"Jag älskar löpning, men vågar inte riskera något. Jag har lärt mig att gilla längdskidåkning och nu när det går så pass bra så är det förstås roligt", säger Johanna med ett leende.
Johanna Häggs bekymmer med benhinnorna började för fyra år sedan, när hon var 13 år.
– Jag hoppades att problemen skulle försvinna, men det gjorde inte det. Smärtan blev för stor och hindrade mig i min träning. Speciellt jobbigt var det att köra fristil, berättar Johanna.
Till slut tog hon beslutet att en operation var vägen ut från skadeeländet. 9 maj 2023 la sig Johanna på operationsbordet
– Det var ett ganska enkelt beslut att ta. Bara några dagar efter operationen körde jag bänkpress. När såren läkt helt, efter tre veckor, kunde jag köra stakmaskin och simma. Sedan blev det rullskidor och cykling och jag var i full träningen igen, säger hon.
Löpning är ingenting som Johanna längre använder sig av för att bli en bättre skidåkare.
– Nej, tyvärr. Jag älskar löpning, men vågar inte riskera något. Jag har lärt mig att gilla längdskidåkning och nu när det går så pass bra så är det förstås roligt, konstaterar Johanna med ett leende.
Både Johanna Hägg och Rasmus Lövgren, från Finspångs SOK, går på skidgymnasiet i Torsby i Värmland.
– Det är förstås helt andra förutsättningar i Torsby jämfört med Finspång. Det har varit mycket rullskidor i Norrmalmsbacken och på det korta spåret här på Arena Grosvad innan jag började på skidgymnasiet. Men det fungerar bra när jag är hemma, som idag, säger Johanna.
Rasmus Lövgren och Johanna Hägg är Finspångs SOK:s första medaljörer någonsin på ett junior-SM i längdskidåkning.
Vad är det som gjort att du och Rasmus blivit så bra?
– Vi har varit ett bra gäng som växt upp tillsammans här i Finspång och tränat och haft roligt ihop, berättar Johanna.
Hur mycket tränar du?
– Jag har ökat träningsmängden rejält den här säsongen, men det är mycket lugn träning. Det blir nog över 600 timmar innan säsongen är slut. Som jämförelse tränar William Poromaa cirka 700 timmar. Då är han en av seniorerna som tränar ganska lite. Kläbo tränar 900 timmar och Ebba Andersson ligger på 1 200 timmar, säger Johanna.
"Om någon säger något nedsättande eller ger kommentarer om hur någon ser ut i skolan och en ledare hör det, då blir de jävligt arga. Det är nolltolerans mot sådant skitsnack", säger Johanna Hägg.
Längdskidåkningen är en sport där elitåkare ibland haft hälsoproblem kopplat till vikten. Frida Karlsson är ett exempel, norskan Ingvild Flugstad Östberg ett annat.
– Jag äter allt utom fisk eftersom jag inte tycker det är gott. Tränar jag två pass om dagen, så slarvar jag inte med maten. Om någon säger något nedsättande eller ger kommentarer om hur någon ser ut i skolan och en ledare hör det, då blir de jävligt arga. Det är nolltolerans mot sådant skitsnack, betonar Johanna.
Hjälper gymnasiet till på något sätt?
– Ja, vi har teorilektioner om hur mycket kroppen förbränner när vi tränar så mycket och vad vi behöver få i oss. Största anledningen till att man blir övertränad tror jag är att man inte äter tillräckligt. Sedan är det många åkare som är kraftfulla i sin kroppsbyggnad, som till exempel Jonna Sundling.
Johanna Hägg kör varv efter varv på Arena Grosvad när hon är hemma i Finspång och tränar.
Att börja skidgymnasiet har blivit en ögonöppnare för Rasmus.
– Förut tränade jag efter skolan och var ofta trött innan passen. Nu tränar vi fyra pass i veckan på skoltid. Det blir en helt annan kvalité att träna mer utvilad och dessutom få träna i en miljö där alla är inriktade på träning, säger han.
"Det är svincoolt att både Rasmus och jag vunnit medaljer på JSM och nu får debutera i juniorlandslaget. Vi som tränat så mycket här i lilla Finspång", säger Johanna Hägg.
Snart ska Johanna och Rasmus för första gången ta på sig den svenska landslagsdräkten.
– Det är svincoolt att både Rasmus och jag vunnit medaljer på JSM och nu får debutera i juniorlandslaget. Vi som tränat så mycket här i lilla Finspång, säger Johanna innan hon drar iväg på den drygt två kilometer korta slingan på Arena Grosvad igen.