"Det har varit extremt jobbigt för hela min familj", säger Tony Martinsson om tiden som sjukskriven efter olyckan.
Två dagar tidigare har Christoffer Nyman, klubbens lagkapten och stora kulturbärare, skjutit två mål och gett IFK andra raka segern i och med 2–0 hemma mot Kalmar. Det är ett nytt ljus i den dessförinnan ganska mörka säsongen för Peking och 90 minuter fotboll som ger nytt hopp om att det ska gå att reda ut den tuffa sits som laget har satt sig i.
Måndag morgon.
Solen har gått upp och färgar de daggvåta fälten i lite av ett brandgult skimmer. Diset dröjer sig kvar här och var.
Tony Martinsson är glad. Resultaten färgar sinnet när man är sportchef för ett allsvenskt fotbollslag och det är så han har vant sig vid att livet fungerar. Familjen vet det också. Den här veckan tänker han unna sig lite ledigt, njuta av lättnaden och få lite gjort hemma.
I stället ska den ta en helt annan vändning.
Vi körde över en järnvägsbro och sedan var det en skarp högerkurva. Rådjuret hoppade fram nerifrån järnvägen.
Tony Martinsson
Sportchef, IFK Norrköping
Tänkte vara ledig
Bakom ryggen står pokalerna i prisskåpet på rad på övre våningen på Platinumcars Arena. Det har gått över två månader men kan kännas som en halv evighet för Tony Martinsson som slår sig ner vid bordet framför glasdörrarna.
Han är tillbaka på jobbet. Men bara på 50 procent än.
Olyckan den där sommarmorgonen sätter fortfarande spår.
– Jag är helt okej. Men lite stel, säger 57-åringen och visar hur mycket han kan röra på huvudet.
– Man tappar ju mycket muskler. Det blev närmare åtta veckor men jag får mer rörlighet och styrka för varje dag.
Sedan berättar han med egna ord vad som egentligen hände när han bröt en kota i nacken, en i ryggen och tvingades sätta livet på paus.
– Vi hade vunnit två matcher i rad, mot Halmstad och Kalmar, så jag tänkte ta några dagar ledigt, något som jag inte hade haft på länge. Den här morgonen skulle jag köra dottern till sommarjobbet som började sju på morgonen. Vi hade köpt en sådan här mopedbil till dottern på försommaren som hon skulle ha, det är ganska dåliga batterier i de där och jag körde den i stort sett en gång om dagen för att hålla den i gång. Så då tänkte jag att jag kör den direkt nu på morgonen.
När de har kommit en bit på landsvägarna utanför hemmet i Kimstad dyker något snabbt upp framför bilen.
– Vi körde över en järnvägsbro och sedan var det en skarp högerkurva. Rådjuret hoppade fram nerifrån järnvägen och då drog jag till i ratten. Det var som rullgrus där och det blev som att man bara surfade på vågen, berättar Martinsson.
Idag kan Tony Martinsson le igen, han börjar se ljuset i tunneln. Samtidigt som han är tacksam för den hjälp han fått är han kritisk mot Vrinnevisjukhuset och den första tidens bedömningar av hans skador.
"Jag är helt okej. Men lite stel", säger Tony Martinsson om hur hans rehabilitering ser ut idag.
"Det var väl adrenalin"
Den lilla mopedbilen, med de båda i, kommer över på andra sidan vägen, voltar två varv innan den landar på däcken mellan ett träd och ett större stenparti. På bilen är delar av taket intryckt, sidobackspeglarna sönderslagna, sidorutan har landat i Tony Martinssons knä och framrutan är förstörd.
Men värst går det för IFK-sportchefen själv.
Det vet han dock inte då – trots att han har slagit huvudet rejält i taket när bilen rullat och blöder från ett sår.
– Bilen stod så till att jag inte kunde öppna dörren. Jag sa till dottern att hon skulle ut ur bilen så fort som möjligt. Man blir ju rädd att det ska börja brinna. Sedan ringde vi Marina (sambon) och sa att vi hade kört i diket. Min dotter var oskadd och ville sommarjobba så Marina skjutsade henne dit och sedan åkte vi hem. Jag hade bestämt att hämta en höbal i Vånga klockan åtta, men dit fick Marina åka, säger Martinsson.
I det läget tror han fortfarande inte att det ska vara så farligt, även om smärtan i nacken börjar öka.
– En av våra grannar var hemma så han kom över och så hjälptes vi åt att lasta av den där höbalen. Men sedan kunde jag inte hjälpa till med att få in den i höförrådet. I stället ringde jag bärgare, hoppade in i vanliga bilen och åkte och mötte honom. Så drog vi upp mopedbilen och körde hem den och rullade in den i garaget. Sedan gick jag och la mig för jag hade jäkligt ont.
Du trodde inte att det var så farligt först?
– Nej. Det var väl adrenalin och att man tänker att det går väl över.
När det hade gått tre veckor var jag så arg för då hade jag fortfarande så ont.
Tony Martinsson
Sportchef, IFK Norrköping
Vändningen på smärtan
Men över går det inte. Snarare tvärtom och samma eftermiddag får Tony Martinsson skjuts till Vrinnevisjukhuset där det efter både vanlig röntgen och magnetröntgen konstateras att det finns en fraktur både på en halskota och en ryggkota.
– Sent på kvällen får jag en krage ditsatt. Det kanske jag skulle ha fått tidigare. Och från början skulle jag såklart ha ringt ambulans.
Dagen efter får han åka hem, men smärtan är nästintill outhärdlig och han sover nästan ingenting, så på lördagen därefter åker han tillbaka till sjukhuset på nytt. Då har smärtan framför allt gått ut i armen och axeln.
– Marina skulle jobba så hon släppte av mig på sjukhuset vid halv sju. Det blir bra tänkte jag, då hinner jag nog klart här så jag kan se matchen mot Gais som var samma eftermiddag.
Fotbollen styr mycket?
– Man är ju så yrkesskadad. Men det hände inte så mycket ändå, jag fick någon "karamell" och sedan fick jag åka hem. Men när det hade gått tre veckor var jag så arg för då hade jag fortfarande så ont.
Det är öde i restaurangen på fjärde våningen när Tony Martinsson tar mig igenom alla turer som har påverkat hans rehabilitering. Stelheten i nacken syns när han pratar, även om han säger att det blir bättre hela tiden. Här kommer vi in på när det slutligen vände, men det krävdes en sjukhusvistelse till – den här gången i flera dagar.
Kritiken mot vården i Norrköping
Smärtan är enorm när Tony Martinsson ringer vården igen. Han får tid direkt, den här gången på US i Linköping.
– Där fick jag direkt höra av läkaren att jag hade en för liten krage. Då kändes det sådär att jag gått i tre veckor med det. Sjukgymnastik hade jag fått tid för först i september. I Linköping fick jag göra tre–fyra nya röntgen och träffa flera olika läkare. Jag var där i tre dagar. De gav mig extremt många mediciner. Det var 27 piller om dagen som mest, men det bet och det nya träningsprogrammet hjälpte. Så de var fantastiska.
De såg att det var värre än du hade fått besked om från början?
– Ja. Det stod till och med fel kota i journalen. När de sa femte kotan reagerade jag för det stod fjärde i journalen. Att jag hade så ont i armen var för att nervbanan hade fått en kyss. Jag kunde inte peta här, här brände det och här hade jag ingen känsel, berättar Martinsson och visar längs armen.
– När vi sitter här nu är nästan första dagen där även tummen är på väg att komma tillbaka till mig ordentligt med känsel. Sedan är jag väldigt svag, jag klarar inte av saker.
Har du gått vidare med att du inte tycker du fick rätt diagnos från början på Vrinnevisjukhuset?
– Nej, det är svårt att orka när man är sjuk. Men det var inte så roliga besked att få.
Har det försenat din rehabilitering tror du?
– Jag är inte doktor men det är vad jag tror. Även om de sa när jag var på återbesök och fick ta av mig kragen att jag var starkare än de flesta sett till var jag låg efter den tiden. Sedan är det inte bara fysiskt. Man tappar aptit och humör. Jag är inte van att gå hemma. Det var långa dagar. Jag har tappat åtta kilo.
Det gick massa tankar. Skulle jag få men? Inte klara av att göra vissa grejer?
Tony Martinsson
Sportchef, IFK Norrköping
Mardrömmar och snarkande
I måndags började han jobba halvtid. Han sköter sitt rehabiliteringsprogram, tränar på rörligheten, att kunna kolla åt alla håll, bakåt och åt sidorna, och att få tillbaka normal rörlighet i handen.
– När man vaknar på morgonen och är frisk tänker man inte på hur det kan vara när man är sjuk.
Om vi tar första läget, hur var det att få besked om att du hade frakturer på två kotor med tanke på att du först trodde att det hade gått okej? Det är ändå allvarliga besked att få.
– Det gick massa tankar. Skulle jag få men? Inte klara av att göra vissa grejer? Det är klart att jag också blev nervös när de berättade det här med nervbanan i Linköping eftersom det då hade gått tre veckor och bara blivit värre och värre. Klart att man har funderat på att man hade kunnat bli förlamad och kunde ha dött. Jag tänker mycket på dottern också.
Tony Martinsson väger orden för en stund.
– Det har varit extremt jobbigt för hela min familj. Jag måste tacka nära och kära som har varit med och stöttat mig, alla som har hjälpt till med skjuts, hämtat hö till hästarna, klippt gräs och skött trädgården. Det har varit jättemånga fina människor som har hjälpt till i den svåra situationen som har varit. När jag åt som mest medicin fick jag mardrömmar och jag snarkar inte vanliga fall men då började jag snarka hur högt som helst.
Han skrattar till ordentligt.
– Barnen spelade in mig och spelade upp. Så här låter du. Det var roligt. Vissa perioder var jag hur trött som helst. Då orkade jag inte göra någonting.
Vad har du gjort för att hålla humöret uppe?
– Gått promenader. Jättemycket promenader. Sedan hanterat logistiken. Vem ska hjälpa till att klippa gräs, vem ska hämta hö, vem ska skjutsa barnen. I IFK är det främst Magni (Fannberg, tillförordnad sportchef) som jag har haft kontakt med. Vi har pratat mycket i telefon.
Från sin plats på läktaren följer Tony Martinsson återigen träningarna, även om han bara är tillbaka på halvtid än.
Utanför kansliet. Efter ett par månaders sjukskrivning ser Tony Martinsson slutet på en tuff tid som har tagit mycket energi och kraft för hela familjen.
Stel i nacken. Men när damernas assisterande tränare Tiina Jukkarainen kommer förbi och vill in kastar Tony Martinsson träffsäkert sin nyckelknippa innan han ställer upp för fotografering utanför.
Vid Gunnar Nordahl-statyn, tillbaka på den arbetsplats som har varit hans i så många år nu. Tony Martinsson vill inte säga för mycket om hur hans roll kommer att se ut i framtiden.
Han trodde först inte att det var så farligt. Men smärtan tilltog och när han kom till sjukhuset fick han beskedet att det var värre än han hade trott. Nu har Tony Martinsson tagit sig igenom månader av tuff rehab.
"När man vaknar på morgonen och är frisk tänker man inte på hur det kan vara när man är sjuk", säger Tony Martinsson.
Frågorna för framtiden
Tony Martinsson är glad att vara tillbaka i en mer vanlig vardag i dag. Även om det är en bit kvar än har han fått beskedet att han kommer att bli fullt återställd. Det handlar om att sköta sitt rehabprogram och att skynda långsamt.
Bilen har familjen också fått tillbaka reparerad.
– Jag hade köpt den av en person som reparerar sådana bilar. Han fixade alla delar. Det var en dag här nyligen när jag släppte av min dotter för att göra sitt körkortsprov, sedan gick jag till Patrik Jönsson (IFK-styrelsen) på Jönsbergska och tog en kopp kaffe. Då ringer Göte, som han heter, och berättar att bilen är klar. Fem minuter senare ringer dottern och säger att hon klarade provet.
Är du orolig att åka bil i dag?
– Inte orolig att köra bil men däremot är jag mycket mer uppmärksam. Jag försöker att inte köra när det är skymning, inte ge mig ut långa sträckor. Jag åker till barnens aktiviteter, skolan och hit till jobbet. Inte så mycket mer.
Hur ser du på stödet du har fått?
– Det är jag extremt tacksam för. Att se den kärleken som någonstans finns i den här fotbollsvärlden. Även när man är konkurrenter så är man varma kollegor också.
Hur ser planen framåt ut?
– Det är en process att komma tillbaka. Det dröjer x antal veckor till. Men jag har ett enormt driv och det är kul att vara här igen.
Du har haft tid att reflektera, har du tänkt mycket på vad som ska hända framöver för din del och vilken roll du vill ha?
– Nej, jag vill inte gå in på det nu. Vi tar det senare. Men man får absolut fundera på vad som är bäst för IFK Norrköping i framtiden. Det har Magni och jag pratat mycket om. Det finns diskussioner om det i gång.
Vill du säga något om hur du själv vill att det ska bli?
– Nej, inte nu.
Framtiden är fortfarande inte här än. Vägen dit är tuff men nu börjar Tony Martinsson att kunna lägga den svåraste tiden bakom sig.
Magni Fannberg har tagit hand om Tony Martinssons uppgifter medan han själv har varit sjukskriven. "En väldigt skicklig yrkesman", säger Martinsson som haft många diskussioner med den isländske ledaren om hur duon skulle vilja att framtidens organisation ser ut.
