VM i USA känns långt borta efter att lunchfriden hittat till Jonstorps gård.
De flesta av stallets 17 hästar har fått sitt första pass av dagens träningsdos.
Några får tandvård i det välstädade stallet.
Fläckfritt kutterspån.
Var sak på sin plats.
Bland annat stallets stora stjärna.
H&M Indiana, eller "Indy", som Malin Baryard Johnsson kallar det tioåriga stoet som snart ska bli blågul VM-deltagare om några veckor i Tryon i USA.
Ingen vild chansning på pappret.
– Titta på våra resultat i år så är de outstanding. Jag tror aldrig jag haft ett sådant facit med någon häst, säger Malin Baryard Johnsson.
Bara det att "Indy" behöver tävlas med betydligt stramare tyglar än någon annan häst Malin haft.
Om Indiana är lugn och stilla hästen i boxen, så slänger och viftar hon med huvudet på tävling. Då ser hon ut att vara allt annat än den missil hon är över hindren.
Svårigheten ligger mest att ta sig dit.
– Hon har svårt att förstå. Har en ganska låg ridbarhet. Jag har aldrig tvivlat på hennes förmåga, sedan får vi se om vi någonsin kommer i mål. Eller åt rätt håll på banan. "Indy" är sådan, kommer alltid vara så och för det mesta går det alldeles strålande, säger lilla tunna Malin med de starka nävarna.
Det krävs.
– Jag måste vara superfokuserad och läsa av henne hela tiden. Det finns inget elakt, och hon gör det inte för att hon är dum, utan för att hon inte förstår. Hon är lite av en bokstavshäst. Samtidigt är hon väldigt trygg med vårt team och det har givit framgången, skulle hon inte acceptera mig skulle hon säkert springa ut till Lina (Andersson) och söka trygghet där.
Efter utflyttade Cue Channa är idag Indiana stallets stjärna tillsammans med H&M Second Chance. Indiana har funnits länge på Jonstorps gård men blommat upp sent. Ett skadeuppehåll för stoet på vägen fram till världstoppen gav en sista positiv skjuts på utvecklingen.
– Det var vintern då hon blev nio år som "Indy" började hoppa stort. Var med i London bland annat, sedan blev hon skadad. Då fick hon inte börja ridas förrän efter ett halvår. Det tog åtta månader innan hon kunde börja tävla igen. Men det var nog ett bra halvår för henne. För det är en häst som har det väldigt rörigt i huvudet. En stor kropp med mycket kraft i som hon inte riktigt kunnat kanalisera, berättar Malin.
Malin själv har inte svårt att hitta motivationen inför sitt femte världsmästerskap. De stora tävlingarna är inte den feta moroten längre, den ligger mer i processen i att utveckla. Längsta och främsta resan gjorde hon tillsammans med Butterfly Flip.
– "Flippan" är den bästa häst jag haft för att hon var så enormt komplett. Men sedan får man inte glömma att det var tio år sedan hon var som bäst, mycket har hänt med sporten sedan dess. Hon kanske inte skulle nå hela vägen idag på den nivån. Det Indiana har är en förmåga ingen varit i närheten av, sedan har hon saker som måste bli bättre. Men även om vi är mitt i VM-förberedelser är det mitt i en resa. Om vi är så här bra idag, så kanske man kan undra hur bra det kan bli om några år till ett OS?
Men först ska tränings- och tävlingsvardagen ha sin gång fram till VM-starten. Malin kommer tävla Indiana i en mindre samt en större tävling i Belgien kommande veckan.
Indiana med hoppförmågan och Malin med tävlingshuvudet.
– Det är värdelöst när det går dåligt och det är väl därför man håller på. Om jag skulle gå omkring och vara halvnöjd hela tiden skulle jag inte hålla på längre. Det är därför man får drivet som krävs, förstås. Nu är det mycket med Indiana för att det är en felfri häst så väldigt, väldigt ofta. Det är det som de stora mästerskapen går ut på. Sedan vet jag att det kan gå käpprätt . . . att hon bara kan vända och springa ut, säger Malin.
Det blir ett spännande VM i Tryon, North Carolina.