Replik
"Svar till V: Vår politik är att prioritera" NT 21/5
För oss i Vänsterpartiet är det ingen överraskning att politiken måste innehålla både prioriteringar och kompromisser när flera parter är involverade. Men var går gränsen? Och vad är man är man villig att kompromissa med? Finns det några röda linjer och var går de i så fall? Frågor som Tuula Ravanders debattartikel inte ger några svar på.
Tuula Ravander skriver att vi verkar saknar insikt i hur arbetet fungerar i den nya majoriteten. Nä, Vänsterpartiet är inte en del av majoritetssamarbetet, och vet naturligtvis därför inte hur tongångarna går när majoritetspartierna diskuterar. Vi finns däremot representerade i alla politiska styrelser och nämnder och kan där, svart på vitt, se hur den nya majoriteten agerar.
S har under de fyra månader man varit del av majoriteten bland annat sagt nej till verksamhetsnära schemaläggning, lägre taxa i färdtjänsten, fria pedagogiska måltider, sänkta politikerarvoden, medlemskap i Klimatkommunerna, förstärkt bostadstillägg till barnfamiljer med försörjningsstöd och bidrag till BRIS. Samtidigt har man infört anställningsstopp i all verksamhet, ett stopp som gäller såväl nyanställning som korta och längre vikariat (Protokoll KS 23-04-18) –något man tidigare opponerat sig emot och helt korrekt beskrivit som en arbetsmiljö- och patientrisk.
Söderköpings kommun ser ut att gå mot ett betydande underskott 2023. Den riktigt stora utmaningen väntar dock nästa år, då det enligt prognoserna saknas närmare 80 miljoner för att kunna bedriva kommunens verksamhet i sin nuvarande form. Alla med insyn i den kommunala ekonomin vet att den typen av differens mellan resurser och behov inte går att lösa utan mycket stora konsekvenser.
I juni kommer kommunfullmäktige att anta budget för 2024. Det är ett vägskäl där den styrande majoriteten kommer att behöva ta ställning. Ska vi då, som socialdemokraterna sade innan valet, ”se till att det finns de resurser som krävs för att kommunens anställda har möjligheten att ge så god service som möjligt i allt från förskola till äldreomsorg”? För oss i Vänsterpartiet är svaret ett självklart ja på den frågan, det är dit vi måste ta oss. Det andra alternativet - med försämrad arbetsmiljö, urholkad kvalitet och för lite resurser - har vi redan provat. Det är en återvändsgränd.
Texten har uppdaterats