Replik
”Val i september – vilka partier är bäst för naturen?” NT 27/5
Anders Wennerblad och Tilde Krusberg gör det tydligt i sin artikel att Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) närmast är att betrakta som Miljöpartiets och Vänsterpartiets förlängda arm, än mer tydligt blir det när man tittar på den grafiska presentationen av undersökningen på SNF:s hemsida.
Det är uppenbart att SNF anser sig ha tolkningsföreträde vad som är rätt och fel när det gäller klimat och natur. Bland annat skriver man ”Valet blir ett ödesval för att stoppa förlusten av biologisk mångfald”. Det uttrycket, ibland kombinerat med ”massiv utrotning av arter” och liknande är sådant som ingår i SNF:s vapenarsenal för att få medborgare att svälja deras verklighetsuppfattning.
Enligt Artdatabanken har idag cirka 60 000 olika arter påträffats i Sverige. Även om skribenterna skulle kunna namnge 50 – 60 olika arter som försvunnit så rör det sig alltså om promille. Förmodligen kan de nämna betydligt färre än så. Talet om ”förlusten av biologisk mångfald” blir i det perspektivet svår att förklara som annat än skrämselpropaganda för att behålla sina medlemsintäkter och rädda Miljöpartiet kvar i riksdagen.
Om Sverige hade en outtömlig skattkista att ösa ur skulle mer kunna göras av sådant som SNF anser viktigt. I artikeln pekas till exempel Centerpartiet ut som dåliga för att de vill minska anslaget för skyddad skog. Satsade pengar är inte det enda som påverkar naturen. Vad gäller hotet mot biologisk mångfald är det största problemet igenväxning av betesmarker. Det beror dels på dålig lönsamhet i djurhållningen men även på ett på tok för högt rovdjurstryck som gör det svårt att hålla djur på bete på allt fler platser i landet.
Moderaterna presenteras som ”ivriga miljösabotörer” och vi, Kristdemokraterna, får det mindre smickrande tillmälet ”miljöpolitikens bottenskrap”. Lyckligtvis har vi så gott självförtroende och en så bra politik att vi inte blir nedslagna. Verkligheten är så mycket mer komplex ur ett politiskt perspektiv jämfört med en miljöorganisations smala fokus på endast en fråga. Vi hoppas få sitta i regeringen i höst och då måste vi ha en politik som kombinerar tillväxt, miljö och klimat så att vi inte tar Sverige tillbaks till tiden vi levde i grottor.
I Kristdemokraternas nyligen antagna landsbygdspolitiska handlingsprogram har vi en mängd förslag för att skogsbruk, lantbruk och landsbygden i stort ska få bättre förutsättningar. Om det inte går att bo och verka på landsbygden kommer Sverige att bli fattigare, i dubbel bemärkelse.