Molnen skingrades för IFK
Att byta tränare eller som IFK Norrköping valde, att skicka in en ny kraft i form av Håkan "Lill-Jojje" Ericson bland de befintliga tränarna, är om det sker vid rätt tidpunkt och fingertoppskänsla en välkänd och gammal beprövad metod för ett fotbollslag som hamnat i en ond cirkel.
Den nye tränaren kommer in utan förutfattade meningar, ser möjligheter i stället för hinder och för laget blir det ett lyft och injektion med en ny röst, nya impulser och idéer även om de är väldigt små. Det blandat med lite justeringar här och där brukar nästan jämt ge resultat omgående.
Även om jag hoppades på det i går så trodde jag innerst inne inte att IFK skulle klara av att besegra Helsingborgs IF borta. HIF är ett av allsvenskans hemmastarkaste lag och som den här säsongen bara hade en förlust (Hammarby) på Olympia och nyligen fått korn på en Uefa-cupplats.
Ericson-effekten kom snabbare än jag anade och det är bara trevligt. IFK-spelarna uppträdde med en annan pondus och auktoritet än den samling ängsliga grabbar som sprang omkring på planen i framför allt matcherna mot Sundsvall och Halmstad, den senaste tidens två riktiga bottennapp som finns i färskt minne.
De dystra och tunga moln som hängt över IFKNorrköping de senaste veckorna skingrades i och med gårdagens seger och plötsligt ser tillvaron betydligt ljusare ut för Norrköpingskamraterna än den gjorde bara ett par timmar tidigare samma eftermiddag.
Genom segern på Olympia gav de tilltufsade och utskällda IFK-arna sig själva lite upprättelse och skaffade sig på kuppen självförtroende inför slutomgångarna.
Trepoängaren i Helsingborg kunde heller inte kommit lägligare. Den satte punkt för en 55 dagar lång period utan IFK-seger. Det var den 20 augusti mot Djurgården på Stockholms stadion som IFK tog sin senaste allsvenska vinst och då, precis som i går, var IFK uträknat i förhandssnacket men kunde överraskande vinna med 20.
Den gången slog polske nyförvärvet Dawid Banazcek till med det viktiga och matchavgörande 10-målet. I går var det australiensaren Joe Spiteris tur att ikläda sig hjältemunderingen genom att göra sin första allsvenska fullträff efter en delikat framspelning av Kristian "Pligg" Bergström.
IFK:s försvarsspel mot Helsingborg dominerades av aggressivitet och fyrbackslinjen klev inte ner i famnen på målvakten Eddie Gustafsson. Det var vilja i varje närkamp och de vita och blå IFK-spelarna anförda av lagkaptenen Thomas Olsson ville verkligen vinna och segern kunde mycket väl varit ett par mål större om IFK-arna uppträtt lite kyligare i de avgörande lägena.
Laguttagningen kändes också rätt. Den här gången spelade både Joe Spiteri och Patrik Jönsson från start, två spelare som stått utanför startelvan en tid på grund av skador och sjukdomar. Ett IFK-anfall med två spelare, Joe Spiteri och Jonas Wallerstedt som båda offrade sig hänsynslöst och jobbade kopiöst, vände stundtals ut och in på HIF-försvaret.
Och nästan för första gången den här säsongen nådde nyckelspelare som Kristian "Pligg" Bergström och Mathias Florén samtidigt upp till en nivå där vi förväntat oss att de ska och måste ligga på i match efter match men som de alltför sällan nått upp till vilket är en orsak att IFK halkat in i bottenstriden.
Nu återuppstod IFK:s giftiga vänsterflank, ett kraftfullt anfallsvapen. De blixtrade till, ställde om fort från försvar till anfall och "Pliggs" passningsspel var fullkomligt lysande. Målet är nämnt men han hade ett par passningar till av högsta klass.
Nu vore det väl katten om inte IFK-arna kan fortsätta i samma stil på söndag mot nedflyttningsklara Trelleborg, putsa till sitt skamliga hemmafacit och ta de tre poängen som krävs och i bästa fall säkrar ett nytt allsvenskt kontrakt redan i den 25:e omgången.
Jag vill slippa en Boråsresa i sista allsvenska omgången där IFK måste vinna över Elfsborg för att undvika ett nervigt kvalspel som vi aldrig vet hur det slutar.
Så jobbar vi med nyheter