Gustaf Gardell.
Vita Hästens lagkapten promenerar längs gatorna i Knäppingsborgsområdet. I drygt femton år har Norrköping varit Gustaf Gardells hemstad.
Det är här han spelat ishockey, bandy, utbildat sig, renoverat hus och blivit pappa.
Tillsammans med sambon Kaisa Svarvar-Pelli flyttade paret från Norrtälje när Gustaf Gardell började spela för Vita Hästen 2009. Mot Bäcken i fredags gjorde han sin 300:e match för klubben.
– Att komma hit och ha hockeyn gjorde att jag fick ett umgänge. De var tvungna att vara med mig liksom. Det gjorde att jag kom in i stan lite lättare. I och med att Kaisa flyttade med fick hon också ett umgänge genom de andra flickvännerna, säger 36-åringen.
Forwarden har inte varit kvar i Vita Hästen under alla säsonger sedan flytten till Norrköping, men i Östergötland har familjen stannat.
– Vi trivs. Vi har sagt det, Norrköping är lagom stort. Man behöver inte hälsa på alla man går förbi och så finns det mesta.
Ganska snabbt efter flytten kom sonen Arwid, några år senare föddes Casper.
Paret träffades genom gemensamma kompisar på vad Gustaf Gardell tror var en bygdegårdsfest.
– Kaisa har väl försakat lite. Hon flyttade hit utan att få det här direkta umgänget. Hon flyttade hit för min skull på något sätt, det är jag tacksam för – att vi lyckats få det att funka och skapat det liv vi har här.
Likt pappa har sönerna Arwid, 12, och Casper, 9, fastnat för ishockey och bandy.
– De spelar i Vita Hästen och Borgia. Jag vill att de ska få uppleva lite det jag själv varit med om och tyckt varit roligt. Det här med lagsammanhållning, det är någonstans det som gör det värt att hålla på.
2014 sköt Gustaf Gardell upp Vita Hästen till hockeyallsvenskan. Men i landets näst högst serie fick han aldrig spela. Kontraktet förlängdes inte.
– Jag var inte klar och skulle inte heller någonstans. Jag visste att jag skulle vara kvar i stan. De valde att inte förlänga med mig och då var det roligare att göra något annat. Jag hade jobbat så länge för att komma upp till den nivån och sen fick jag inte vara med, säger Gustaf Gardell.
Under de kommande åtta åren spelade han i stället 20 matcher för Valdemarsvik och en för Skärblacka. Gustaf Gardell bytte inte underlag, däremot klubb och sport och började spela bandy i Borgia.
Gustaf Gardell i Borgias ställ. "Jag började spela bandy i byn där jag är ifrån. Jag hade 400 meter till planen."
Men när Vita Hästen gick i konkurs hörde Jesper Samuelsson av sig.
– Ungarna är rätt gamla nu, så det var väl tur i oturen att man inte fortsatte för att det hade tagit mycket tid. Då fick jag vara med barnen när de var som minst, nu är de självständiga. Och suget fanns, säger han.
Gustaf Gardell tar en klunk kaffe på ett lunchställe vid Järnbron. Till vardags jobbar han som byggnadsingenjör.
– Jag hade inte kunnat göra det ena eller det andra. Det behöver hända saker. Sen är det skönt att känna att man har ont i kroppen för att man har gjort något och inte bara suttit framför en dator i åtta timmar.
Kapten. Gustaf Gardell gör sin första säsong med C:et på bröstet. "Jag är kanske inte den mest verbala i omklädningsrummet eller på isen. Jag försöker leda genom min spelstil och sätt att vara. Jag försöker få alla att må bra. Mår man inte bra i det man gör, då är man ingen bra hockeyspelare heller."
Gustaf Gardell vid Strömen i Industrilandskapet. Vatten är viktigt för honom. "Jag vindsurfar en del ute i Bråviken, så jag får lite hav. Skulle jag få välja skulle jag vilja bo närmare havet. Det är något lugen, det är något jag behöver. Vi brukar åka ut och bada på somrarna."
Hockeysäsongen är på väg in i ett avgörande skede. Efter söndagens bortamöte med Jonstorp återstår bara sex matcher av alltvåan. Sedan väntar kvalet mot hockeyettan.
– Jag tycker inte något lag slagit oss när vi varit bra, det är när vi dippar som vi blir sårbara. Jag tror mycket är upp till oss.
Under sina två senaste säsonger med Vita Hästen har Gustaf Gardell firat seriesegrar. Ett avancemang till hockeyettan hade kunnat bli det perfekta slutet.
– Jag funderar. Jag sa väl förra året att det var det sista jag skulle göra, för Kaisa drar ett stort lass hemma, vilket jag är både tacksam och stolt över. Det är mycket tid och jag är borta mycket från deras aktiviteter.
– Det jag har märkt är att om man är mitt uppe i saker och ting ser man ofta det andra. När man inte har hockey längtar man efter den, och när man har hockeyn ser man all tid man annars hade över med familjen.
Du nämner det lite titt som tätt att Kaisa får dra ett tungt lass hemma.
– Det är väl mer att jag vill vara med och hjälpa till. Samtidigt som jag vill ge hundra procent på hockeyn, det blir lite hugget ibland. Det är svårt att vara med överallt även om man jag skulle vilja det.
Oavsett hur hockeysäsongen slutar sjunger karriären på sista versen.
Men Gustaf Gardell och familjen har inga planer på att flytta tillbaka till Norrtälje.
– Barnen börjar bli så pass stora att de skapat sitt eget. Samtidigt går det rätt bra att åka upp till Norrtälje. Jag har en syster på Grönland, på så sätt har jag ganska nära hem.
58 poäng på 52 matcher har det blivit för Gustaf Gardell sedan återkomsten till Vita Hästen.