Lotta Alkehed.
Nyligen kom besked om att LAH i Norrköping ska förändras. De patienter som behöver avancerad palliativ vård i livets slutskede finns i dag på Linnéaenheten. Dessa platser ska flytta till medicinavdelningen. Samtidigt ska personalgruppen minska i storlek. Region Östergötland hoppas få behålla alla sjuksköterskor och läkare, men inte alla undersköterskor.
Beskedet har väckt starka reaktioner.
– Det här är helt åt fanders. När man är palliativ är LAH en enorm stöttning, det finns inte ord att beskriva vad de gör för mig och mina anhöriga, säger Lotta Alkehed.
När man vet att man ska dö behövs stödet runt omkring"
Lotta Alkehed
Hon är 63 år och har cancer i bukspottskörteln. Den har spridit sig med metastaser i hela kroppen, det betyder att det inte finns något hopp om att hon kommer att bli frisk igen.
– Vi är ovana i vårt samhälle att tala om döden, men när LAH kommer pratar de även med barnbarnen som är tio–tolv år och barnen kan ta det på ett naturligt sätt. Det är specialister, det är ovärderligt att ha den kontakten.
Vi sitter på uteplatsen med skogen ett par meter bort. Lotta Alkehed flyttade hit när hon fick sin diagnos för att kunna ha ett enklare boende, villan är såld och bilen också. Hon vet att hon inte har så lång tid kvar att leva och har planerat för att underlätta så mycket hon kan för sina barn och barnbarn när hon själv har gått bort.
– Jag fick min diagnos för två år sedan. Då trodde de att jag skulle leva ett år till, men det gick lite till. Jag har fått 65 cytostatikabehandlingar och haft det ganska tufft, säger hon.
Lotta Alkehed vill prata med NT för att patientens synvinkel ska komma fram.
Som cancerpatient är hon fortfarande inskriven på onkologen och går på behandlingar där även om hon har en paus just nu. Samtidigt är hon inskriven patient på LAH.
– När man vet att man ska dö behövs stödet runt omkring. LAH är fantastiska, de har en enorm kompetens och jag är rädd för att regionen nu kommer att tappa den. Om regionen gör som de har tänkt tror jag att det kommer innebära katastrof med oerhört lidande.
Linnéaenheten på Vrinnevi ska lämna bottenplan och flytta upp till medicinkliniken på våning två i höst.
När hon fick höra talas om förändringarna inom LAH kände hon genast oro för vad det kommer att innebära för henne och för andra palliativa patienter. Det är en patientgrupp som inte orkar gå via akuten när de behöver hjälp.
– Så fort jag läste om det kom oro och ångest krypande. Det är så tryggt med LAH, även om man inte behöver dem varje dag. Men att veta att de finns där som stöd.
Flera sjuksköterskor som vi har talat med har sagt att de kommer att säga upp sig om LAH rycks sönder. Den första september är planen att flytta Linnéaenhetens platser till medicinkliniken. Sjuksköterskorna tror inte på idén att blanda dessa patientgrupper och det gör inte heller patienten Lotta Alkehed.
– Nej, vi som behöver vården är stressade nu.
Lotta Alkehed blir ledsen när hon tänker på att Linnéaenheten kan upphöra.
Hon tänker att hon vill vara hemma så länge hon kan, men när det börjar närma sig slutet vill hon komma till Linnéaenheten och vara där.
– Är man i livets slutskede har man alltid haft möjlighet att komma in på en palliativ avdelning. Det blir inte samma lugn på andra avdelningar.
Lotta Alkehed vet vad hon talar om, hon har jobbat på Vrinnevisjukhuset i 42 år. Större delen av tiden, över 25 år, ingick hon i resurs och kompetens. Då blir man utlånad till olika avdelningar och täcker upp där det behövs.
– Jag har varit på alla enheter på sjukhuset. Även på Linnéaenheten, de har en särskild kompetens och ser i ansiktet på en döende patient vad den behöver.
Du vill inte hamna på medicin?
– Nej, där är de duktiga på medicin, men palliativ vård är något annat. Medicin har verksamhet dygnet runt. Det är oljud hela tiden och man får inte det där lugnet som man kanske vill ha precis när man ska gå bort.
Linnéaenheten finns i en nybyggd del av Vrinnevisjukhuset. De flyttade till sina nya lokaler för ungefär ett år sedan.
Lotta Alkehed är rädd för att de palliativa patienterna inte kommer att få rätt vård när de blandas med medicinpatienter. Att det inte ska finnas någon som kan sitta och hålla handen. Att det inte ska finnas resurser. Att kanske få dö ensam.
– I stressen på en medicinavdelning med full verksamhet kanske det inte finns någon som har tid just då.
Regionstyrelsens ordförande Marie Morell (M) säger att hon förstår att det finns en oro hos patienter. Samtidigt menar hon att förändringen kommer att få positiva effekter.
Regionstyrelsens ordförande Marie Morell (M).
– Det är inte så att man tar bort den här enheten, utan verksamheten kommer att finnas som en del av en medicinklinik. Det skapar en större trygghet genom att den kommer att ha öppet hela året om och inte behöva stängas över sommar eller jul som det har varit till viss del tidigare.
Finns det inte risk för att den lugna miljö som finns på Linnéaenheten kommer att försvinna – och att de här patienterna nedprioriteras?
– Ambitionen är att det här fortsatt ska vara en väldigt lugn och värdig vård, med särskilda vårdlag. Jag förstår att det blir en oro och en stress, men man behöver också fundera på vad som verkligen kommer att förändras. Så att man inte blir oroad i onödan.
Vad vill du säga till en patient som är rädd för att behöva dö ensam nu?
– Det är ingen patient som ska behöva dö ensam, oavsett vilken avdelning de finns på.
Lotta Alkehed önskar innerligt att regionens ledning tänker om. Att den här avdelningen räddas kvar i sitt nuvarande skick. Som en egen enhet.
– Det här är en jättesorg för oss patienter. Den här avdelningen behövs, verkligen behövs. Jag känner att om jag förlorar det, då kan jag lika gärna ge upp. Det känner jag faktiskt. Det är så hemskt, säger hon.
– Alla vill leva, men vi palliativa patienter har inget alternativ. Ingen vet när, var eller hur man ska dö – men vi behöver stödet från LAH.
