Barndomens dagar. Wilma Leidhammar tillsammans med syskonen Moa och Emil.
Mattias Leidhammar ler när han pratar om hur fotbollen alltid varit nummer ett för hans dotter. En vinter förstörde Wilma Leidhammar familjens gräsmatta eftersom hon tog på sig skruvdobbar och tränade timme efter timme på den stelfrusna planen.
När hon sov var fotbollen ofta med i sängen. Den följde även med i skolväskan.
– Det var fotboll före skolan, efter skolan och efter träningarna. På lediga dagar stack vi till Alets IP, sköt och slog inlägg, säger pappa Mattias.
– Det var miljoner bollar på gräsmattan. Hon kickade och jonglerade, började tidigt träna med både höger- och vänsterfoten. När grannarna tittade ut såg de alltid Wilma i trädgården, de har sett hur envis hon är. Hon lever sin dröm med jobbet hon har nu.
Fotbollen har varit Wilma Leidhammars trygga punkt så länge hon kan minnas. Allt började i Halmstad och Alets IK, som även fostrat förre förbundskaptenen och IFK-guldtränaren Janne Andersson.
– Mina föräldrar skiljde sig lite innan jag fyllde fem, säger hon. Det var lite bråk och sånt där, men med fotbollen kunde jag stänga av det och vara i min egen värld. Det räddade mig mycket.
Hur har separationen präglat dig?
– Ganska mycket tror jag. Jag är yngst av tre syskon, de har nog tagit många fajter för mig. Dels för att jag var så liten, men också för att jag inte riktigt kunde prata för mig. Jag inser nu att jag har sån sjuk konflikträdsla. Det tror jag absolut är på grund av skilsmässan.
Du är konflikträdd även i dag?
– Gud, ja. Som bara den. Jag har väldigt svårt att säga nej, tanken på att göra folk besvikna gör att jag får panik. Jag försöker vara alla till lags hela tiden, vilket inte går.
– Det kan komma av minsta lilla, känner jag av en stämning som jag inte är van vid får jag panik. Det tror jag är för att jag aldrig behövt säga någonting eftersom mina äldre syskon har löst det.
Hur gör du som vuxen när de inte alltid står vid din sida?
– Det är skitsvårt. Det gäller att ha bra människor runt omkring som förstår mig. Det är inget jätteproblem, men jag märker av det. Mina närmaste i laget säger hela tiden att de inte ska utnyttja mig för att jag säger ja hela tiden. När jag flyttade hemifrån, fick stå till svars och ta alla beslut själv insåg jag att jag faktiskt är konflikträdd.
Mattias har alltid sett att hans dotter haft väldigt höga krav på sig själv.
– Men hon har maskerat det väl. Det har aldrig synts på Wilma när hon är nervös eller stressad.
När vi återberättar orden för 21-åringen skrattar hon till.
– Där har han rätt, pappa. Jag är fruktansvärt dålig på att visa mina känslor. Det säger min sambo hela tiden. Det har kanske också med skilsmässan att göra.
– Jag kan känna mycket, men har svårt att bjuda in folk. När vi pratar om det så här tycker jag inte det är jobbigt, men det handlar kanske om att jag inte vill dra ner folk i min skit. Samtidigt brukar jag vara glad, jag brukar inte må dåligt. Jag har inte haft en dålig uppväxt och påverkas inte av så mycket runt omkring – förutom av fotbollen.
I fjol gjorde Wilma Leidhammar sju allsvenska mål. I takt med flytten till Norrköping blev hon sambo med Malin, som också kommer från Halmstad. I Astrio var de lagkamrater.
"Ångesten släppte"
I augusti i fjol berättade Wilma Leidhammar om prestationsångesten som drabbade henne under delar av tonåren. Att vara en del av legendaren Pia Sundhages ungdomslandslag medförde en stolthet, men i jakten på att leverera bildades också mentala knutar.
– Fotbollen är mitt liv, min högra hand. Mina vardagliga känslor är kopplade till fotbollen. Gör jag en dålig träning eller match kan jag vara arg i en vecka. Eller om Barcelona förlorar. Det är kopplat till mig på något sjukt sätt, det styr hela mitt humör, säger hon.
– Det finns ett sjukt driv inom mig som gör att jag vill bli bäst hela tiden. Nackdelarna är att det kan bli för mycket. Om det skulle gå dåligt en längre period vet jag inte hur jag hanterar det, för jag vet inte hur jag ska koppla bort fotbollen. Det får jag jobba på.
21-åringen har inte haft många svåra perioder som fotbollsspelare. Mycket har gått som på räls.
Men för en handfull år sedan fick hon en hjärnskakning i en ungdomslandskamp, blev liggande i ett mörkt rum i två veckor och kom inte tillbaka till planen förrän ett par månader senare.
När pandemin lamslog samhället och ställde in det F17-EM hon tänkte vara med i blev det ett längre landslagsuppehåll.
– Under de tre åren växte jag som mest. Ångesten släppte, jag kunde landa i allt och fokusera på mig själv i klubblaget, säger hon.
– Under min ungdomslandslagsperiod mådde jag kanske som sämst i mitt fotbollsspelande. Annars har jag – peppar, peppar – haft tur.
Wilma Leidhammar har gjort hela 27 ungdomslandskamper.
"Blir det krig sticker hon"
Wilma Leidhammar kommer från en fotbollsfamilj. Exempelvis var pappa Mattias målvakt för Halmia i andradivisionen.
Men Wilma Leidhammars storasyskon Moa och Emil har tagit andra vägar. Emil producerar musik och Moa befinner sig för tillfället i Lettland. Hon är en av 600 svenska soldater som de närmaste månaderna bevakar gränsen mot Ryssland. Det är första gången Sverige bidrar med ett militärt förband till Natos stående styrkor.
– Hon är en riktig krigare, bokstavligen. Hon lever i en speciell värld. Hon är så himla lugn och trygg, men klart att jag ibland kan tänka på vad som kan hända. Som nu när hon är med Nato i Lettland. Man vet aldrig vad som händer, blir det krig sticker hon, säger Wilma Leidhammar.
När familjen samlades i julas skrattade de gott åt vilka olika typer av specialyrken som de tre syskonen valt.
– Moa sover i tält i minus femton grader, jag kommer till "Parken" och får massage. Familjen tycker det är lite kul, som om jag lever ett lyxliv, säger Wilma Leidhammar och skrattar.
Moa har valt en helt annan karriärsbana än sin syster.
Wilma Leidhammar och systern Moa.
Från målvakt till målmaskin
Innan flytten till IFK sommaren 2022 var Wilma Leidhammar en målmaskin på lägre nivå. För fem år sedan gjorde hon 28 mål på tio matcher i division 2, och hon snittade 1,38 mål per match under sin seniortid i Halmstadsklubben Astrio.
Men debuten i Astrio skedde faktiskt som målvakt. Wilma Leidhammar har gjort en handfull seniormatcher som sista utpost.
– Jag tror att hon hade kunnat bli lika duktig som målvakt. Hon var jäkligt duktig där också, säger Mattias.
– Pappa var målvaktstränare i Alet. Till en början ville ingen riktigt vara målvakt och jag tyckte det var kul, säger hon. En halvlek var jag målvakt, den andra halvleken var jag anfallare och sprang runt och gjorde mål. Det var roligare, tråkigare att stå och frysa vid målet. Någon gång gick det inte riktigt i anfallsspelet, då tog jag bollen, sprang upp och gjorde mål.
Pappa Mattias och syster Moa på Platinumcars arenas läktare. Mamma Lena betyder också mycket för Wilma Leidhammar: "Mamma har alltid varit en trygg punkt för mig, hon har alltid brytt sig om mig som människa före mig som fotbollsspelare."
"Norrköping betyder så otroligt mycket för mig"
För några år sedan valde Wilma Leidhammar bort Jitex för IFK, nu har klubbar i exempelvis USA, Tyskland och England henne under lupp.
I somras tackade IFK nej till ett bud.
När spelare och ledare får spå vem som kommer briljera mest i IFK Norrköpings damlag i år blir svaret ofta Wilma Leidhammar. Sportchefen Dennis Popperyd har pratat om en kapacitet som gjord för de stora scenerna.
– Norrköping betyder så otroligt mycket för mig. Eftersom jag aldrig spelat i något annat allsvenskt lag har Norrköping blivit min klubb. Jag njuter av varje sekund. Drömmen här är att vinna SM-guld, det vill jag verkligen göra innan jag sticker, säger hon.
– Men klart att jag drömmer om att spela utomlands, det kan jag inte sticka under stolen med. Jag drömmer om att spela i Barcelona, men kan också tänka att det är overkligt: "Vem fan lyckas med det?" När jag ser svenskar spela där känns det mer och mer som på riktigt, men samtidigt som hundratusen år bort.
Wilma Leidhammar är en offensiv nyckelpjäs i IFK, som i fjol blev femma i damallsvenskan.