Tiden talar för Andreas
Cornelis Vreeswiijk, långpromenader och sovmorgnar.Paradiset för många.Helvetet för träningsnarkomanen Andreas Gustafsson.Men det har gått förvånansvärt fort, nu är det bara halva tiden kvar, säger den skadade boxaren.
Medan Majid Jelili, Cliff Soukka, Bashir Hassan och de övriga får svettas står Andreas Gustafsson och tittar på.
Den omfattande operationen av högerhanden tillåter inte Andreas att svettas, då kan det bildas infektioner och skadan kan försvåras.
Egentligen vill jag inte vara här. Det är jobbigare att se dom andra hålla igång, suckar Andreas.
<br><span class=MR>Siktar på SM i april</span>
Han går sin tuffaste match hittillsoch den går utanför ringen.
Att som träningsnarkoman inte få träna på sex veckor sliter hårt på 21-åringen.
Det är värst med det mentala. Jag vet att jag kan träna upp min kropp igen, men det är jobbigt att inte ha något att göra.
Han försöker hålla en viss disciplin under den ofrivilliga vilan.
Jag sover lite längre, men inte hela dagarna, tar långpromenader med hunden och umgås med kompisar, förklarar Andreas.
Förbundskapten Bernström har tipsat om Cornelis Vreeswiijk och mellan varven blir det även lite gitarr.
För många låter det som en behaglig tillvaroför Andreas Gustafsson är det odrägligt.
Det finns inget positivt i det här. Första gången jag var skadad kunde man säga att det var en nyttig erfarenhet, men nu är det bara jobbigt.
Tre veckor har gått sedan den omfattande operationen, där benmärg från höftbenet flyttades till högerhanden, på Helsingborgs lasarett.
Det har faktiskt gått förvånansvärt fort, nu är det bara halva tiden kvar, säger tungviktsboxaren, som för första gången hittar något positivt att berätta om.
Han vill inte tänka allt för långt in i framtiden, men vissa planer finns redan.
Om nu allt känns bra i handen siktar jag på att vara med på SM i april. Jag har missat SM två år i rad och är sugen på att boxas där.
Därefter väntar förhoppningsvis EM i Ryssland i juli nästa år.
<br><span class=MR>"Tredje gången gillt"</span>
När förbundskaptenen Lennart Bernström hör Gustafssons planer ler han lite.
Det är bra att han sätter en hög målsättning, men om han nu skulle missa SM, hoppas jag att han har en bra reservplan.
Äh, blir det inget SM, lägger jag av, kontrar Norrköpingsboxaren skämtsamt.
Bernström blir lite mer allvarlig:
Viktigast för Andreas är att ha tålamod. Jag vet att det är frustrerande för honom, men jag väljer att tänka positivt. Tredje gången gillt, säger förbundstränaren.
Han vill gärna ha med Andreas så mycket som möjligt i landslagsträffarna och han har redan gett honom en "tung" uppfift.
Den 22 november är det OS-bal med kungen och drottningen. Då får Andreas gå eftersom vi är på en turnering i Ryssland samtidigt, säger Bernström och tittar bort mot det skadade tungviktshoppet.
Andreas Gustafsson kör lite skuggboxning med pappa Roger innan det är dags att lämna träningslokalen.
Om tre veckor är han tillbaka igen. Då lär svetten få rinna...
Så jobbar vi med nyheter