelt; Det vore oansvarigt att föreslå något sådant med det omfattande skatteslöseri som sossarna idag ägnar sig åt. Jag hymlar inte med att målet är en lägre kommunalskatt i Norrköping men kommunen måste givetvis göra saker i rätt ordning. Det kanske är så att Socialdemokraterna tror att det är lika lätt att sänka skatten som att höja den men fakta är att det kräver omfattande reformer. Min förhoppning är att kunna samla en majoritet som ser nyttan med en konkurrenskraftig kommunalskatt i framtiden och som är beredda att delta i ett långsiktigt reformarbete.
Det kan givetvis verka generöst att som Socialdemokraterna förespråka ett samhällssystem som bygger på att det offentliga ska ta ansvar både för grundläggande behov och livets guldkant. Men det är, enligt mig, ett socialistiskt system som jag tycker kväver individens drivkrafter att ta eget ansvar. Dessutom är det orättvist; den enas arbete ska aldrig bekosta andras brist på ansträngning.