Ett Vita Hästen som känns på gång åkte till Södermanland för match borta mot Södertälje SK som definitivt är på gång.
Det var upplagt för en oviss batalj – som så många andra i Hockeyallsvenskan.
Vita Hästen, med gott självförtroende efter potenta insatser på slutet, inledde inte matchen bra – Hästen inledde matchen strålande.
SSK pressades tillbaka i offensiva framåtryckningar. Och när hemmalaget försökte anfalla, låg Hästen hela tiden rätt i banan och jobbade ihop som en kompakt enhet.
Det gav utdelning.
1–0 och 2–0 tillkom i första perioden. Det första var signerat Jens Hellgren i power play och det andra var en riktig smällkaramell av Alexander Pettersson rätt upp i krysset.
Vita Hästen var i förarsätet och det med mersmak.
Mittenakten började också lovande för Jonas Johnssons manskap. De hade god kontroll på tillställningen och jagade ett 3–0-mål som hade varit en tung dolk i SSK-bröstet.
Men i hockey kan det gå snabbt. Det fick Vita Hästen erfara. Inom loppet av drygt tre minuter gjorde Södertälje två baljor, varav det andra till synes var ett mindre bra ingripande av Pontus Sjögren mellan stolparna.
Extra tungt för Hästen blev det i och med att de brände två frilägen. Johan Adolfsson och Marcus Eriksson hade varsitt gyllene läge, men utan att kunna förvalta SSK-keepern Georg Sörensen. Dessutom missade Rickard Palmberg öppet mål i stort sett.
Det positiva för Norrköpingsgänget var att de överlevde spel tre mot fem i drygt en minut i slutet av perioden. Det kunde de ta med sig inför den tredje.
Och vilken pangstart Vita Hästen fick där. Efter knappt fyra minuters lir höll sig Kevin Elgestål framme och rakade in 3–2.
Spelformen? Power play, så klart.
Men någon lugn och ro blev det verkligen inte. Slutet av matchen var oerhört dramatiskt och framför allt ovisst. Det kunde sluta precis hur som helst där ute.
När klockan visade 14:53 trodde hela hallen att Södertälje hade kvitterat i power play då Vita Hästen varit sex man på isen. Måltutan drog igång. Men Nicklas Heinerö sköt i stolpen från en decimeters avstånd.
Heinerö fick dock snabb tröst, då han strax efteråt prickade in kvitteringen. Svängigt värre med andra ord. Och måltutan sattes rättmätigt på.
De sista minuterna var inget för nervsvaga. Momentum skiftade friskt mellan lagen. Och även om Johan Adolfsson snuddade vid att bli matchhjällte med bara några få sekunder kvar kändes 3–3 efter 60 minuter skapligt logiskt.
Förlängningen blev mållös och straffar väntade. Där missade Vita Hästen tre gånger om, medan Thomas Valkvae-Olsen satte sin. Det räckte.