Det välfärdssamhälle vi under årtionden skapat bygger på solidaritet och ett förhållandevis högt skatteuttag och den enkla principen: ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov.”

Nu har vi ett samhälle där inkomstklyftorna ökar och de sociala klyftorna växer. De redan rika blir allt rikare, de fattiga får en allt mindre del av samhällets gemensamma förmögenhet. Det finns i Sverige idag 610 000 dollarmiljonärer. Vårt land ligger på sjuttonde plats bland de länder i världen som har flest miljardärer och miljonärer räknat per innevånare. Uppgifterna är hämtade ur en artikel i tidningen Syre från i mars.

Vi vet alla att den offentliga sektorn i dag är kraftigt underfinansierad. Vården, skolan och omsorgen brukar framhållas som speciellt utsatta verksamheter, men krisen är inte ett resultat av någon okontrollerbar farsot eller något liknande, den är ett resultat av flera medvetna politiska beslut. Enligt artikeln i Syre har den offentliga sektorns utgifter för socialt skydd minskat från cirka 33 procent av BNP år 1980 till 28 procent. Allt medan förmögenhetsbildningen i de mest välbeställda grupperna ökar.

Begreppet skatteparadis används oftast som benämning på länder där skatteuttaget är lågt eller rent av obefintligt. För mig vore begreppet skattesmitarparadis på dessa stater mer relevant. Skatteparadis borde vara benämningen för länder där vi gemensamt skapar ett paradis för alla medborgare och där vi alla efter förmåga bidrar så gott vi kan till omsorgen om våra medmänniskor. Det är dags för Sverige att åter bli ett paradis för alla medborgare oavsett den egna ekonomiska förmågan.