Frida Braf och John Andåker vid polisen är, trots alla våldsdåd, hoppfulla om att vi är på väg mot en vändning.
Vi får träffa duon i säkerhetssalen på polishuset i Norrköping, en av få platser där vi får fota och filma fritt i den säkerhetsklassade byggnaden. Frida Braf är lokalpolisområdeschef i Norrköping och därmed ansvarig för bland annat det brottsförebyggande arbetet. John Andåker är chef för utredningsarbetet i Östergötland.
De är båda oroade över läget, men tycker också att man – mitt i alla mörka nyheter – ändå har kommit en bit på vägen och börjar se resultat av sitt arbete.
Anledningen: Att många i gängmiljön har dömts den senaste tiden, fler än tidigare. Och att många andra sitter gripna, anhållna eller häktade.
– Ja, arresten är full konstant liksom, säger John Andåker.
Vi ska återkomma till tecknen på en vändning, men börja i en annan ände. För många Norrköpingsbor har inte sett någon ljusning ännu, utan har bett oss att ställa rakt motsatta frågor till polisen.
Kommer det här att få ett slut? Eller får vi vänja oss vid att gängvåldet är vardag i Norrköping?
– Det kommer inte att få ett slut bara genom att polisen låser in fler och fler, säger John Andåker.
– Så länge det finns människor som tycker att de har mer att tjäna på att vara kriminella – och att det är ett bättre alternativ än de andra som man har – kommer vi att ha kriminalitet av det här slaget, säger han.
Men är det här den nya vardagen i Norrköping?
– Nej, vi kan inte acceptera att det ska vara så.
"När den här typen av brottslighet uppstod nationellt hade vi inte riktigt förmågan att utreda eller klara upp detta", säger John Andåker om våldsvågen.
På frågan om vad som pekar på en vändning återkommer han till att en större andel av brotten i gängmiljö i dag faktiskt klaras upp.
– Det gör att jag ändå tror att det kommer att vända. Det kommer aldrig att upphöra helt och hållet – eller inte i någon nära framtid i alla fall – men jag tror och hoppas att det vi pratar om som "våldsvågen i Norrköping" ändå kommer att vända, utifrån det här, säger John Andåker.
Han menar att polisen i Sverige inte hängde med när den nya gängbrottsligheten och våldet först tog fart.
– När den här typen av brottslighet uppstod nationellt hade vi inte riktigt förmågan att utreda eller klara upp detta, säger John Andåker och menar att problemen därför fick "eskalera".
Frida Braf håller med och säger att det även gäller det brottsförebyggande arbetet mot unga.
– För Norrköpings del ser vi att det har varit många ungdomar som har varit utförare i våra brott. Och det är ju ett nytt fenomen – att det går ner så långt i åldrarna och hur man rekryteras in i de här gängen. Det fenomenet skapades ju också när våldsvågorna byggdes upp och är en del i det här.
Sprängningsförsöket i Lindö i augusti har varit en av polisens framgångar under våldsvågen. Dådet stoppades, gärningsmannen greps och var en av fem män som senare dömdes för en rad händelser.
Varför har då polisen lyckats att klara upp fler brott inom gängmiljön och få fler skyldiga dömda? John Andåker säger att man har blivit fler inom myndigheten och även blivit bättre på den här brottskategorin. Bland annat har man anställt it-experter, eftersom förundersökningarna i dag bygger snarare på teknisk bevisning och tömningar av mobiltelefoner än på förhör.
Som ett exempel pekar John Andåker på att det nyligen blev fängelsedomar för fem män kopplade till Hageby-/Navestadsnätverket, som under fjolårets våldsvåg hade varit inblandade i både sprängningar och sprängningsförsök i Norrköping.
Men domar räcker inte, säger han.
– Det är ju inte en ensam lösning på det här problemet, för så länge det kommer nya som vill ta de här rollerna kan vi sätta hur många som helst i fängelse. Då kommer det ändå inte att ta slut, säger han.
Det är inte bara utredarna som jobbar annorlunda, utan även poliserna ute på fältet, säger Frida Braf.
– Vi är snabbare på att hantera de grova brotten och gör frihetsberövanden tidigare än förr. Det beror dels på att ingripandeverksamheten jobbar mer effektivt än förut och dels på vår samverkan med underrättelseenheten, som snabbare ger oss information och möjlighet att ingripa emot rätt individer, säger hon och pekar också på ett bättre samarbete mellan de olika regionerna inom polisen – där man bland annat delar underrättelseinformation och lånar ut personal.
"Vi jobbar inte med så kallade "no-go"-områden. Vi har inget område där vi kan säga att man löper större risk för att utsättas för brott", säger Frida Braf.
Men trots satsningarna och domarna fortsätter våldet – och otryggheten växer hos många Norrköpingsbor. Åtskilliga berättar för oss att man inte vågar gå ut på kvällarna eller helt undviker vissa områden.
En läsare frågar: Finns det något område i Norrköping som ni tycker att man ska undvika just nu?
– Alltså, vi jobbar ju inte med så kallade "no-go"-områden. Vi har inget område där vi kan säga att man löper större risk för att utsättas för brott, säger Frida Braf.
– Sedan förstår vi att man som allmänhet blir orolig om man bor i ett område som har utsatts för ett grovt brott. Och därför jobbar vi med olika trygghetsskapande åtgärder, säger hon och förklarar att det handlar mycket om att synas och prata med Norrköpingsborna.
Man kan ju vända på det också: Det finns inget område som man kan undvika för att vara trygg, utan det kan hända varsomhelst?
– Från polisen kan vi egentligen aldrig ge några såna säkerhetsgarantier i samhället, säger John Andåker.
Våldet har inte varit begränsat till vissa stadsdelar, utan skett i en rad områden och även centralt. Här från sprängdådet mot entrén till ett bostadshus på Slottsgatan i juli.
Men om vi tittar på en pappa som vi pratade med: De bor i Hageby och är en ganska stor familj. Tidigare har han inte ens funderat på att hans dotter går ut och rastar hunden när det är ljust ute. Men nu är det slut på det. Vad vill ni säga till honom?
– Vi kan egentligen bara säga att vi gör vad vi kan för att den här våldsvågen och de grova brotten ska utredas och att de skyldiga ska lagföras. Och att det därför på sikt ska bli en annan situation, säger John Andåker.
Han förklarar att poliserna i yttre tjänst försöker att vara så synliga som möjligt för att öka tryggheten – och att han hoppas att pappan ska känna annorlunda framöver.
– Men vi kan ju inte argumentera emot hans oro.
Men om man ska bygga upp hans hopp då? Finns det någonting ni kan säga för att stärka honom?
– Ja, jag tycker ändå att man måste poängtera att vi klarar upp betydligt fler av de här brotten nu, säger John Andåker.
– Fortsätter det på det här sättet är jag övertygad om att det kommer att få effekt, säger han och menar att alla brottslingar i någon mån överväger risken att bli upptäckta och straffade.
John Andåker tror att polisens arbete mot våldsvågen kommer att ge resultat. "Men när den effekten kommer är så oerhört svårt att sia om".
Men har ni fått några signaler på att de kriminella har kommit till den slutsatsen också? Att de har insett att det är större chans att de åker fast?
– Möjligtvis genom att man ser att kriminaliteten förändras. Man ser på vilka brott de väljer att genomföra och när de väljer att göra det, säger John Andåker och pekar på den stora ökningen av organiserade bedrägerier som ett exempel på ett område som kriminella har lockats till, då risken att åka fast har varit liten.
Men åter till den här pappan. Ni menar att ni får fast fler skyldiga och fler hamnar i fängelse. Hans motargument är att det fortfarande händer mer i Norrköping nu än någonsin tidigare, med skjutningar och sprängningar. Vad säger ni om det? För ni talar om förändringar. Vi har en förändring på den ena sidan, med fler domar, men vi har också en förändring på den andra sidan, med mer våld.
– Och det jobbar vi jättehårt med att bryta, med flera brottsförebyggande åtgärder, säger Frida Braf, vars exempel vi ska återkomma till.
Men han vill ju se ett kortsiktigt, snabbt resultat. Han vill inte ha det här i sin vardag.
– Och jag förstår honom, säger John Andåker och förklarar att det handlar om "tidsperspektiv".
– När den effekten kommer är så oerhört svårt att sia om. Det är klart att vi också hoppas att den kommer så snart som möjligt. Men det är svårt att lova det.
Både Frida Braf och John Andåker säger att de personligen känner sig trygga i Norrköping.
Känner ni er trygga som privatpersoner i Norrköping i er vardag?
– Om jag ska svara, så känner jag mig trygg. Men jag har full förståelse för att man som Norrköpingsbo kan känna oro och otrygghet med tanke på våldsutvecklingen, säger Frida Braf.
Trots allt som händer?
– Jag är trygg i Norrköping. Det är jag. Sedan är det precis som den här pappan uttryckte (om önskan att få en snabb förändring, reds. anm.), det tror jag att alla bär med sig, säger John Andåker.
Vad är då de konkreta råden till den som är orolig?
– Jag kan ge ett råd från min roll som polis: Om man känner oro får man väldigt gärna komma och prata med oss. Så att vi kan hjälpa till att dämpa den oron, men även ha samtal med medborgarna, om hur de känner och upplever läget, säger Frida Braf.
John Andåker menar att det "inte går" att ge råd i den här typen av frågor.
– För vissa människor känns det oerhört mycket farligare att passera genom en mörk skog om det är mitt i natten. Trots att sannolikheten är nästan noll att man råkar ut för något. Men oron är ju lika stor för det, säger han.
Att ta emot swishar kan hjälpa kriminella att tvätta brottsvinsterna från till exempel Bank-ID-bedrägerier.
En läsare undrar vad man som Norrköpingsbo kan göra för att hjälpa till. Frida Braf säger det dels handlar om att prata med polisen och dels att hålla koll på sina barn – för att i tid upptäcka om de är på väg in i kriminalitet.
– Det kan börja med enklare handlingar, som att man tömmer en postbox eller tar emot Swish-pengar, för att sedan eskalera till att man förvarar ett vapen eller till och med själv utför en våldshandling, säger hon.
För att nå ut samarbetar polisen också med bland annat skola, socialtjänst och församlingar. Bland konkreta exempel nämner Frida Braf att man sprider informationsbroschyren "Gängsnacket", med tips på nio språk om hur föräldrar och andra vuxna kan se varningstecken och agera.
– Även om vi griper och frihetsberövar många fylls det fortfarande på. Och det viktigaste för oss nu är att jobba proaktivt och tidigt mot ungdomarna.
Att inte köpa droger är kanske en självklar punkt, men John Andåker lyfter också vikten av att inte vara "tillåtande" och se mellan fingrarna när någon annan köper eller säljer. Han menar att det "göder" kriminaliteten när vi accepterar kulturen runt de kriminella gängen och kanske tycker att den är "cool".
Ett annat råd är att inte stödja företag som känns oseriösa. Kriminella kan, för att tvätta pengar, till exempel använda företag som hanterar mycket kontanter. Och om priserna är misstänkt låga kan det betyda att man använder svart arbetskraft.
– Att man som medborgare gör medvetna val kring var man handlar och vilka företag man använder – det är ett sätt att hjälpa oss att bryta den här våldsvågen, säger Frida Braf.
Frida Braf har ansvar för det brottsförebyggande arbetet, där man bland annat försöker stoppa rekryteringen av ungdomar till gängen.
Hon menar också att samarbetet med andra aktörer har blivit mycket bättre på senare tid. Bland annat hur kommunen jobbar för att minska nyrekryteringen till gängen – med mer information till föräldrar, tidigare orosanmälningar och stödsamtal med ungdomar.
Från polisens sida är också en ny satsning på gång, tillsammans med skolor och fritidsgårdar, som man kallar "färdighetsträning".
– Det handlar om att man ger barnet eller ungdomen en förutsättning att kunna hantera sina känslor och styra dem på ett annat sätt, i stället för att använda våld. Att man löser konflikter på ett mer klokt sätt, säger Frida Braf.
– Och det gör att man löper mindre risk för att exempelvis hamna i kriminalitet.
Polisen använder redan drönare, men det tar upp resurser som hade kunnat användas till annat. "Det måste vägas mot att det är en polis som annars hade kunnat ingripa eller utreda ett brott", säger John Andåker.
Flera läsare undrar varför polisen inte kan kraftsamla ännu mer för att bryta utvecklingen. En läsare frågar sig till exempel varför man inte sätter in militär mot gängen. John Andåker påpekar att det inte är tillåtet enligt grundlagen, men också att poliser, till skillnad från militärer, är specialutbildade för att hantera konflikter. En sådan åtgärd skulle därför kunna leda till att våldet tvärtom eskalerar.
En annan läsare undrar: Varför skickar ni inte upp "en miljon drönare" runt om i stan? För att bevaka Norrköping bättre och ha koll på vad som händer.
– Vi jobbar med drönare, säger Frida Braf, men konstaterar att en sådan måste styras av en polisanställd.
– Så det måste vägas mot att det är en polis som annars hade kunnat ingripa eller utreda ett brott, säger John Andåker, som tillägger att det också en politisk fråga om hur övervakade vi vill vara.
Mordförsöket inne i Mirum galleria i mars är ett exempel där polisen har haft stor hjälp av övervakningskameror. En misstänkt kunde gripas inom en timme och sitter häktad för dådet.
Övervakningskameror är också på frammarsch. Vi ser redan i dag ett ökande antal i Norrköping och polischeferna tror att de kommer att bli ännu fler. Men att efter brittisk modell ha en kamera i varje gathörn är de tveksamma till – av samma anledningar som med drönarna.
Men om man sitter och tittar på en brittisk deckare framstår det ju som att de i princip kan följa en person genom hela London. Det måste väl vara en stor fördel utredningsmässigt?
– Ja, så klart skulle det vara det. Självklart. Och att bygga ut med kameror ur ett utredningsperspektiv är givetvis bra, säger John Andåker.
– Men sedan, återigen utifrån andra perspektiv: Sverige är väl inte riktigt där än. Den generella bilden är inte att det finns en acceptans för att bli övervakad överallt och precis hela tiden.
Övervakningskameror ger bra material till polisen, men kräver också mycket arbete efteråt. "Att bearbeta det, identifiera, klippa ihop och få det till ett förståeligt material i en tingsrätt – det är ett gediget arbete", säger John Andåker.
De nuvarande kamerabilderna kan polisen titta på i realtid och de har, säger Frida Braf, lett till fler tidiga gripanden. Men de ger också bevisning som kan användas i utredningarna – även om det är tidskrävande.
– Det är ju inte bara att sätta ihop år av film. Att bearbeta det, identifiera, klippa ihop och få det till ett förståeligt material i en tingsrätt – det är ett gediget arbete, säger John Andåker.
Dessutom har man en tredje form av kameror, som också kan ge material till utredningarna.
– Poliser i yttre tjänst bär numera kroppskameror och det är ett viktigt verktyg för oss i förstahandsåtgärderna, som många gånger är avgörande för förundersökningen, säger Frida Braf.
När polisen frihetsberövar gängkriminella tar andra över deras platser. "Och de kanske är mer benägna att använda mer obetänksamt våld", säger John Andåker.
Ute på fältet gäller det även att ha koll på personerna i och kring gängen och veta vem som är vem. John Andåker säger att polisen också vet vilka som är ledare eller nyckelfigurer.
– Vi har god koll, men vi har inte alltid full koll på alla konstellationer. Och saker förändras också väldigt snabbt och konflikter kan uppstå.
När polisen frihetsberövar kriminella kan det också "röra om i grytan" och skapa nya problem.
– Om man tar bort väldigt tongivande individer, som kanske har ett stort mandat i de här miljöerna, kommer andra individer som ska ta det tomrummet. Och de kanske är mer benägna att använda mer obetänksamt våld, säger John Andåker.
Inför ett gripande eller beslag står polisen ibland redo för att konflikter kan blossa upp. "Då kanske vi uppmärksammar en individ, adress eller plats extra mycket, säger Frida Braf.
Hur gör ni den avvägningen då, att om ni plockar bort den här nyckelpersonen så kanske civila kan skadas av det?
– Vi kan inte riktigt göra den avvägningen, säger John Andåker och förklarar att polisen är skyldig att utreda brott och gripa de skyldiga.
Däremot kan polisen vara förberedd inför ett frihetsberövande, en dom eller större beslag, säger Frida Braf.
– Då samverkar vi för att kunna sätta in brottsförebyggande åtgärder. Att kanske uppmärksamma en individ, adress eller plats extra mycket, säger hon.
De nya personer som har tagit över i gängmiljön är mer hänsynslösa än sina företrädare, säger John Andåker. "Man går över fler gränser nu. Och det har väl krävts för att ta det här utrymmet i den kriminella världen".
Skulle ni säga att de här sprängningarna och skjutningarna, som vi har sett på senare tid, hänger ihop med gripanden ni gjort?
– Det hänger ihop med att maktförhållanden inom den kriminella världen har förändrats, säger John Andåker och förklarar att den tidigare ganska statiska gängmiljön nu ser annorlunda ut.
– De här maktförhållandena är mer flyktiga och föränderliga i dag. Och det påverkar givetvis den kriminella världen och den här typen av våldsbrott – för då uppstår konflikter.
Han menar att den här utvecklingen har skett på kort tid.
– Det kom in många nya individer, som hade ett ännu större våldskapital än de som hade varit där tidigare – vilket medförde att spelplanen förändrades, säger John Andåker, som pekar på att våldet då blev mer hänsynslöst och började drabba fler oskyldiga.
– Man går över fler gränser nu. Och det har väl krävts för att ta det här utrymmet i den kriminella världen.
Sprängningen av en entré till "Korven"-huset på Hagebygatan i mars är en av flera händelser under våldsvågen där utomstående löpte stor risk av skadas eller dödas.
Hur ser ni på risken att någon vanlig Norrköpingsbo drabbas av ett sånt här dåd och avlider?
– Det går inte att säga. Eller jag kan i alla fall inte ge någon siffra, jag kan bara lyssna på känslan. Vi från polisen kan aldrig säga att det aldrig kommer att inträffa, men vi gör allt vi kan för att det inte ska hända, säger John Andåker.
Men om man tittar på till exempel skjutningen i Mirum, som ändå är en galleria som är öppen och det är andra människor där. Eller sprängningen vid "Korven", vid en entré till ett bostadshus. Är ni oroliga för att det nästa gång kan vara människor som dör, som inte ens har någonting med saken att göra?
– Ja, så klart kan vi vara det. Självklart. När den här typen av händelser sker – att det skjuts eller sprängs – tror jag att det är första tanken hos oss inom polisen: Att man hoppas att just detta inte ska ha inträffat, säger han.
"Vi vet aldrig exakt när och var saker ska ske. Men vi har en god bild av konflikterna och en god bild av vad som ligger bakom", säger John Andåker.
Många säger till oss: Har polisen verkligen koll på läget? Vad säger ni till dem som ställer frågan?
– Jag håller med om det, att när det sker en sprängning eller en skjutning så är det ett misslyckande utifrån att vi uppenbarligen inte har haft koll på läget då, säger John Andåker, som dock pekar på att polisen också hindrar många brott från att ske.
– Så vi har god koll på läget, men full koll har vi ju aldrig. Vi vet aldrig exakt när och var saker ska ske. Men vi har en god bild av konflikterna och en god bild av vad som ligger bakom, säger han.