Replik
"Avkriminalisera personligt bruk av narkotika" NT 26/5
Mellan raderna kan anas en ideologisk utgångspunkt där friheten att använda narkotika är överordnad, oavsett konsekvenser.
Gällande narkotikadödligheten, exemplen Portugal och Norge och avkriminalisering upprepar debattörerna ett återkommande mantra. Sverige har Europas högsta narkotikadödlighet, orsaken är förbudet mot narkotika och lösningen är en avkriminalisering enligt portugisisk modell – som framhålls som ett ”lysande exempel” som Norge dessutom försökte ta efter.
Att Sverige har en hög narkotikadödlighet är riktigt. Den har dock minskat sedan 2015. Jämförelser mellan länder är svår att göra då mätmetoder i rapporteringen varierar mellan länder. I rapporten Avkriminalisering av narkotika – vad kan vi lära av Portugal? görs en ingående analys av dödstalsstatistiken, vilken visar att dödstalen i Portugal är tillbaka på samma nivå som precis innan deras narkotikareform. En reform som innebar 30 olika insatser, varav avkriminalisering var en av dem. Ökningen som skett i Portugal de senaste åren är troligen en konsekvens av de neddragningar av vård och behandling som skedde efter finanskrisen, vilket talar för att det var den initialt stora satsningen där som från början fick ned dödligheten.
Att förbudet mot narkotika skulle vara orsaken till den höga dödligheten finns inga belägg för. En genomgång vi gjort av narkotikadödligheten i länder i Europa som avkriminaliserat visar att det inte går att se något samband mellan narkotikadödlighet och avkriminalisering. I Sverige visar studier att 89 procent av de som dör av opioider haft kontakt med vården i olika former och att många dör av läkemedel som är förskrivna inom vården. Problemet är generellt sett inte förbudet mot narkotika, utan de glapp som finns i vården och i de tidiga insatserna.
När det gäller legalisering verkar debattörerna inte ha läst vår rapport. Där sägs inte att ”cannabismissbruket” har ökat, där konstateras bara, utifrån tillgängliga data, att användningen har ökat och ligger på en betydligt högre nivå än i exempelvis Sverige och de delstater i USA som inte legaliserat.
För debattörerna är detta väntat och heller inget problem, då så kallat rekreationellt bruk enligt dem inte tycks vara att betrakta som ett problem. Forskningen om risker och skadeverkningar vid användning av cannabis är dock tydlig, både för individen och samhälle. Med ökad användning ökar också skadeverkningar av olika slag, på samma sätt som en ökad tobaks- och alkoholkonsumtion.
Att skolelevers cannabisanvändning i Colorado är sex gånger högre än i Sverige kan exempelvis antas ha betydelse för de resurser som krävs för skolans elevhälsa. Den ökade exponeringen av cannabis bland barn, sedan allt fler vuxna använder cannabis i hemmet, har lett till en kraftig ökning av samtal till giftinformationen och besök på sjukhusens akutmottagningar. Effekterna av en ökad användning syns på många områden.
Den svenska narkotikapolitiken har brister och mycket behöver förbättras, dock knappast på det sätt som debattörerna gör gällande. Vi behöver ett förbyggande arbete värt namnet och en vårdkedja som hänger ihop. En narkotikapolitik som täpper till glappen i systemet och ökar samverkan. Så formar vi en human, restriktiv narkotikapolitik.