Sophia Jarl sitter sedan i maj tillsammans med resten av de forna oppositionsråden i ett hus på Lindövägen. Renoveringen av Rådhuset gör att hon kommer tillbringa två av fyra år som kommunstyrelsens ordförande här. Efter flera år av överskott och statliga bidrag står nu kommunen inför bistrare tider.
– Norrköping kommer kanske bli en tråkigare stad under vårt styre, det blir inga stora satsningar på kulturområdet exempelvis. Vi måste få ordning på ekonomin och skattepengarna ska i första hand gå till välfärdens kärna. Vi har underskott, inflationen stiger och räntorna skenar, så vi behöver göra mycket för att trygga välfärden åt alla. Vi har för stor social utslagenhet och för många människor som lever på bidrag i Norrköping och dessutom vet vi att försörjningsbördan för skattebetalarna bara kommer att bli tyngre med åren, säger Sophia Jarl.
– Vi kommer ta bort sådant som inte tillhör välfärden, som den kommunala bastun vid Övre Glottern och den kommunala podden, men vi satsar i stället de pengarna på att se till att det exempelvis blir bättre mat på äldreboendena, fortsätter hon.
Även kulturområdet kommer förstås att synas och alla kronor och ören kommer det att vändas på. Nästa år beräknas kommunen spendera tio miljarder kronor och drygt 300 miljoner kronor går till kultur- och fritidsnämndens utgifter, där ännu mindre går till de renodlade kulturverksamheterna.
Under våren diskuterades Moderaternas förslag om att öka kulturinstitutionernas självfinansiering och ge mer pengar till fria kulturaktörer i NT. Sophia Jarl ser gärna att Norrköpings symfoniorkester, Östgötateatern och andra kulturverksamheter söker sponsring och ökar sina biljettintäkter.
– I dag kostar en biljett till en vanlig torsdagskonsert med SON uppemot 390 kronor och det är ändå ett pris som är kraftigt subventionerat. Egentligen kostar de omkring 1 000 kronor, det tror jag inte att alla är medvetna om. Här behöver Symfoniorkestern hitta sätt att locka mer publik med ett annat utbud och kanske ha en bredare repertoar.
Är det inte viktigt att det offentligt finansierade kulturlivet också får vara konstnärligt smalt?
– Jo, det är en viktig del till varför vi har det, men samtidigt behöver också de verksamheterna vara relevanta för publiken och hjälpa till med finansieringen.
Sedan snart sju år tillbaka finns Scenkonstbolaget i Östergötland som ägs av Norrköpings och Linköpings kommun samt Region Östergötland. I det ingår två av stadens anrika kulturinstitutioner, Stora teatern (numera en scen för Östgötateatern, landets största regionteater) som öppnade 1908 och Norrköpings symfoniorkester grundad 1912, båda ett arv efter det borgerliga samhället som i hög grad förvaltats under socialdemokratiskt styre under många år.
Sophia Jarl vill fortsätta att förhandla med Linköpings kommun och Region Östergötland om hur kostnaden för Symfoniorkestern och Östgötateatern fördelas mellan dem. Med drygt 80 miljoner kronor finansierar Norrköpings kommun scenbolaget och hyran för SON i Louis de Geer. Linköpings kommun bidrar med mindre än hälften så mycket, ändå äger närapå hälften av SON:s och teaterns evenemang rum i den större grannstaden.
Är det verkligen en borgerlig eller konservativ kulturpolitik att skära ner på sådana traditionsbärande institutioner?
– Det är viktigt att bevara dem, men bara för att de är en del av ett borgerligt kulturarv slipper de inte att synas ekonomiskt. För oss i Moderaterna är det viktigt med barn- och ungdomsverksamheten och där kan vi se att de fria aktörerna arbetar mycket mer än de stora institutionerna och att deras verksamheter också är mer anpassade för barn och unga.
En betydligt yngre kulturinstitution som hon vill se över är den kommunalt drivna biografen Cnema som förhållandevis inte är särskilt välbesökt.
– Vi vill får bort all kommunal verksamhet som konkurrerar med näringslivet, problemet i dag är att Norrköpings kommun också bedriver exempelvis restaurangverksamhet. Förr fanns Harlekinen på Konstmuseet som visade några smalare filmer i veckan som inte fanns i Filmstadens utbud, men nu visar Cnema också bredare filmer till ett kraftigt subventionerat pris.
Sophia Jarl är väl medveten om Norrköpings identitet som en kulturstad och ser den som viktig för besöksnäringen. För tre år sedan lades det kommunala eventbolaget Upplev Norrköping ner efter det stora publikmässiga och ekonomiska misslyckandet med utställningen om det amerikanska serietidningsbolaget Marvel Comics hjältar. Ett misstag enligt Sophia Jarl, som ser att det behövs ett samordnande organ för besöksnäringen.
– Det här är en högriskbransch, men Upplev Norrköping gjorde i stort mycket bra saker för Norrköping och vi behöver någon som samordnar företagen och kommunala verksamheter.
Kulturen spelar förstås sin roll för tillväxt och attraktivitet, men Sophia Jarls har en kultursyn som genljuder av Moderaternas liberalkonservativa rötter, här finns både den bevarande varsamheten och den nyfikna öppenheten.
– Kulturen är ett av samhällets ben. Det handlar både om vår historia och våra traditioner, men också att ge människor möjlighet att uttrycka sig i vår samtid. Den har en stor betydelse för samhällets utveckling.
Vad är politikens roll för kulturlivet?
– Det är som för allt annat, precis som för företagande ska politiken skapa förutsättningarna för både de stora kulturinstitutionerna och det fria kulturlivet.
Sophia Jarls svar låter som en beskrivning av principen om en armlängds avstånd, en sedan slutet av andra världskriget vägledande idé för svensk kulturpolitik om att det offentliga ska förse kulturlivet med infrastrukturen, men inte styra konstens innehåll och utveckling.
– Numera blir det så känsligt, man får knappt tala om kultur om man är politiker. Så kan det inte heller vara, inte när det ändå är med skattemedel som mycket verksamhet finansieras.
Tillsammans med Liberalerna och Kristdemokraterna kommer Moderaterna att styra Norrköpings kommun de närmaste åren. Men för att få igenom sin politik har de sökt stöd från Sverigedemokraterna som också tilldelas en kommunalrådspost.
Under lång tid har Sverigedemokraternas kultursyn uppmärksammats och med sin traditionalistiska och nationalistiska profil skiljer sig partiet inte bara från vänsterblocket, utan också från de borgerliga partierna.
– De betonar det historiska och traditionella. Det gör vi med, men Moderaterna är ett öppet parti som också bejakar det nya. Exempelvis har vi hela tiden varit för EU och det har inte Sverigedemokraterna.
SD har kritiserats för att inte respektera principen om en armlängds avstånd i sin kulturpolitik. Ett exempel på det var när Norrköpings stadsmuseum i en utställning skildrade partiets historiska kopplingar till rasistiska och nazistiska miljöer. Det slutade med att Sverigedemokraterna polisanmälde museet för förtal.
– Det var en konflikt som utvecklades på ett märkligt vis. Sverigedemokraterna bjöds in att se utställningen innan den öppnade för allmänheten, men valde att inte göra det. Sedan kom debatten att betrakta utställningen som om den var på Konstmuseet, men egentligen handlade det om hur historiska fakta framställs, inte någon fri konstnärlig gestaltning.
I ett av SD:s starka fästen, Sölvesborgs kommun i Blekinge, har det uppmärksammats hur partiet både vill styra utformningen och inköpen av offentlig konst i en traditionell och klassisk riktning bort från det moderna och provokativa. Dessutom har det tagits beslut som gör att biblioteken inte längre köper in litteratur på utländska språk.
– Här finns det en kulturschism mellan oss och Sverigedemokraterna. När det gäller offentlig konst respekterar vi konstnärens expertis och integritet och det den bidrar med till samhället. Bokinköpen lägger vi oss inte i, vi ger Stadsbiblioteket en budget att självständigt utföra sitt uppdrag utifrån.
Vad händer om Sverigedemokraterna vill driva de frågorna i Norrköping?
– Vi är ett styre som söker stöd hos SD, det innebär inte att de kommer få igenom allt de vill. Däremot tar Sverigedemokraterna plats i alla nämnder och på så vis kommer de att påverka kulturpolitiken.