Världsettan Nick Matthew mot förra årets store spelare Ramy Ashour. Mer än 90 minuter lång. Fem jämna game. Finalen i Swedish open hade det mesta.
– Matchen var som en berg- och dalbana. Det var väldigt tufft men jag är nöjd med hur jag spelade och hade vissa delar av matchen när jag spelade riktigt bra, säger Matthew.
33-åringen från Sheffield i England tog sin fjärde turneringsseger i Linköping efter att ha besegrat egyptiern Ashour med 3-2 (11-13, 11-6, 11-8, 6-11, 11-4).
Efter ett långt första game, där Ashour tog ledningen för första gången vid 12-11, tog Matthew två raka game. Den enormt slagsäkre engelsmannen hade svar på allt som Ashour försökte med.
– Han är så unik med den pressen som han sätter och det kändes som min puls slog 300 slag per minut under största delen av matchen, säger Matthew.
Han startade samtliga game starkt och Ashour fick gång på gång kämpa i underläge.
– Han verkade bli bättre ju längre gamen gick och kom alltid ikapp. Men det var viktigt i femte, det är alltid bra att få en bra start då.
5-1 i inledningen av det avgörande gamet tvingade Ashour till svåra beslut och till slut kunde Matthew ta hem det sista gamet komfortabelt.
– Det var en kamp mentalt, fysiskt, tekniskt och taktiskt. Allt man kan kräva. Det ger gott självförtroende när man vinner sådana matcher.
Efter segrar 2009, 2010 och 2011 är han återigen kung av Swedish open – och hela squashvärlden.
Efter ett 2013 med nio turneringssegrar och 55 raka matcher utan förlust kom till slut nederlaget för Ramy Ashour.
Egyptiern hade ett makalöst fjolår men fick i slutet av året avbryta två matcher med en lårskada. I Linköping var han tillbaka och tog sig till final. Där tog vinstraden slut.
– Jag är glad att ta mig till final utan att bli skadad. Nu är jag tillbaka och att ta mig hela vägen betyder mycket för mig, att jag är på rätt spår, säger 26-åringen från Kairo.
Comebacken blev tuff redan i inledningsmatchen mot Simon Rösner och semifinalen mot landsmannen Amr Shabana en fem game lång historia.
– Jag har fått massage och akupunktur varje dag. Min kropp skrek men jag var glad att jag tog allt tryck och att den höll.
I början av finalens tredje game fick han hela publiken att hålla andan när han haltade till och i kommande bollar såg ut att lida av sitt skadade lår.
– Det var någonting annat. Jag blev lite stel och fick ändra mitt rörelsemönster. Det påverkade lite men jag ska inte skylla på det. Han spelade bättre i slutet, säger Ashour.