Avtackandet blev mäktigt. Tomas Åkerberg fick säga tack och adjö inför drygt 2 000 åskådare i samband med herrarnas semifinal mot Borås i Stadium Arena.
51-åringen lämnar ett stort hål i klubben. Åkerberg har mer än någon annan varit stommen i Dolphins rullstolslag. Han är förmodligen den enskilt största anledningen till guldbygget under 2000-talet där han har varit med och fostrat unga landslagsstjärnor på löpande band – både som spelare och assisterande coach.
När han nu lägger av är det en tung meritlista som summeras:
Sju SM-guld på 13 finaler.
Omkring 230 landskamper som bland annat gav EM-guld 2007, EM-brons 2005 och spel i fyra Paralympics.
Dessutom var han med och placerade Dolphins på Europakartan när laget var som allra bäst innan de största stjärnorna försvann till proffslivet.
– EM-guldet är det största och Europaspelet med Dolphins är också bland det häftigaste i min karriär. Vi var bland de åtta bästa i Europa och det är riktigt bra med våra små medel, säger han.
Han skrattar till på frågan om det nu är definitivt slut trots allt.
– Jo, jag vet att jag har sagt det flera gånger men nu är det så. Jag har skurit ner med träning och matcher den här säsongen. Det känns helt rätt att sluta nu, säger Åkerberg.
Generationsväxlingen verkar också klicka i. Joakim "Hobbe" Karlsson har övertagit coachandet från Åke Björck och flera nya spelare har matchats in under säsongen.
– Absolut. Det är det som har varit det roliga i år, att ett yngre gäng har kommit in som kan utvecklas. Jag känner mig helt trygg att lämna nu. Hobbe är bra som coach också men han behöver lite hjälp också. Det är inte så lätt att spela samtidigt.
Du blir inte kvar som coach då?
– Nej. Jag har aldrig haft någon dragning åt coachandet och det tar också mycket tid. Men jag kommer vara med på en del träningar nästa år, bara för att hålla igång kroppen.
Och sen ändå hoppa in när det blir kris?
– Nej, det är färdigt. Jag lovar, säger Åkerberg och skrattar.
Efter en motorcykelolycka 1985 hittade han snabbt in i rullstolsbasketvärlden.
– Jag började i Linköpings Handikappidrottsförening och tyckte det var jäkligt roligt. 1989 var jag med och spelade mitt första EM. Vi var många spelare från Norrköping i laget och runt 2000 flyttade vi hit och blev en del av Dolphins. Det var en stor omställning att bli skadad men det har lett till mycket positivt också, konstaterar Tomas Åkerberg.