Här i Marsundet såg Johan Perlström en svart sörja som han misstänkte kan ha varit olja.
Det är gråkallt och novemberblött när Johan Perlström tar en tur ut till sommarstugan vid Marviken utanför Norrköping. Han går vägen från parkeringen, men vid den lilla gångbron över Marsundet får han en känsla. Det är något som inte stämmer.
– Vattnet var alldeles brunt och det flöt en sörja som såg ut som olja i vattnet, det kom från kraftverket, säger han.
Han tar upp mobilen och filmar. På filmen syns stråk av något svart och trådliknande som flyter inifrån Marsundet och ut mot Östersjön och den känsliga skärgårdsmiljön.
Johan Perlström larmar polis och räddningstjänst men ärendet hamnar hos kustbevakningen. De är upptagna av ett oljeläckage utanför Karlshamn efter att passagerarfärjan Marco Polo gått på grund och kommer först dagen därpå. Kustbevakningens flygplan gör en inspektion men hittar inget misstänkt oljeläckage vid Marviken. Ärendet avskrivs.
Vad tänker du om det?
– Jag är inte förvånad, jag förstod att de inte skulle se något uppifrån ett flygplan.
Johan Perlström berättar att han talat med flera personer som vid tidigare tillfällen sett samma sak i Marsundet.
– Jag vet ju inte vad det var som jag såg i vattnet men jag uppfattade det som något kemiskt. Det kanske inte finns där jämt, men ett par gånger per år i alla fall. Det hade ju varit bra om myndigheterna hade tagit prover på vattnet, säger han.
Som en Finlandsfärja
Länsstyrelsen har haft ansvar att kontrollera Marviken sedan Vattenfalls tid. De kände inte till Johan Perlströms iakttagelser innan vi kontaktade dem. Men de har ett annat ärende på sitt bord som gäller olja i Marviken. Vi ska återkomma till dem, de har anledning att vara självkritiska, men först ska vi ta en titt på oljebergrummet.
Vi blev förvånade när nya mätningar visade att det var så mycket olja kvar."
Mats Thelenius
tidigare anställd på Vattenfall
Bergrummet byggdes i början av 70-talet och det var här som oljan förvarades när Marviken var ett oljekraftverk och ingick i den svenska effektreserven. Vid kanten av Östersjön har ett stort utrymme sprängts fram i berget. För att få en bild av oljebergrummet kan man tänka sig att man har sprängt ut ett utrymme i berget där en mindre Finlandsfärja kan få plats. Två skorstenar sticker upp från färjan, det motsvaras av två schakt som går upp till marknivå.
Det är 158 meter långt, 16 meter brett och 34 meter djupt. Här rymdes över 50 000 kubikmeter olja och i en ledning ovan jord pumpades den vidare in i oljekraftverket.
Kjell Myrén, pressansvarig på Marviken.
Vid kajen i Marviken står ett grönt pumphus. Kjell Myrén, medieansvarig för Marviken, låser upp åt oss och vi får låna en ficklampa för att kunna lysa ner i schakten. Man kan säga att vi nu står vid toppen på en av ”skorstenarna”.
– Där nere är ytan med olja. Jag skulle tro att det är 14 meter dit ner. Oljan har ungefär tre graders temperatur, säger Kjell Myrén.
Genom ett runt hål i golvet kan vi kika ner i schaktet, det är ungefär en gånger en meter brett. Vi kan se att svart klibbig olja nästan når upp till schaktets mynning. Det betyder att bergrummet är i det närmaste fullt av vatten och olja.
Men här måste vi göra en kort utblick. När Vattenfall sålde Marviken lämnade de inte över ett bergrum fyllt med olja. De skulle sanera anläggningen i Marviken och marken runt omkring. Vi tar kontakt med Mats Thelenius. Han är pensionär i dag men var anställd av Vattenfall och ansvarig för saneringen när Marviken avvecklades.
– Vattenfall la nästan 100 miljoner kronor på att sanera, det tog tio år, säger han.
På området fanns förutom ett oljebergrum även gamla soptippar, det fanns rester av PCB och asbest, en gammal fiskodling med mera. Allt finns dokumenterat hos Länsstyrelsen.
Vid Bråvikens strand ligger hamnen i Marviken. Här finns också ett stort oljebergrum nedsprängt i berget.
Men saneringen av oljebergrummet blev inte helt färdig. Det blir en del teknikaliteter nu men de kan vara viktiga för den fortsatta historien.
– Vi var runt på flera platser i Sverige för att se hur andra hade sanerat bergrum. Vi hade först tänkt spränga oss in i bergrummet och sanera inifrån men sen upptäckte vi en smidigare metod, säger Mats Thelenius.
Metoden finns noggrant beskriven i handlingar hos Länsstyrelsen, som också godkände att den användes.
Ett oljebergrum fungerar så att så länge det är olja i bergrummet är den innesluten och säker. När man pumpar upp all olja och tömmer bergrummet kommer grundvatten att läcka in. Eftersom olja har lägre densitet lägger den sig ovanpå och flyter som på en vattenbädd.
2015 tömdes bergrummet. Det gick till så att den kvarvarande oljan värmdes upp. Sen sänktes en balja ner genom schaktet, några millimeter under ytan. Oljan, som flöt ovanpå vattenbädden, fångades upp i baljan och kunde pumpas upp. För att hela ytan i det avlånga bergrummet skulle kunna ”skimmas av” på det här sättet användes cirkulationspumpar, för att få oljan och vattenbädden att röra på sig.
216,5 kubikmeter olja pumpades upp och efter det beräknades att det endast fanns kvar en tunn oljefilm, motsvarande cirka fem kubikmeter olja. Men det var betydligt mer.
Det går inte att gå in i oljebergrummet i Marviken. Enda sättet att titta in i det är genom ett schakt i golvet i pumphuset nere vid hamnen.
I en handling hos länsstyrelsen från den 23 december 2019 står att nya mätningar visar att det uppskattningsvis fanns 137,5 kubikmeter olja kvar i bergrummet.
– Vi blev förvånade när nya mätningar visade att det var så mycket olja kvar, säger Mats Thelenius.
Han har en teori om att olja kan ha lossnat från håligheter och sprickor i bergrummets väggar när grundvatten läckt in och höjt vattennivån. Eftersom bergrummet är avlångt kan det också ha funnits mer olja längre in som cirkulationspumparna inte nådde fram till.
Så vitt vi förstår är denna olja kvar i oljebergrummet. Vi hittar inga uppgifter hos länsstyrelsen om att det gjordes en förnyad tömning av bergrummet då. Vid den här tidpunkten har Niclas Adler köpt fastigheten.
Stiger högre och högre
Vi frågar Mats Thelenius om han ser några risker med den kvarvarande oljan i bergrummet i Marviken.
– Så länge olja är inneslutet i ett bergrum är det säkert, då har man kontroll på den, säger han.
Men i det här fallet är det ett oljelager på ett antal centimeter som flyter ovanpå en vattenbädd som långsamt stiger högre och högre.
Skulle olja från bergrummet kunna komma ut i naturen?
– Om det stiger uppåt, mot taket i bergrummet… jag har faktiskt ingen aning om ifall det skulle kunna tränga ut den vägen. Tanken var ju aldrig att oljan skulle nå taket men når den taket och alla rör och håligheter där så skulle det nog kunna påverka miljön, säger han.
Kjell Myrén, pressansvarig på Marviken, visar trögflytande olja som hämtats upp ur bergrummet.
Det finns också ett annat sätt där olja skulle kunna ta sig ut.
När bergrummet byggdes fanns en bilväg ner, en ort kallas det på gruvspråk. Det var därifrån bergrummet spränges fram.
– Vi borrade upp den i samband med avvecklingen för att kunna sätta in mätutrustning där. Det är väldigt viktigt att orten är torr. Kommer det ut olja genom orten, då kan det garanterat komma ut i naturen, säger Mats Thelenius.
Han berättar också att Vattenfall beställde och betalde för mätutrustning som skulle installeras på två platser. Förutom i orten skulle mätutrustning monteras i en så kallad svallbassäng inne på Marvikens område.
– Jag vet att utrustningen i orten finns där men jag vet inte om utrustningen i svallbassängen kom på plats. Tanken var att man skulle ha kontroll över eventuellt oljeläckage både i vatten och på land, säger Mats Thelenius.
För att undvika ett scenario där olja når bergrummets tak tog Vattenfall fram ett program för egenkontroll. Två gånger per år, under fem års tid, föreslogs att mätningar skulle göras för att kontrollera oljenivån i bergrummet och vid behov skulle olja och vatten pumpas upp och avskiljas.
– Niclas Adler fick köpa Marviken billigt (16,5 miljoner reds anm) för att det fanns ett fortsatt åtagande där, säger Mats Thelenius.
Länsstyrelsen i Östergötland säger att en fastighetsägare enligt lag har skyldighet att ha koll så att fastigheten man äger inte orsakar föroreningar.
Så vad har då hänt med egenkontrollerna sedan 2019? På länsstyrelsen har de ingen aning.
– Jag vet inte om det har utförts några mätningar eller om de bara inte är inrapporterade till oss. Det har nog fallit lite mellan stolarna. Kanske både mellan Vattenfall och den nya ägaren. Men även här hos oss, säger Thomas Lindvall, miljöskyddshandläggare på länsstyrelsen.
Länsstyrelsen har möjlighet att utfärda ett föreläggande, det är ett tvångsmedel om att de vill ha en viss sak utförd.
Varför har ni inte utfärdat något föreläggande?
– Ja, det är väl den biten man kan tycka att vi borde ha gjort för länge sedan, säger Thomas Lindvall.
Har ni anledning att vara självkritiska?
– Ja, det är klart att det finns anledning att vara det. Men vi måste prioritera varje dag mellan våra arbetsuppgifter, vi har kanske hälften av de resurser som vi bedömer att vi skulle behöva.
Hur är det då med Johan Perlströms iakttagelse av vad han uppfattar är olja i vattnet utanför Marviken? Vi visar filmen för Thomas Lindvall och hans kollega på länsstyrelsen.
– Det skulle kunna vara olja men det är även möjligt att det är organiskt material. Det är svårt att veta när man inte har tagit några prover, säger Thomas Lindvall.
Maria Granberg är seniorforskare i marin ekotoxikologi vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Vi skickar även filmen till Maria Granberg, seniorforskare på Svenska Miljöinstitutet, IVL. Det är ett fristående och oberoende forskningsinstitut som bland annat hjälper myndigheter med expertis och rådgivning vid oljeutsläpp.
– Det är svårt att se på filmerna men jag tycker att det ser misstänkt ut. Det skulle kunna vara eldningsolja som oftast är tjock och kletig, skriver hon och föreslår att det görs en inventering från vattensidan för att leta efter oljerester i vassen.
– Det är ofta här man missar. Man måste ju göra en omfattande undersökning av anläggningen för att säkerställa att inga läckage sker.
Marvikens kraftverk ägdes av Vattenfall innan det såldes till Niclas Adler 2018.
Efter att NT uppmärksammat länsstyrelsen på Johan Perlströms iakttagelse har myndigheten besökt Marviken för att göra en inspektion. Dock inte från vattnet.
– Vi hittade inget som tyder på något oljeläckage, säger Thomas Lindvall.
Känner du dig trygg med de svar som ni har fått av fastighetsägaren eller finns det frågetecken kvar?
– Det är klart att det finns frågetecken kvar. Vi har påtalat att ägaren behöver vara förtrogen med anläggningen och vilka eventuella risker som finns. Nu är de medvetna om att de behöver göra saker.
Har ni satt någon tidsgräns?
– Nej, men jag tänker att vi ska ha en dialog och följa utvecklingen där ute, säger Thomas Lindvall.
Känner länsstyrelsen till den här anläggningen väl och vet om dess sårbarheter?
– Vi kan se sårbarheter men vi är inga experter på anläggningen i detalj. Ansvaret ligger på nuvarande ägaren. De ska veta vad de har för något och de är bäst lämpade att ta fram ett system som kan övervaka det.
Niclas Adler, ägare av Marviken.
Niclas Adler vill utveckla Marviken till ett energikluster som bland annat ska innefatta grön energiproduktion. Vi kommer i en serie artiklar att berätta mer om Niclas Adler och hans bolag och inför vår intervju med honom skickade vi våra frågor i förväg.
När vi träffas är Niclas Adler väl insatt i att vi vill prata om oljebergrummet och han säger att de stämt av med länsstyrelsen en extra gång för att han som fastighetsägare inte ska ha missat något.
– Länsstyrelsen verifierar att, från deras perspektiv, är ärendet färdigt. Stängt. Det finns inget ansvar på oss som ny fastighetsägare att göra något mer med bergrummet, säger Niclas Adler.
Till oss säger länsstyrelsen att det finns ett egenkontrollprogram som ska följas?
– Det är inget som har kommunicerats till oss och vi har varit i löpande dialog med dem. Vi hade besök förra veckan av länsstyrelsen och då var det verifierat igen att det inte finns något ansvar på något av mina bolag eller nuvarande fastighetsägare gällande någon egenkontroll. Det är inget jag känner igen, säger Niclas Adler som menar att han har god kontroll över fastigheten.
Han hävdar också att de löpande har tömt ut den olja som varit möjlig att tömma ut, men han presenterar inga fakta som styrker hans påstående.
Länsstyrelsen är tydliga med att fastighetsägare har ett ansvar att se till att man inte orsakar några föroreningar.
Thomas Lindvall på länsstyrelsen är tydlig med att man som ägare inte kan komma ifrån ansvaret att kontrollera sin fastighet eller verksamhet så att den inte förorenar.
– Köper man en stor industrifastighet där det har bedrivits en omfattande verksamhet så måste man ju vara införstådd med att det finns påverkan från anläggningen. Då har man ett ansvar att se till att det kanske saneras eller tas prover, säger Thomas Lindvall och hänvisar till lagstiftning.
Under pumphuset vid hamnen i Marviken ligger oljebergrummet.
Åter vid pumphuset vid Östersjöns strand i Marviken. Oljan reflekteras i ficklampans sken och blänker sammetssvart nere i bergrummet. Kjell Myrén visar en hink med svart sörja som han har tagit upp. Det luktar som på en bensinmack. Han säger att han tidigare i sitt yrkesliv har arbetat med energiteknik och att han är väl förtrogen med att kontrollera stora anläggningar. Han är på Marviken varje vecka, Niclas Adler kommer bara ut ibland.
Känner du att du har stenkoll på den här anläggningen?
– Det är omöjligt. Det finns inte i en hjärnans kapacitet att kunna hålla koll på en sådan här anläggning, säger Kjell Myrén.
Men är du trygg med anläggningen, att det inte ska kunna läcka ut något?
– Jag känner mig komfortabel med det. Men skulle det hända så dyker det upp någonstans. Eftersom olja flyter.
Under Marviken går en underjordisk kanal från Bråviken, den fyllde en funktion ifall Marviken hade blivit ett kärnkraftverk. Kanalen mynnar ut i Marsundet.
Ingen vet om det var olja som Johan Perlström såg i Marsundet den där novemberdagen.
Ingen vet om det överhuvudtaget kan läcka ut olja från Marviken – för att ingen numera har fullständig koll på anläggningen.
Inte fastighetsägaren.
Och inte länsstyrelsen.
