Stefan Strandberg från Skärblacka blev ögonvittne till terrordådet, då han satt i en buss alldeles i närheten. Bilden är från annat tillfälle.
Stefan Strandberg från Skärblacka blev ögonvittne till skottlossningen i Bryssel, tillsammans med 26 andra svenskar som satt i samma buss.
– Tyvärr hamnade vi mitt i allting, säger han.
Deras buss stod i en bilkö i utkanten av området Molenbeek och var på väg till Kung Baudouin-stadion för att se EM-kvalmatchen mellan Belgien och Sverige. Plötsligt ser de hur bilar framför vänder och kör iväg vid Boulevard d' Ypres.
– Sedan hörde vi smällar, det lät som knallskott. Vi måste varit två bilar ifrån där det hände. Vi visste att någon sprang iväg med ett vapen, men vi såg inte vad han sköt på. Busschauffören ropade "han skjuter", så vi duckade alla i bussen, men han sköt inte mot oss, säger Stefan Strandberg, fotbollsutvecklare på Östergötlands fotbollförbund.
– Sedan sprang den där personen iväg. Trafiken rullade på och när vi passerade såg vi att någon låg med händerna på ryggen. Vi undrade först vad det var, ett bankrån? Vi hade ingen aning då, säger Stefan Strandberg.
När de kom till arenan kunde de, via massmedia, läsa om vad som skett, vilket förklarade det stora uppbåd av poliser som de mötte på vägen till arenan.
– Det känns för jäkligt att en person ska få så mycket uppmärksamhet. Sedan skjuta två svenskar. Det är för hemskt, säger han från hotellet.
Tre svenskar blev skjutna och två är döda efter skjutningen på Boulevard d'Ypres i Bryssel.
Det blev en lång kväll på stadion med de svenska supportrarna, efter att EM-kvalmatchen ställts in i halvtidspausen.
De svenska supportrarna fick stå kvar, efter att arenan tömts på folk. Mellan de svenska och belgiska supportrarna rådde det en empatisk stöttande stämning.
– Det var jättefint, de gjorde hjärtan till oss svenskar och fansen. De kastade över vita halsdukar och de fick svenska, så de gick ut med svenska kläder från arenan. Men det ropades de i högtalaren att alla skulle ta bort alla svenska kläder när de gick på stan. Tyvärr är det så, säger Stefan.
De svenska fansen leddes in under läktaren där de fick träffa Janne Andersson och de svenska spelarna. Vid kvart över två på natten kunde chauffören hämta bussen. Den sista biten till hotellet fick de beväpnad eskort in på hotellet.
Under morgonen har telefonen gått varm, från anhöriga och media. Samtidigt har tankarna börjat bearbeta alla intryck. På tv är det bara attentatet som rullar på skärmarna.
Vid 12-tiden på tisdagen ska de sätta sig i bussen för den långa resan hem till Sverige.
– Vi tar hand om varandra här. Så mycket poliser har jag inte sett i mitt liv. Det är helt galet. Nu efteråt kom den där olustiga känslan. Tänk om han var ute efter svenskar och vi satt där, en hel buss. Vi kunde ha blivit ett större mål för honom om han hade vetat om det.
På en presskonferens under tisdagsmorgonen berättade Belgiens premiärminister Alexander De Croo att motivet bakom attacken var att offren var svenskar.
– Den som gjort det här fick den uppmärksamhet han ville ha, man blir bara så ledsen. Man tänker på de som blev drabbade. Man åker dit och ska ha roligt tillsammans och så blir det så här tragiskt, säger Stefan Strandberg.