I fjol startade Vita Hästen åter sin damverksamhet, där klubben direkt krossade allt motstånd i trean. Åtta vinster av åtta möjliga och en målskillnad på 102–13 gjorde att spelarna önskade att flytta upp en division.
Men då den närmsta division 2-serien ligger i Stockholmsområdet skulle klivet upp betyda både fler och längre bortaresor. Något som ställer högre krav på spelargruppen.
I juni berättade klubbdirektör Fredrik Jensen att klubben såg över möjligheten att ta gå upp, men att det slutgiltiga beskedet inte skulle komma förrän i augusti.
– Det är inte en enkel fråga. Dels handlar det om den ekonomiska kostnaden, vilket vi nog ska få ihop, men framför allt handlar det om huruvida vi har tillräckligt med spelare som kan lägga all den tid och energi som krävs för att åka på 15 längre bortamatcher, sa Jensen då.
När NT nu pratar med lagets tränare Tobias Andersson bekräftar han att det inte kommer bli något spel i division 2, och att Vita Hästen kommer att fortsätta i damtrean.
– Det är på grund av antalet spelare. Vi kan inte ställa upp i division 2 om vi inte får in tillräckligt med mantal. I stället får vi satsa ett år till i trean och försöka etablera oss som ett lag först innan vi sen tar klivet upp, säger han.
Hur har reaktionerna från spelargruppen varit?
– Alla ville ju såklart gå upp en division för att få möta lite bättre motstånd. Men nu när vi bestämde att vara kvar i trean så är de flesta fortfarande positiva till det. De tycker ju det är kul att spela och det är väl egentligen därför de är kvar. Det här är ju ingen elitsatsning.
Tobias Andersson säger att laget har 12-13 spelare kvar sedan förra säsongen och att det ungefär är den storleken de har på laget. Under sommaren har Vita Hästen hållit öppna provträningar för att försöka få in fler spelare.
– Det gav inte jättemycket, men några dök det upp. Vi har fått in en ny målvakt i alla fall, sen har vi lite andra spelare som visat intresse men ska fundera lite till.
Klubben räknar med att vinna serien för andra året i rad. Utmaningen, säger tränaren, blir snarare att motivera spelarna när det är sån klasskillnad.
– Det var lite svårt redan förra säsongen när man märkte att resultaten var rätt stora. Då blir det lätt lite lojt. Så den stora utmaningen blir att hålla upp motivationen. Att de ska tycka det är kul att hålla i gång och träna.