Antonio Yachouh såg sin förebild utöva sporten när han var yngre. Nu är det han som skiner i ringen.
Boxningsklubben NBK Akilles flyttade till nya lokaler på Lindövägen 1 augusti efter att tidigare ha hållit till på Värmlandsgatan i Marielund. Här tränar människor i alla åldrar, från den yngsta på sex år till den äldsta som är 72 år.
Som Antonio Yachouh, 17, och Mimmi Blixt, 16.
Antonio Yachouh har boxning i blodet. Hans pappa, som är från Libanon, var kickboxare, och Antonio såg alltid upp till honom.
Akilles har flyttat till nya lokaler på Lindövägen och välkomnar alla åldrar.
– Jag tyckte han var cool, och när jag var 15 provade jag några träningar här. Jag fastnade direkt. Boxning kräver hårt arbete och det känns som en sport som tas på allvar, säger Antonio Yachouh.
Mimmi Blixt fann också en stark gemenskap i sporten, även om det inte var så till en början.
– Jag kom hit själv, utan någon kompis. Men jag hittade snabbt vänner och fastnade för sporten, berättar hon.
Både Mimmi Blixt och Antonio Yachouh har stora mål med sin boxning, tränar sex till sju gånger i veckan och drömmer om OS.
Det har sitt pris för ungdomarna.
– På en tävling i Sala var jag helt säker på att jag vunnit. Men domaren räckte upp den andra killens arm, och inte min. Jag grät så mycket, alltså verkligen bölade. Efter en stund visade det sig att det var jag som faktiskt hade vunnit. Det var en berg- och dalbana av känslor, berättar Antonio Yachouh.
– Det är psykiskt påfrestande att bara fokusera på boxning, så man måste hitta tid för vänner och annat. Då tränar man också bättre sen, säger Mimmi Blixt.
Mimmi Blixt anser att sporten är en bra väg in till nya gemenskaper och vänner.
Mimmi Blixt hittade sporten för cirka två år sedan.
När Mimmi var yngre tränade hon fotboll, men boxningen vann till slut hennes hjärta.
Boxning handlar om uthållighet och mental styrka, men också om ödmjukhet och förtroende.
– Man måste lita på varandra. Jag lägger risken att skada mig i dina händer när vi tränar, och du kan göra mig illa om du vill. Men det är där respekten kommer in. Man vill inte skada varandra. Vi tränar med varandra, inte mot varandra, förklarar Antonio Yachouh.
I klubben finns en stark gemenskap, trots att det är en individuell sport.
– Vi är ett lag. Vi tränar tillsammans, vi svettas tillsammans, vi gråter tillsammans. Även om man är ensam i ringen, så gör vi allt annat ihop. Vi går aldrig härifrån som ovänner, berättar Maria Törnqvist, som varit tränare och kassör i styrelsen de senaste tolv åren.
Måste man ha ett stort självförtroende för att ge sig in i sporten?
– Absolut inte, snarare tvärtom. Du kan inte vara egoistisk i den här sporten. Här bygger vi självkänsla, att kunna lita på sig själv och sin förmåga, inte stora egon.
Tränaren Maria Törnqvist har hittat sin plats i boxningslokalerna. Här känner hon att hon gör skillnad.
Tränaren Maria Törnqvist vill att Akilles ska vara en trygg plats där alla kan känna sig hemma, oavsett erfarenhet.
Boxningslokalerna har blivit Antonios andra hem. Här är han nästintill varje dag.