Botten mot toppen. Ett Östersund som läst på, kröp ner nästan i famnen på Aly Keita och lät IFK spela runt utan att hitta den riktiga spetsen.
Många skott.
Många halvlägen, men ofta inte tillräckligt farligt för att överlista Keita i hemmalagets mål.
Så, pang. Ett överspelat mittfält, en Andreas Blomqvist som kom efter i hemåtlöpningen och en utlämnad backlinje som föll för lågt och ytan blev till en ocean. Så hade Simon Kroon gett hemmalaget ledningen. Efter Christoffer Nymans kvittering hände samma sak direkt efter pausen igen när Lars Krogh Gerson klev fram, blev överspelad och så uppstod en stor yta igen mot ett sjunkande försvar.
Det såg sådär ut bakåt i de lägena.
På många sätt också en sådan matchbild som passar ett försvarande lag som bäst – och ännu mer en sådan matchbild där IFK ibland tidigare haft svårt att ta de där poängen som förväntas. Där man ofta kört fast och istället straffats.
Det såg ut att kunna bli så igen.
Men IFK 2020 går tydligen inte i den fällan. I alla fall inte på Jämtkraft Arena där man fortsatte att metodiskt jobba och återigen var man starkast på slutet. Det är mer och mer tydligt att IFK är ett av de mest färdiga och förberedda lagen nu när allsvenskan väl är igång. Med en tydlig idé och med en kraft att orka jobba i 90 minuter hela vägen in.
Det imponerade igen – kanske till och med mer än förut när laget nu fick slita i underläge ett par gånger om, inte gjorde sin bästa insats spelmässigt hittills, men redde ut det ändå.
Sedan finns det givetvis många saker att titta närmare på i de omställningarna man åkte på, hur man hanterade dem, men ett offensivt spel kommer alltid riskera att öppna för den typen av kontringar. Mer än tre mål i snitt framåt säger ändå att det är rätt att ha den balansen.
Positivt för IFK också att managern Jens Gustafsson vågade ge Ísak Bergmann Jóhannesson, 17, förtroendet från start när Jonathan Levi saknades. Jag såg den unge islänningen för första gången på lägret i Portugal förra året. Redan då var det lätt att tjusas av hans enorma potential och talang.
Nu blev det inte samma målsuccé som när förebilden Arnór Sigurdsson fick chansen från start på samma arena för ett par år sedan och stänkte in två mål. Men två målgivande passningar och en insats som växte var också intressant av nästa isländska framtidsman.