"Det är så tragiskt. När hon äntligen blivit lycklig och fått allt som hon velat ha i hela sitt liv, då ska det här hända henne", säger Hibo om sin vän Nora.
Hibo Omar Mahamud står utanför sin bästa väns dörr på Gustav Adolfsgatan i Vasastan. Dörren är avspärrad med plastband och en varningsskylt: "Avspärrat".
– Det är jättekonstigt att inte kunna plinga på och gå in.
Natten till den 21 mars förra året blev Nora, eller Nara som hon själv sa och stavade sitt namn, mördad innanför den dörren.
Hibo brukade vara här nästan dagligen. Nu är det andra gången sedan hon hittade Nara död i sängen.
– Vi umgicks mest hemma hos Nara. Hon hade ju sina katter Missy och Nugget.
Katterna bor nu hemma hos Naras mamma. Om de hade kunnat tala kanske de hade kunnat berätta vad som hände den där natten. För exakt hur dådet gick till finns det ingen exakt redogörelse för.
Lägenheten var grundligt städad efter dådet och undanröjd på spår. Filip Jonsson som suttit häktad för mordet sedan den 21 mars 2024 dömdes den 13 februari i år till livstids fängelse. Han har hela tiden nekat till sin inblandning i mordet.
Hibo och fastighetsskötaren gick gemensamt in genom dörren med fastighetsskötarens nyckel den där kvällen. Hibo såg Naras stela arm på sängen. Annars är minnet suddigt.
– Det går inte att beskriva känslan som jag fick. Den sitter i bröstet. Det är en kall känsla.
Snart anlände ambulanspersonal och poliser.
Utanför Noras dörr är polisens avspärrningsband fortfarande kvar. Innanför är allting fortfarande kvar precis som när Nora bodde där. "När allt är färdigt vill jag gå in dit igen och känna på hennes saker igen", säger Hibo Mahamud Omar.
Hibo hade känt på sig att det var något som inte stämde under hela dagen. Nara brukade alltid svara på Snapchat, sms, samtal, Messenger. Men inte den här dagen.
– Jag ringde min vän som försökte lugna mig men jag kände på mig att hon var död, säger Hibo.
På torsdagskvällen lyste ljusen utanför Noras port. Tidigare samma dag dömdes Filip Jonsson till livstids fängelse för mordet på gravida Nora.
Hibos blyga katt stryker omkring i Hibos lägenhet centralt i Linköping.
– Den var inte min från början, den bodde hemma hos en kille som aldrig var hemma, säger hon.
Hibo och Nara träffades på en fest för många år sedan. De hade gemensamma vänner. Båda gick igenom en tuff period i livet och de stöttade varandra i att lämna sina respektive partners.
Nara var som en storasyster för mig.
Hibo Mahamud Omar
Naras bästa väninna
På Hibos kylskåp sitter flera bilder på hennes vän. "Det känns som att hon tittar på mig. Det känns bra."
– Nara var som en storasyster för mig. En förebild. Jag som alltid varit en storasyster för alla andra, säger Hibo, som har yngre systrar som hon ofta tar hand om.
Hon berättar om Naras mörka röst, att hon alltid luktade gott även när hon skulle vara hemma hela dagen. Hennes favoritparfym var Beyonces Heat.
Hibo berättar om airfryern som Nara fick i 40-årspresent i januari, och om den goda maten som hon brukade laga. Nara hade svårt att sitta still. Hon gick ofta på långa promenader över hela Linköping, och hon skulle snart påbörja en adhd-utredning.
– Det är så tragiskt och synd att när hon äntligen blir lycklig och får allt hon har velat ha i sitt liv så ska det här hända henne. Det är så orättvist, säger Hibo.
Nara älskade att lyssna på musik. Hennes favoritartist var The Weeknd. Hibo och Nara hade en egen låt, Loveeeeeee Song av Rihanna, som de brukade lyssna på och sjunga till.
Hon älskade att sjunga och hon skrattade högt, man kunde höra hennes skratt på långt avstånd.
Hibo Mahamud Omar
Naras bästa väninna
– Hon älskade att sjunga och hon skrattade högt, man kunde höra hennes skratt på långt avstånd, säger Hibo.
Hon hämtar flera par örhängen som hon har fått av Nara.
– Nara var inte så verbal i sin kärlek. Hon visade kärlek genom handling.
Örhängena hänger på en ställning inne i badrumsskåpet. En gång när Hibo duschade föll ett par örhängen som hon fått av Nara ner från sin ställning. Hibo kan ibland känna små tecken på Naras närvaro.
– Det spelar ingen roll vad andra tror, jag tror.
Hibo fick ofta presenter av Nora.
När Nara dog var hon gravid i vecka 13. På det första besöket och ultraljudet på Kvinnohälsan följde Hibo med. De höll varandra i handen när de undersökte magen.
– Först kunde de inte hitta bebisen, för Nara hade två livmödrar. Men sen kom det in en annan sköterska och hon hittade bebisen direkt. Då grät vi båda två, säger Hibo.
När Nara gick ut ur rummet för att göra en kontroll i ett annat rum berättade Hibo för barnmorskan att det här barnet var väldigt efterlängtat.
– Då började nästan barnmorskan att gråta också, jag tror hon märkte hur efterlängtat det var, säger Hibo.
Att Nara väntade en pojke hann hon själv aldrig få reda på. Hon hade sagt innan att hon var lite rädd för hur hon skulle bete sig om hon fick just en pojke.
De pratade ofta om barnet som om det var deras barn. Hibo och Nara skulle uppfostra det tillsammans.
Filip Jonsson hade varit tydlig med att han tyckte att Nara skulle göra abort. Dagen innan mordet hade han fått ultraljudsbilderna skickade till sig på sms.
Nara var 40 år gammal och gravid i tredje månaden när hon dog.
Nara älskade djur, och särskilt katter. Här med katten Nugget som nu bor hemma hos Naras mamma.
Nara, dagen innan hennes 40-årsdag.
Hibo och Nara var bästa vänner.
Nara med katten Nugget.
I tingsrättens säkerhetssal den 22 januari i år lämnade Hibo sitt vittnesmål. Då berättade Hibo att hon och Nara hade kommit överens om att de kanske skulle byta lägenhet.
– Hennes lägenhet var liten och vi bestämde att om hon inte kunde hitta någon större så skulle hon få bo i min, säger Hibo, vars lägenhet ligger ett par kvarter bort från Naras avspärrade bostad.
Utanför Noras port i Vasastan har det hela tiden fyllts på med nya blommor och ljus i snart ett år.
Utanför Naras gatuport i Vasastan står krukväxter, ljus, hälsningar från familjen och vänner, änglar i betong och snittblommor om vartannat.
– Jag har tyckt att det är jobbigt att gå hit tidigare, säger Hibo när vi kommer dit.
Hon har med sig en stor vit blomma och två mindre rosa som hon placerar omsorgsfullt. Hon plockar bort vissna löv och ställer i ordning.
Utanför porten ligger en tvåkrona.
– Nara hittade alltid pengar och grejer när hon var ute på stan. Hon hade alltid tur. Det känns som att det här är hon som visar sig, säger Hibo.
Det var första gången jag kunde gråta. Jag har inte kunnat gråta sedan Nara dog.
Hibo Mahamud Omar
Naras bästa väninna
Sedan Naras död har Hibo länge burit på en ilska. Hon har varit arg på allt och alla, men samtidigt inte på någon. Hon känner att hon inte har någonting att säga till mannen som nu sitter dömd för att ha ryckt hennes bästa vän ifrån henne.
– Han kan sitta där och undra vad jag tycker om honom. Det är ett värre straff, säger hon.
Hibo har gått igenom händelseförloppet i sitt huvud om och om igen, och tänkt på olika scenarion. Hur det som hände hade kunnat undvikas. Om hon bara hade ringt polisen ännu en gång. Om hon bara inte hade somnat på sin soffa runt 20-tiden den där kvällen.
– Vi hade bestämt att hon skulle höra av sig efter att hon hade pratat med honom. Men jag somnade så jag ringde aldrig upp henne, säger hon.
Därför tyckte hon att det var skönt när rättsmedicin kunde lämna en ungefärlig uppskattning av Naras dödsögonblick. Rättegången var på flera sätt en bra del i Hibos sorgeprocess.
– Efter att jag hade lämnat mitt vittnesmål kunde jag börja gråta. Och börja sakna Nara. Jag saknar henne hela tiden.
Hibo är inte arg längre.
– Hon har förändrat mitt liv till det bättre. Det kommer jag alltid vara tacksam för.
