Tony Martinsson och Andreas Alm i samspråk dagarna före premiären. "Det blir bara bättre och bättre med den spelstil vi ska ha", säger sportchefen.
Tony Martinsson får sätta sig ned på knä för att kunna krångla i laddaren i eluttaget under stolen på pressläktaren. Det är dagen efter att övergångsfönstret stängt. IFK Norrköpings sportchef är färdig med truppen som ställs mot Malmö FF i lördagens allsvenska premiär.
Nere på konstgräset justerar Andreas Alm utgångspositionen för backlinjen i en spelövning.
– Det blir bara bättre och bättre med den spelstil vi ska ha. Tränaren måste ju ha sin frihet i det hela. Det är mer, om man säger så, en ram från föreningen. Vi vill spela en positiv fotboll, vi ska äga bollen och utveckla spelare. Sedan är det att måla det där för tränaren själv, säger "Tonna".
Efter tre månader ser sportchefen ett par taktiska inslag som hans tränare tagit med sig från den danska ligan.
– Intressant ändå att vi ska hålla bollen centralt och våga peta in bollen till centrala mittfältare. Vi spelar på det sättet mycket mer. Vi har betydligt fler passningar inom laget. Det är olika filosofier med olika tränare. Vi hade många bra saker förra året och året innan det. Men någonstans är det här mer IFK Norrköpings DNA. Att vi ska spela ett passningsspel.
Man kan göra det väldigt stort och säga att vi tror på människor. På spelare. Att de kan bli bättre.
Andreas Alm
IFK Norrköpings tränare
Att äga bollen
Det saknades inte mål förra säsongen. Bara fyra lag – Sirius, Elfsborg, Malmö och Häcken – gjorde fler än IFK:s 45 mål.
Men det var ju det där med bollen.
IFK kontrollerade den i drygt 45 procent av matcherna förra säsongen. Nu vill klubben i stället vända bollinnehavet i sin favör.
– Jag är inte säker på att det alltid var planen. Men du måste utnyttja spelarna och det de gör, säger Andreas Alm, en stund senare i en av logerna på Platinumcars Arena, när fjolårets låga bollinnehav kommer på tal.
– Victor Lind är en väldigt snabb spelare, sedan hade du en islänning (Arnór Sigurdsson) som startade säsongen som var väldigt snabb, och så vidare. En annan typ av omställningsspelare. I Odense hade vi våldsamt snabba spelare ett halvår. Alla sa att vi bara spelade kontringsfotboll. Men du kan inte stoppa snabba spelare från att vilja kontra. Slår de sin spelare med fart, då måste du kontra.
Andreas Alm och hans assisterande Azrudin Valentic rekryterades för få till ett annat typ av spel än det IFK hade under Glen Riddersholm.
Tony Martinsson har värvat sex spelare utifrån till Andreas Alms första trupp, bland andra spelskicklige mittfältaren Ismet Lushaku från Varberg.
Konstgräset är en förändring på arenan sedan Andreas Alm var i Norrköping som spelare på 2000-talet.
Inför säsongen har IFK värvat Tim Prica, som kan spela både på kanten och centralt i anfallet, Ismet Lushaku på mitten, lånat explosive Joseph Ceesay, samt lyft upp offensiva spelare som Leo Jonsson och Noel Sernelius från akademin.
Större förändringar är det inte offensivt. Utvecklingen kommer till stor del att behöva komma inifrån.
Och kanske är det därför som Andreas Alm genast breddar begreppet offensiv fotboll.
– Man kan göra det väldigt stort och säga att vi tror på människor. På spelare. Att de kan bli bättre. Vi tror att vi kan bli bättre. Det är den offensiva, framåtblickande synen vi har på hela verksamheten. Fotbollstaktiskt, om man pratar 51-procentsregeln, så föredrar jag att det är minimum 51 procent offensivt och resten defensivt i tanken. Vinna matcher gör du bara genom att göra mål. Du kan undvika att förlora, men aldrig vinna utan att göra mål.
Ett framåtblickande IFK
IFK-tränaren gör en poäng av att utvecklingen av spelstilen är klubbens projekt, inte hans eget. Men han vill se ett lag som går framåt.
Som letar efter offensiva lösningar.
– Till väldigt liten del formar jag lag som ska uppfylla det som jag står för. Och den lilla, lilla delen är att jag inte har tålamodet att det inte ska vara en fotboll där vi söker vägar framåt. Det handlar om att spela framåt, säger han.
– Sedan kan man säga många saker om det. Att spela framåt kan du göra extremt direkt och spela med hög risk att tappa bollen. Bara banka upp den och köra. Det är också att spela framåt. Men utifrån spelförståelse finns det många andra smarta vägar att komma framåt också. Just den där strävan efter att hela tiden se framåt. Det är nummer ett. Nummer två är att välja om det är rätt läge.
Under de taktiska delarna av träningspassen är det ofta Andreas Alm som håller i pipan.
På konstgräset tar Yahya Kalley emot en passning. Stillastående letar han alternativ. Andreas Alm bryter spelet och poängterar: "Yahya, ta ytan direkt".
Precis det förklarar han en dryg halvtimme senare.
– Om du inte ser framåt direkt kommer den snabbaste vägen vara stängd sedan. Så funkar fotbollen i dag. Om vi ser framåt kommer spelarna vi ser på vilja löpa. Om en mittback har bollen och inte ser framåt, kommer ingen rörelse finnas längre fram i planen.
Samtidigt är det i en annan ände som den nya tränarstaben har börjat bygga årets IFK-upplaga. Med defensiven.
Och det går att förstå varför. Andreas Alm kom till ett lag som släppte in fjärde flest mål i allsvenskan förra säsongen.
– Det är också rimligt att börja med något som startar från egen mållinje och förlängd mållinje, och sedan uppåt i planen. Min ambition är att vi ska försvara mittlinjen först, jag vill inte försvara målet. Vilket betyder att vi måste ha ett anfallsspel som tar oss till motståndarnas planhalva. Som tar oss dit och håller oss där. Ja, vi börjar med egen planhalva men första saken jag sa när jag kom hit var att vi ska försvara mittlinjen.
"Vi vill ju pressa oavsett. Förra året var vi kanske mer avvaktande, att vi väntade. Nu är det oftare att vi vill framåt", säger Daniel Eid.
Ett högre försvarsspel
Under försäsongen och cupmatcherna har IFK använt sig av flera olika sätt att pressa. Ofta 4–4–2 i en lägre press, medan 4–3–3 eller 4–5–1 har varit alternativ högre upp i planen.
Taktiken har varierat mellan motstånd och faser i matcher. Ibland från halvlek till halvlek.
– Vi vill ju pressa oavsett. Förra året var vi kanske mer avvaktande, att vi väntade. Nu är det oftare att vi vill framåt. Högre upp i planen. Det passar laget jättebra. Vi har många snabba forwards som är duktiga att pressa. Får vi träff där är det kort väg till mål, säger högerbacken Daniel Eid.
En skillnad mot fjolåret är, förutom att pressen är högre, att det inte alltid är yttrarna som initierar den.
– Nu är det mer nian och tian som gör det. Vi håller mer position och hjälper till inåt och centralt. Det är kul. Men det är också en process, det tar tid att bemästra. Men det kommer passa oss bra. När vi vinner boll på deras planhalva har vi bra position att straffa dem direkt. Vi har så många spelare centralt – med yttrar, nia och tia – om vi då vinner bollen högt har vi många sätt att attackera. Det kan till och med bli ännu bättre, berättar yttern Laorent Shabani.
"Alla som har sett mina lag i allsvenskan vet att så fort vi får möjligheten vill jag att vi ska kunna ha en tidig press", säger Andreas Alm.
Yttermittfältaren Laorent Shabani upplever en större frihet i det offensiva spelet under Andreas Alm. "Allt behöver man inte träna på. En del ligger också i spelarnas händer", förklarar tränaren.
Valet att pressa så ofta som möjligt hänger ihop med blicken.
På samma sätt som Alm vill att sitt lag ska kunna se framåt direkt vill han minimera tiden för motståndarna att göra detsamma.
– Alla som har sett mina lag i allsvenskan vet att så fort vi får möjligheten vill jag att vi ska kunna ha en tidig press. Men jag kommer inte göra det om vi inte är synkade. För att pressa gör du med alla utespelare plus att målvakten hjälper till med djupledsspelet, så du behöver verkligen alla för att kunna pressa på ett bra sätt, säger tränaren.
– Vi har mycket att jobba med. Vi är absolut sårbara, men kan också vara riktigt bra i perioder.
Flexibilitet
Fyrbackslinjen är ett fundament för IFK-tränaren. Men den kan se olika ut beroende på hur ytterbackarna används. Står de högt? Kliver en in på centralt mittfält? Eller är de spelbara för mittbackarna? Alm räknar upp alla varianter som alternativ.
På samma sätt som i försvarsspelet växlar laget mellan uppställningar med bollen.
– Man kallar det flexibilitet. Tidigare hade det inte ett namn, men skedde jättemycket. 2015 när Janne (Andersson) vann här, då kantrade han hela laget och spelade upp på tre. Det var samma sak, men då fanns det inget namn på det. När Graham Potter kom hit mixtrade han lite mer med det och det blev ett namn på det. Det blir ju så. Det ska sättas etiketter på det.
Som ett exempel har IFK i de senaste träningsmatcherna pressat med en sexa, men haft två sittande mittfältare i det offensiva spelet.
– Offensivt har vi mest haft två sexor. Malmö spelar också med två sexor. Det är lite för att vi ska få utrymme för våra spelare bakom. Många vill ju fånga våra sexor, då kan vi få spelytor bakom våra sexor som är intressanta. För yttrarna framför allt. Det har gett möjligheter till det.
Andreas Alm är tillbaka i bekanta korridorer. Då var han en mycket populär anfallare. Nu är 50-åringen tränaren som ska leda klubben framåt.
Andreas Alm bygger ramar åt spelarna. Eller "sannolikhetsteorier", som han kallar det. Men lämnar sedan mycket frihet åt sitt lag.
"Malmö hade en idé om hur de skulle anfalla mot oss. Men den idé som de kanske lyckades bäst med och gjorde mål på, det var något som kom från att danskarna på högerkanten tyckte att det var en annan väg framåt. Allt behöver man inte träna på.
På offensivt mittfält har Alm hittills använt sig av spelare på olika positioner. Med deras främsta fötter både inåt och utåt i banan. Det är ingen slump. IFK-tränaren föredrar spelare som fungerar i flera roller – på grund av möjligheterna det öppnar för att anfalla direkt efter bollåtererövring eller från "fel" position i ett längre anfall.
– Du vill ha spelare som från den nya positionen kan slå igen, säger han och tar ett par spelare som exempel:
– Eid har spelat ytter emellanåt. Han är bekväm i vilken yta han än är när vi vinner tillbaka bollen, så att du direkt kan anfalla. Då blir det bättre för hela laget att skapa fler målchanser och tryck på motståndaren. Arnór (Traustason) har spelat vänsterkant och tia mycket, om han spelar sexa och går i djupled så kommer han, om vi vinner tillbaka bollen, vara bekväm i de flesta ytor. En del spelare, som Noel Sernelius eller Ture Sandberg, är väldigt bekväma oavsett var de hamnar.
Allt behöver man inte träna på. En del ligger också i spelarnas händer.
Andreas Alm
IFK Norrköpings tränare
Laorent Shabani berättar att han upplever en större frihet på planen den här säsongen. Andreas Alm tycks mena att något annat förhållningssätt vore ohållbart.
– Det finns ingen fotbollstränare i världen som styr merparten av det som spelarna gör. Så är det bara. Sedan kan man ha önskemål, om alla de där sakerna som är givna. Men sedan finns det så många situationer där du inte styr spelarna. Många gångar handlar det om att bygga ramar, eller sannolikhetsteorier utifrån vad spelarna ska göra, säger han.
– Malmö hade en idé om hur de skulle anfalla mot oss. Men den idé som de kanske lyckades bäst med och gjorde mål på, det var något som kom från att danskarna på högerkanten tyckte att det var en annan väg framåt. Allt behöver man inte träna på. En del ligger också i spelarnas händer.
På lördagseftermiddagen gör fotbollen just det – ligger i spelarnas händer.
För första gången som IFK-tränare kommer Andreas Alm se sitt lag gå in framför en utsåld Curva Nordahl. Han må inte se IFK Norrköping som sitt projekt, men den allsvenska premiären markerar starten på hans period i klubben.
Och den kan bli fartfylld.
De sista förberedelserna är gjorda. På lördagen möts Andreas Alm av ett Platinumcars Arena i vitt och blått.