Replik
"På vilket sätt vill partierna lyfta skolan?" NT 28/8
Rättvisa i skolsammanhang benämns också likvärdighet, ett begrepp som innefattar lika tillgång till utbildning, lika kvalité i utbildningen och att det är varje skolas uppgift att kompensera för skillnader i elevernas förutsättningar.
I dagens skoldebatt hamnar begrepp som rättvisa och likvärdighet i samma korg som frågan om friskolor och vinster. Där påstår vissa politiska partier att om vi bara förbjuder vinster i skolan så kommer segregationen att upphöra och skolan bli likvärdig och därmed rättvis. Så enkelt är det dessvärre inte.
Alla elever har lika tillgång till utbildning i Sverige. Däremot har skolorna problem med att skapa lika kvalité i utbildningen, i artikeln beskrivs till exempel att bristen på behöriga lärare är ett hot mot den kvalité och rättvisa som skollagen kräver.
Sverigedemokraterna har lagt förslag om att kommunen ska anställa professionella mentorer som kan avlasta lärarna och ge dem möjlighet att jobba med sitt kärnuppdrag; undervisning. Om vi gör det ser vi att arbetsbelastningen drastiskt kommer att minska. Det råder brist på behöriga lärare i Norrköping och därför måste vi se till båda att rekrytera, när det är möjligt, och skapa en bra arbetssituation för de lärare vi redan har anställt.
Vi har också föreslagit en översyn av samtliga lärarlöner för att skapa mer rättvisa och minska skillnaderna som uppkommit genom lärarlyftet och inrättandet av förstelärartjänster. På lång sikt vill vi skapa ett nytt lönesystem som bättre tar tillvara lärarnas kompetens, erfarenhet och år i yrket.
Skolans uppdrag att kompensera för skillnader i elevernas förutsättningar är mycket viktigt. Det första man här bör tänka på är att elevernas bakgrund, familjesituation och bostadsort inte ska spela någon roll för hur man bemöts i skolan. Vi ska ha lika höga förväntningar och förhoppningar för varje elev.
När vi kommer till vardagsarbetet innebär det att alla elever med särskilda behov får tillgång till de resurser som krävs och att den så kallade strukturpengen avskaffas. Sverigedemokraterna anser att varje skola istället får söka stöd för de elever som behöver extra resurser. Vilket område eleven bor i ska inte spela någon roll när dessa resurser fördelas, på så sätt ser vi bortom bostadssegregationen.
I vår budget framhåller vi också att det viktigaste för alla elever är att lära sig svenska. Därför föreslår vi en besparing på modersmålsundervisningen och flyttar dessa pengar till potten för särskilt stöd.
Vi tror heller inte på inkluderingshysterin utan vill se till att det både finns resursklasser för elever med NPF och liknande svårigheter, som extra stöd till särskilt begåvade elever, i form av mentorskap och samarbete med Linköpings Universitet. Sverigedemokraterna har också för avsikt att lägga förslag om att vi inrättar en jourklass i kommunen för elever som hotar, utövar våld och/eller begår brott i skolan och ute i samhället. Vi tror att dessa reformer behövs för att skapa lugn och ro samt på sikt en skola där elever och skolpersonal känner sig trygga och trivs.
Vi är övertygade om att skolans viktigaste uppgift är att erbjuda alla barn en riktig chans till en likvärdig utbildning och att bostadsort och föräldrarnas utbildningsnivå ska vara ovidkommande. Personligen upplever jag att skolan var just sådan på 60-talet. Tack vare den skolan kunde jag både ta studenten och studera på universitet trots att mina föräldrar kom från arbetarklassen och aldrig fått möjlighet att själva studera. Jag är evigt tacksam för den utbildning jag fick och för alla de lärare som mötte mig utan att ens tänka i de socioekonomiska termer som idag används som ursäkt för att så många elever tillåts att misslyckas skolan.
En skola som slår ut så många elever, som nämns i artikeln, lyckas inte med sitt kompensatoriska uppdrag, kanske är det för att synen på eleverna är fel redan från start.