När man bläddrar bakåt i NT:s digra arkiv, oavsett om det är i pappers- eller digital form, finns det mycket nostalgi att grotta ner sig i. För den som gillar historia är det förmodligen en önskedröm att få lägga timmar på just det.
En sak att stanna på just den här annandagen är en artikel i Norrköpings Tidningars pappersupplaga den 28 november 2002.
Rubriken:
"Marcus drömdebut."
Av en ren slump var det jag som skrev den texten också, efter att Marcus Eriksson hade klivit in och gjort mål i sin första seriematch någonsin för Vita Hästen.
"Obeskrivligt, jag blev jätteglad", sa "Macke" då om sitt 3–0-mål i 6–2-segern mot Kristianstad.
Det har hänt en del sedan den 17-årige ynglingen gjorde sin första seriematch i klubben han blivit synonym med de senaste åren. Inte minst har Vita Hästen gjort resan till hockeyallsvenskan och Eriksson själv har både hunnit lämna "fadershuset" och komma tillbaka ett par gånger om.
Mestadels har han dock varit Vita Hästen trogen – spelaren med seriens längsta klubba och bland de smartaste hockeyögonen när han är som bäst.
När Vita Hästen avslutade julhelgen, drygt 14 år efter det där klippet och drömdebuten, med tre viktiga poäng mot AIK firades Marcus Eriksson redan före nedsläpp efter att ha passerat Björn Myhrwold som den som gjort flest seriematcher för klubben (han har ett 20-tal kvar än om man räknar kvalmatcher för att bli meste spelaren totalt).
Mot AIK gjorde Eriksson sin 421:a.
Han slog egentligen Myhrwolds 419 redan i onsdags mot Södertälje.
Ett av flera rekord som han nu har i Norrköpingsishockeyns historia.
I dagens läge när lagen ömsar skinn och byter ut halva trupperna mestadels varenda säsong är det förstås imponerande och viktigt att ha den typen av spelare i sitt lag. Trotjänare och kulturbärare som brinner extra mycket för det märke de har på bröstet. Eriksson är en sådan. Jag vill inte ens tänka tanken på hur tufft Vita Hästen haft det i höst om han inte blivit kvar, vilket var nära i somras.
Offensivt har han, Rickard Palmberg, och i viss mån Jesper Samuelsson, burit laget.
Nu var det kanske inte Marcus Eriksson som främst stod för grannlåten mot AIK. Just Palmbergs 2–0-mål var kvällens stora godis för de 3 470 i Himmelstalundshallen. Viktigast för Vita Hästen var dock att man fick leverans av flera spelare i 4–1-segern.
Kruise Reddick gjorde 1–0 – kanadensaren har inte fått till det framåt i höst men är en spelare som ska producera poäng.
Emil Eriksson gjorde sitt första mål – Örebrolånet stod på noll fullträffar inför nedsläpp.
Ska Vita Hästen lyfta över topp-åtta-strecket är det precis det som behövs. Fler som kliver fram och gör målen. Bakåt har man en målvakt i Pontus Sjögren som kan vinna matcher åt laget.
Det visade han igen.
Isens allra bäste spelare efter firandet av en klubbikon.