Lämnar idyllen som vinnare
Foto:
M/S Gustaf Wasa guppar försiktigt intill kajen, där man erbjuds turer till både Rättvik och Mora fram och tillbaka.
Solens strålar fördelar sig jämnt över Dalälvens lite grumliga vatten, medan bilarna i sakta mak tar sig fram på bron som går in mot det lilla centrumet.
Glädjen är fortfarande stor, sedan klassiska Leksand tog sig tillbaka till ishockeyns finrum.
-Det här lever folket här på tills i höst. Alla är glada och gratulerar. Det är uppåt värre, ett lyft för hela byn, säger Torbjörn Johansson och kisar mot solen.
Norrköpingskillen har just avslutat sin sjunde säsong i Dalarnas ishockeystolthet. På ett sätt hans roligaste-men samtidigt också hans tråkigaste.
När vi träffar honom på torsdagseftermiddagen har kvalserien avslutats dagen innan. Klubben firade elitserieavancemanget på kvällen och det är en lite trött "Tobbe" som kommer gående längs kajen mot den vita båten där vi stämt träff.
Han är klädd i svart skinnjacka ovanpå en röd tröja. Byxorna är beiga och skorna ljusa.
-Det här är helt otroligt. Det är roligt att få vinna något någon gång. Det är de gångerna man inser varför man håller på, konstaterar "Tobbe".
Vi tar ett par bilder, med Dalälven som bakgrund innan vi drar oss in mot centrum.
Det blir några "knäpp" till framför bygdeskulpturen "Masen och Kullan" mitt på torget-huggen av Lasse Germundsson efter träsnidaren Axel Snis orginal-innan vi sätter oss på Siljans Konditori.
-Det är det enda fik som gäller här. Flera andra ha försökt starta caféer, men det slutar alltid med att de får slå igen. Alla går hit ändå, berättar "Tobbe" som känner sig hemma i dalabygden efter sju år vid Siljan.
-Det ser exakt likadant ut nu som när vi flyttade hit. Inte ett dugg har förändrats. Folk verkar rädda för förändringar här, man kan tro att allt är K-märkt, säger Torbjörn Johansson och skrattar.
Efter 51 år var det dock en ganska stor förändring som bygden fick uppleva förra våren. Leksands IF ramlade ur elitserien.
Det var en jobbig tid.
Inte minst för spelarna i laget.
-Vi var några som pratade ihop oss efter det, om vi ställt till det ville vi också vara med och reda ut det. Därför skrev jag nytt kontrakt ganska fort efter den säsongen. Och det ångrar jag inte.
Torbjörn Johansson pratar lugnt och svaren kommer eftertänksamt.
Han lutar huvudet mot handen när han berättar hur det känts att vara tillbaka i de små hallarna i exempelvis Tingsryd, Örebro och Mörrum. Där han spelade många gånger under sin tid i Vita Hästen.
-Folk på läktarna var tokiga och hallarna små. I vissa var det dessutom kallt och jävligt!
-"Jänkarna" i vårt lag trodde knappt sina ögon på en del ställen.
Ändå har säsongen-den som av klubben, supportrarna och stora delar av södra Dalarna fått namnet "återtåget"-gått som på räls för laget. Laget har spelat bra och supportrarna har fyllt hallarna. Även när det handlat om Globen.
På 56 matcher har Leksand förlorat två (!) efter ordinarie speltid.
-Fast det har varit fruktansvärt svårt med motivationen ibland. Vi har ju vetat att vi ska vinna många gånger redan när vi åkt... Har vi vunnit med 3-0 eller 4-0 har de andra lagen jublat. Man har ju försökt motivera sig hela tiden, men det är svårt att lura sig själv. Man är ju inte dum i huvudet liksom, fortsätter "Tobbe" med ett snett leende.
Själv har han haft det riktigt jobbigt mellan varven.
-Bedrövlig, betygsätter han sin egen säsong. Vi har haft så mycket folk i matcherna och det har blivit ganska lite speltid. Det har inte passat mig, säger han och tittar ut mot de gående som njuter av vårsolen på Sparbanksgatan.
Kaffet och vaniljsnäckan för drygt 30 spänn är halväten vid det blå bordet längst in i det välbesökta fiket mitt i centrum. 29-åringen från Norrköping berättar att intresset för ishockeyn är större än på länge i lilla Leksand med omkring 15000 invånare.
-Hockeyn har aldrig varit så här het under mina år här. I de sista matcherna i kvalserien var det "kaos". Supportrarna var helt vilda på läktaren. Klubben har ett bra läge att bygga vidare på det här nu. För det behövs satsningar om det ska hålla i elitserien.
Vad hade hänt om ni inte lyckats i år?
-Då hade vi satsat vidare nästa år. Men det hade förstås blivit svårare och svårare för varje år och på sikt hade det varit tufft för klubben att leva vidare utan en plats i elitserien.
Har ni känt en press att ni måste lyckas i år?
-När vi tappade poäng mot Boden i första matchen i kvalserien kände vi lite så. Men efter att vi slagit AIK på bortaplan släppte det.
Fikat är slut och vi går ut på torget igen i den milda vårsolen. Folk stannar och hälsar på en av spelarna som tagit Leksand tillbaka till finrummet.
Men var sak har sin tid och efter sju år i det hyrda huset strax utanför centralorten umgås han med ganska intima planer på att flytta. Kontraktet har gått ut och hans agent Lars Nilsson har två klubbar i Tyskland och en i Ryssland på gång.
-Det känns som det är rätt läge att flytta nu. Nu lämnar man ju Leksand som en vinnare. Man vill passa på att se sig om också, ingen tackar mig ändå om jag skulle stanna här i sju år till, fortsätter "Tobbe".
Han verkar ganska säker på sin sak.
-Jag har nog bestämt mig. Men jag ska prata med Leksand också.
Döttrarna Zelina och Saga är sex respektive två år gamla-och "Tobbe" har så smått börjat förbereda dem på en flytt.
-Det är lite jobbigt för vår äldsta dotter, men de glömmer ju ganska fort. Förhoppningsvis hamnar jag i ett lag med andra svenskar så hon kan få nya vänner.
Vad händer om du flyttar utomlands och sedan vill hem igen? Var hamnar du då? Är du en riktigt dalmas efter alla år här...?
-Nej, jag känner det inte så. Man får väl se var det blir i så fall. Jag trivs bra här, men man får se till att man trivs där man hamnar helt enkelt.
Det blir förmodligen inte i Leksand den närmaste tiden i alla fall-om allt går som "Tobbe" vill.
På parkeringen vid restaurang Moskogen strax utanför centrum hoppar Torbjörn Johansson in i sin bil och försvinner iväg hem i den mysiga dalametropolen.
En bygd som mår betydligt bättre sedan en vecka tillbaka.
Smeknamn: "Tobbe".
Född: 22 april 1973 i Nyköping.
Längd: 186 centimeter.
Vikt: 95 kilo.
Familj: Sambo Susanne, döttrarna Zelina (6 år) och Saga (2 år).
Moderklubb: Vita Hästen
Säsonger i Leksand: Sju.
Född: 22 april 1973 i Nyköping.
Längd: 186 centimeter.
Vikt: 95 kilo.
Familj: Sambo Susanne, döttrarna Zelina (6 år) och Saga (2 år).
Moderklubb: Vita Hästen
Säsonger i Leksand: Sju.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!