Replik
"Vi riskerar att få en mer segregerad skola i Norrköping" NT 15/2
Argumenten för resursskola är många:
Elever som har stora stödbehov till följd av neuropsykiatriska funktionsvariationer och svår psykisk ohälsa, behöver gå i resursskola, eftersom de generellt sett har svårt med den miljö, krav på relationer och typ av undervisning, som idag erbjuds i den svenska skolan.
De flesta vanliga skolor har ett mycket stort antal elever (ofta hundratals) och består av stora klasser. Skolorna har dessutom stora ytor i form av matsalar, skolgårdar och uppehållsrum, vilket kan upplevas som skrämmande och skapa otrygghet. Det är ofta mycket svårt för barn med NPF och psykisk ohälsa att följa läroplanen i denna miljö. Speciellt som det ingår i alla ämnen att samarbeta, att prata högt inför andra och jobba självständigt. För elever med NPF och svår psykisk ohälsa krävs ett annat sammanhang och stor kravanpassning för att kunna lyckas och för att kunna nå kunskapskraven.
Kritiker säger att skolgång i resursskola medför att dessa elever blir sämre rustade för sina roller som medborgare i samhället, men detta är inte korrekt.
Skillnaden är att eleverna genom en resursskola får en undervisningsmiljö som möjliggör för dem att kunna avsluta grundskolan, att vidareutbilda sig och att kunna gå vidare till en egen försörjning. Utan det stödet under skolgången, skulle de med stor sannolikhet inte ens klara sig igenom grundskolan.
Dagens syn på inkluderingsbegreppet och den inkluderande skolan innebär att elever förväntas lära sig att vara tillsammans med personer som är olika dem själva. Följden blir ofta att detta sker på bekostnad av de elever som har större svårigheter. Konsekvenserna innebär misslyckanden, utsatthet, mobbning och kränkningar med en ökad psykisk ohälsa hos barn och unga. Eleverna blir i realiteten exkluderade. Elever med NPF har därför ofta haft en mycket svår och komplicerad skolgång bakom sig innan de kommer till resursskolan, och elever har fått betala ett högt pris för att kunna gå kvar i den vanliga skolan.
(Red:s anm) Här återges sammanfattningen ur Alfred Suwas examensarbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet 2019:
En kvalitativ intervjustudie vid Umeå Universitet (Institutionen för socialt arbete 2019) har gjorts med elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och som går på en resursskola. Studiens syfte var att undersöka hur en grupp elever med särskilda behov, som tidigare gått i en vanlig skola själva upplever det att gå på en resursskola. Resultatet påvisar att deras möjlighet att ha fått gå på en resursskola avsevärt har påverkat deras framtid i positiv bemärkelse. De har fått goda förutsättningar att klara skolan vilket möjliggör att några av dem tänker studera vidare på universitet. Vidare har de befunnit sig i ett inkluderande sammanhang med jämlikar. De har etablerat relationer som de hoppas att de kan ha kvar i framtiden. Något de aldrig tidigare upplevt. De har helt enkelt fått en bättre framtidstro nu jämfört med innan de kom till resursskolan.