Replik

"Dags skapa ett riktigt skatteparadis" NT 14/4

Bengt Cete hävdar att vårt välfärdssamhälle bygger på ett högt skatteuttag och devisen ”Från var och en sitt, till var och en efter behov.” Det låter ju vackert. Men vad betyder det? Orden är från Karl Marx, vanligen förknippad med kommunism och därmed med fler mänskliga offer än någon annan ideologi i historien. 

”Från var och en sitt” – var och en bidrar med vad han förmår. Så långt är det bra. Men ”till var och en efter behov”? Där försvann marknadsekonomin och därmed demokratin ut på soptippen. För ”efter behov” syftar på att ingen ska få mer bara för att han åstadkommit något extra. 

Det mervärde som skapas av innovationer, extraordinära arbetsinsatser, med mera. Vill du starta ett företag och skörda de eventuella frukterna? Om den ansträngningen inte tillåts resultera i personlig vinning för den som gör den så kommer den inte att utföras. Vilket alla kommunistiska samhällen vittnar om. Varför hamnar även demokratin på soptippen? Visa mig den demokrati som inte har marknadsekonomi. 

Bengt Cete hänvisar till tidningen Syre och skriver att de offentliga utgifterna för socialt skydd minskat från 33 procent av BNP 1980 till 28 procent idag. Vi ska därmed förstå att det sociala skyddet fått minskande resurser. Så kan man missleda tanken. I själva verket har vi i en växande ekonomi lagt mycket mer, år från år. I reala termer har skyddet ökat med 289 procent under den perioden (då utgår jag från de procentsatser Bengt Cete anger och från BNP-siffrorna för 1980 respektive 2022). Tillväxt är vad som skapar resurser att bistå.