– Haha. Det här gav mersmak. Det blir nog fler starter i Vasaloppet, sa han och skrattade.
På grund av en handskada har landslagskanotisten tvingats skippa paddlingen under vinter och vår. Istället har det blivit ovanligt mycket skidåkande med sikte på att göra en stark insats i fäders spår mellan Sälen och Mora. Det gick alldeles utmärkt. Debutanten Lindberg från Finspång noterades för 4.18,48 – exakt samma tid som betydligt mer rutinerade Stefan Sunnerberg från Ringen.
Det räckte till plats 94 och 95.
– Bland det absolut jobbigaste jag gjort, men samtidigt enormt roligt. Mest plågsamt var det nog när man kom till Oxberg, hade åkt länge men också visste att det var tre mil kvar. Då var det jobbigt mentalt. Eftersom jag inte åkt loppet tidigare var det svårt att veta vad jag skulle vänta mig, sa Joakim Lindberg, Grytgöls IK, som under stora delar av loppet var i närheten av damvinnaren Britta Johansson Norgren.
I veckan väntar nu avfärd för kanotläger på sydligare breddgrader.
– Trots det här är det fortfarande huvudsporten, sa han och skrattade.
Bästa östgöte i Vasaloppet blev annars Peo Svahn från Boxholm. Igen.
– Jag är ganska nöjd, sa han efter 42:a platsen i målet i Mora.
Ganska?
– Ja, jag sa att jag siktade på topp 50, men själv tänkte jag att jag ville vara bland de 25 bästa en gång till. Men då krävs riktigt bra skidor i hela loppet och det hade jag inte. Men jag tog många placeringar på slutet.
Nu var han drygt åtta minuter från täten, och vann därmed den täta östgötafajten mot Björkfors Robert Eriksson, som var 47:a och distanserad med 13 sekunder. Han fyller 50 i sommar och det mesta talar för att söndagens Vasaloppsinsats var hans sista. Åtminstone som elitidrottare. Det har han å andra sidan sagt många gånger tidigare.
– Det ska mycket till för att det ska bli en gång till. Det tar mycket tid och man får offra så mycket, sa Svahn.