Den 20-åriga kanottalangen är nyss hemkommen från två intensiva veckor i Japan, med träning och för-OS-tävling.
Sportsligt slutade hon på elfte plats i K2 200 meter tillsammans med Moa Wikberg från Karlstad. Melina är nöjd med det.
– Det gick nog till och med bättre än förväntat. Vi började ju köra tillsammans den här säsongen och det har inte klickat perfekt. Men vi har tränat på och det ger resultat, konstaterar hon.
Inför tävlingen var den svenska truppen i Itako för att träna och rekognosera inför kommande OS. Den sista natten där bjöd på en helt annan dramatik än i tävlingsvattnen.
Tyfonen Faxai drog in över Japan och lämnade inte många oberörda.
– Vi visste att det skulle bli en storm men tänkte inte så mycket på det. Det var ingen som visste hur kraftig den skulle bli så jag gick och la mig för att sova, berättar Melina.
Det blev dock inte så mycket sömn eftersom vinden ökade kraftigt under natten.
– Det ven i rummet och det gick inte att sova. Det lät så himla högt och tilltog hela tiden. Delar av taket blåste ner och det kändes som jag gungade fram och tillbaka. När jag la handen mot fönstret så sviktade det. Jag såg olika järngrejer som for omkring så då gick jag ner till receptionen. Det är ju säkrare längre ner.
Hennes landslagskompisar Moa Wikberg och Linnea Stensils i rummet bredvid fick det ännu värre.
– Deras fönster gick sönder. Delar av hotellskylten förstördes också när taket ramlade ner.
Totalt omkom minst tre personer i tyfonen, runt 40 personer skadades och nästan en miljon blev strömlösa i olika städer.
– Det var läskigt. De på hotellet sa att det var den starkaste tyfonen på ett decennium. Dagen därpå skulle vi ändå åka vidare till Tokyo men vi fick vänta i sex timmar eftersom motorvägen var avstängd.
Det återstår bara en besättningsregatta i Katrineholm innan det här tävlingsåret läggs till handlingarna.
– Efter det blir det en veckas vila till innan grundträningen börjar inför nästa år, säger Melina.
Hur känns det att vila för en gångs skull?
– Alltså, jag gillar ju att träna. Men det är skönt att kunna göra annat också. Träffa kompisar och komma ifatt lite med skolan och så. Jag läser 50 procent på distans nu.
Hon är bara i början av sin seniorkarriär och det är ett par tuffa år att acklimatisera sig när man kliver upp från juniornivån för att tampas med världseliten.
– Mitt första seniorår var i fjol och jag hoppas ju att jag ska fortsätta utvecklas, konstaterar Melina Andersson.