Naivt tro dyrare biljetter kan ersätta uteblivna bidrag

Som vice ordförande i Scenkonst Öst läser jag med oro i lördagens NT om kommunstyrelsens blivande ordförande Sophia Jarls kulturbesparingar.

Debatt 12 oktober 2022 20:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Apropå

"Ett tråkigare Norrköping med borgerligt styre?" NT 8/10
 

Inledningsvis vill jag bemöta några missförstånd i artikeln. Det kan lätt uppstå sådana vid intervjuer och jag tror inte att Sophia Jarl avsiktligt bidragit till dem. 

För det första spelar Norrköpings symfoniorkester betydligt fler konserter i Norrköping (53 st normalåret 2019) än i Linköping (14 st samma år) även om utvecklingen går i riktning att öka antalet SON-konserter i Linköping och länet. Östgötateatern däremot spelar ungefär lika många föreställningar i de båda teaterhusen. 



För det andra har SON och Östgötateatern omfattande barn- och ungdomsverksamhet. Den vänder sig både till alla skolor i länet och till särskilt intresserade målgrupper. Som exempel på det senare kan nämnas sportlovsorkestern och stödet till estetiska programmets musikaler. I Scenkonst Öst ingår även ung scen/öst som spelar förstklassig teater direkt riktad till barn och unga i hela länet. Från och med årsskiftet tillkommer Östgötamusiken med sina talrika konserter på äldreboenden och skolor. I och med att verksamheterna är uppsökande når de ut brett och inte bara till kulturmedvetna familjer.



För det tredje pratar Sophia Jarl om de fria grupperna som hon, liksom jag, anser är viktiga för Norrköpings kulturliv. Men hon glömmer att fria grupper och institutioner hänger samman och är beroende av varandra i ett kulturellt kretslopp. Institutionerna stöttar det fria kulturlivet, för Scenkonst Östs del till exempel genom att låna ut personal, rekvisita, kostym och salonger. 

De inspireras av och rekryterar från varandra och bidrar båda till att regionen blir en plats där professionellt scenkonstfolk vill bo, arbeta och utveckla verksamhet. 

Tillsammans ökar de kommunens attraktionskraft så att företag vill etablera sig, kreativa näringar växer och fastighetsägare vill bygga. Det leder i sin tur inte bara till att Norrköping blir mindre tråkigt. Det leder även till ökade skatteintäkter att använda till det som Sophia Jarl kallar välfärdens kärna. 



Skälet till att lilla Norrköping utmärker sig när det gäller högkvalitativ kultur är att vi även drar in resurser utifrån. Vår egen insats ger fin kulturell mylla att odla i och vi delar våra ekonomiska åtaganden med andra. Privata aktörer lägger resurser på exempelvis filmproduktion och en konsthall i toppklass. Statliga aktörer på Arbetets museum och kreativa utbildningar på Campus. Och om inte Scenkonst Öst finansierats gemensamt via regionen, Linköping och Norrköping hade vi aldrig kunnat erbjuda samma utbud. Även staten bidrar väsentligt. 

 

Allt gäller dock bara så länge kommunen behåller sin nivå. Görs nedskärningar lokalt förloras lika delar statliga och andra huvudmäns bidrag och verksamheten drabbas flerfalt. Att tro att tappet kan kompenseras med dyrare biljetter och sponsring är naivt. Verksamheten arbetar sedan länge intensivt för ökad sponsring, oavsett partifärg i styrelsen, men det går trögt då kultursponsring inte är avdragsgill.



Avslutningsvis vill jag ge Sophia Jarl rätt på en punkt. Det kan vara värt besväret att ta ett nytt samtal med bolagets övriga huvudmän om ägarandelar och ansvar för bolaget. Inte minst i och med att Östgötamusiken kommer att ingå i Scenkonst Öst från och med årsskiftet 22/23. Men att bara bryta sin del av överenskommelsen sätter såväl Scenkonst Öst som andra i det kulturella kretsloppet i gungning.


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa