Två tidningar.
En förbundskapten.
Vi bevakas noga av en massa ögon från porträtten av förbundets alla ordföranden genom tiderna. Tavlorna ramar in det lilla styrelserummet på kansliet på nationalarenan Råsunda, som gör sin allra sista sommar innan klassikern rivs in i evigheten.
- Då ska vi se om ni skulle passa i en backlinje, säger Erik Hamrén, häller upp två koppar kaffe och lämnar över ansvaret för en halvleks frågor och svar till NT och kollegan Jan-Owe Wikström från Hallandsposten.
Det är plötsligt match.
Två mot en.
Puls.
Mannen med Sveriges hetaste och roligaste (?) sommarjobb under några vackra juniveckor ska se om vi är ett stabilt mittbackspar för något lag i någon serie någonstans. Vi är tredje paret ut den här dagen, när Hamrén möter media under ett par dagar inför EM-slutspelet 2012. Det är lite skillnad mot de stora presskonferenserna inför landskamperna, där det sällan handlar om något mer än just läget i laget, den aktuella känslan för dagen och Zlatan Ibrahimovic.
En av Sveriges och hela EM-slutspelets allra största stjärnor kommer det liksom alltid frågor om.
- Det kommer det, när han inte ens är med... Jag kan faktiskt bli lite trött på alla frågor om Zlatan, säger Erik.
- Av, låt oss säga, 172 presskonferenser genom åren är det, kanske, högst två, där jag inte fått någon fråga om honom. Det ger också en vink om hur stor han är. Han engagerar alla.
Hur ofta pratar ni?
- Jag försöker låta honom vara i fred, när han är i Milan och Italien. Han har tillräckligt med saker att tänka på då, men när vi samlas med landslaget pratar vi en hel del. Zlatan tar ett stort ansvar för landslaget och visar det med både ord och handling.
Vi lämnar den svenske superstjärnan där.
Erik Hamrén, 54, står inför sitt första mästerskap, som börjar mot värdnationen Ukraina på Olympiastadion i Kiev på måndag kväll. Det har hänt ett och annat från den dagen han mönstrade och blev uttagen till fältjägare i Arvidsjaur. Värnpliktige Hamrén ville dock inte dit utan sökte värvning och blev yrkesmilitär vid Lv 5 i Sundsvall. Han blev kvar där tills regementet las ner sommaren 1982. Han läste upp betygen, sökte in på GIH och blev klasskompis med Håkan Ericson från Norrköping (U 21-förbundskapten och assisterande till Erik Hamrén under EM-slutspelet). De två har varit mycket goda vänner från studietiden.
- Folk trodde inte jag var riktigt klok, när jag sa under mitt första år på GIH 1985 att jag skulle bli allsvensk tränare. Hur skulle Hamrén från Ljusdal kunna bli det? Man skrattade åt mig.
Han blev det.
Han blev mer än det.
- I det militära var jag i många år befäl för jämngamla, till och med äldre, killar än jag själv var. Det hade jag mycket nytta av i början av min tränarkarriär. Det var inte alltid så enkelt att kliva in på plan och säga till de större killarna vad de skulle göra och inte göra.
Blev det här uppdraget som du trodde?
- I huvudsak blev det det. Jag var förberedd på att jag skulle sakna den dagliga kontakten med killarna, men kände en väldig abstinens de första månaderna. Jag har vant mig vid det nu.
Gillar du uppmärksamheten?
- Gillar du inte uppmärksamheten blir du inte långvarig i det här jobbet... Det har hänt så enormt mycket de tio senaste åren. Förr kunde du bara fokusera på träning och på matcher, men så är det inte längre. Allt är så väldigt mycket mer.
EM- och VM-slutspel har, tack vare lyckliga blågula kval, blivit en del av den svenska sommaren.
Har du något riktigt favoritår?
- Vårt eget EM 1992. Jag tränade Vasalund och såg de svenska matcherna på plats från södra läktaren på Råsunda. Jag hade tränat Janne Eriksson, när han var 16 år och spelade i IFK Sundsvall. Det kändes lite extra stort med hans två nickmål mot Frankrike och England mot just södra.
- 1994 var också speciellt på många sätt. Jag hade mitt första allsvenska uppdrag i Degerfors, där vi hyrde ett hus och njöt av sommaren och fotbollen från USA.
- EM- och VM-slutspelen har annars varit min chans att vara med familjen. Det var så under tiden i Danmark och Norge också. Varje landskamp var en chans att vara lite ledig.
Kan du vara ledig i det här uppdraget?
- Jag har lärt mig vara det. Du överlever inte annars, säger Erik.
Förklara.
- När jag fick sparken av AIK 1997 hade jag tio månader utan ett lag. Det var tio viktiga månader, där jag kunde titta tillbaka och se vad som varit bra och mindre bra. Det kunde ringa mitt i middagen med familjen, men jag svarade och kunde bli sittandes i ett par timmar. Jag valde alltid jobbet. Jag kan prioritera bättre nu.
Hur har ditt ledarskap förändrats genom åren?
- I början skulle alla spelare behandlas lika. Det är inte så längre. Vissa saker måste visserligen var lika för alla, men jag har ändrat mig mycket. Jag vill särbehandla alla. Det är den absolut största skillnaden.
När upptäckte du det?
- Jag kan inte peka på någon direkt händelse eller årtal, men det var nog under tiden i Degerfors eller lite senare. Vi hade flera jugoslaviska spelare, som spelat i Röda Stjärnan och var speciella. Jag behövde tänka olika för att få ut det mesta och det bästa av de. Det är så på landslaget också.
En presskonferens med Erik Hamrén kan vara väldigt olik den andra och ta uttryck, som ingen riktigt väntat sig. Det kan handla om allt från husbyggen, trafikljus, boxare eller Nalle Puh. Hamrén älskar att dra liknelser mellan olika händelser och översätta de till sin värld.
Fotbollens värld.
- Jag har hittat en del här och en del där under årens lopp. Vissa har passat bättre än andra. Kan de hjälpa mig att förstå en sak kan de säkert hjälpa andra också. Hittar man en gemensam bild för alla kan det vara lättare att förstå vad vi menar.
...och spelarna är på?
- Ja, ja, ja, säger Erik och skrattar.
- Ibland kan man ju undra om de verkligen fattar. Ibland förstår man det inte ens själv, men man får alltid en tankeställare som kräver att du funderar det lilla extra.
Vilken är din inspiratör?
- Bosse Börjesson är min läromästare. Han tog mig till elitidrotten. Han var spelande tränare i IFK Sundsvall och behövde ha lite hjälp. Jag har haft tur att få träffa och jobba med många bra i min karriär. Jag får visserligen uppmärksamheten, men det handlar om ett team. Hela tiden. Jag har haft turen och skickligheten att jobba med bra team genom åren.
Var hämtar du energin?
- Jag har börjat träna. Jag ska vara i riktigt bra form under EM. Det kommer krävas det. Jag var rejält sliten efter EM-kvalet.
- Min fru och mina två döttrar hjälper också till. Vi har en fotbollsfri zon hemma och pratar inte 4-4-2 eller 4-3-3 vid matbordet och har aldrig gjort det. Agneta är en duktig coach så vi pratar ofta och gärna ledarskap. Det hjälper mig.
Hur mycket annorlunda är du som förbundskapten och pappa?
- En fotbollstränare har ju hand om barn också - fast de är vuxna. Om du frågar mina barn är jag kanske bättre som tränare än som pappa... Min fru har fått ta mycket tid med barnen genom åren.
Är du en slitvarg eller lirare i hemmet?
- Jag försöker stå för maten så mycket som möjligt, när jag är hemma. Jag har ansvaret för trädgården också. Det handlar om ett team där hemma också, men jag är nog både en slitvarg och lirare.
Skrockfull?
- Jag är nog inte det.
Nog inte?
- Jag behåller gärna en kostym vi vunnit i och byter direkt ut en om vi har förlorat. Vi har inte förlorat så många i landslaget så det har varit ganska lugnt.
Så då packar du bara med dig en kostym till Euro2012?
- Det skulle vara något det.
Din berömda halsduk?
- Jag har alltid haft den. Den fick ett så enormt stort genomslag, när jag hade den på en bild tillsammans med Lars-Åke Lagrell i Trondheim innan jag hade fått det här jobbet. Den sålde tydligen slut i både Norge och Sverige, men jag fick aldrig någon royalty för det.
Är du fåfäng?
- Inte mer än vanligt... Jag tycker om fräscha, snygga kläder, när jag representerar mitt lag eller land. Jag är aldrig så här hemma. Mina döttrar skrattar fortfarande åt att jag en gång blev utsedd till en av de tio bäst klädda männen i Sverige.
När började du med kostym vid sidlinjen?
- Det var några supportrar i Örgryte, som frågade om jag inte kunde ha det. Det skulle passa Örgryte fint. Så blev det. Den har blivit lite av mitt signum. Jag trivs bra. Det är viktigast.
En halvlek plus tre tilläggsminuter är över.
- Bra samspel där... Ni hade gjort läxan, säger Erik Hamrén med ett leende utan att gå in på om vi skulle platsa i en backlinje på planen också.
Vi har ju å andra sidan det svaret redan.
Inte i något lag i någon serie någonstans.