Att vara supporter, spelare i hockeyallsvenskan är ett liv av uppoffringar.

Någonstans måste man hitta drivkraften.

I Himmelstalundshallen stod tre tappra kvinnor på bortaklackens sektion.

Jag vet inte om någon av dem var samma kvinna som under fjolårssäsongen i Leksands arena, när Mora var SHL-lag på hösten, åkte för att se allsvensk ishockey. Hon gjorde det i alla fall varje gång Mora var spelledigt, och ställde sig på för att heja på bortalaget, oavsett vilket det var.

Då, i omgång 6, fick hon fira med en handfull Norrköpingssupportrar. "Strumpans" lag krigade till sig 2–1 i sudden death efter mål av Mattias Kalin.

En sjuk historia om rivaliteten i Dalarna.

Det var också långt ifrån den verklighet som speglade sig 46 matcher senare.

Hur det gick för Vita Hästen, vet ni idag.

Leksand klättrade sig allt starkare under Roger Melins ledning när han fick ta över. Laget lyckades krångla sig till slutspel och passer Mora i kvalhissen mellan SHL och hockeyallsvenskan.

Nu har Mora fått starta om med en handfull defensiva spelare kvar från SHL, bland annat Viktor Amnér, och ett hopskrap av olika forwards. Med betydligt magrare lönebudget.

Det är därför Mora är en av tabellens målsnålaste lagen i serien. 

Men det räckte mot Hästen.

2–1-förlust igen, 160 mil mot Björklöven belönades med samma siffror, men var inte helt rättvist. Hästen borde ha avgjort i andra perioden, men det räckte bara till kvittering. Ett boxplay i sista perioden kom chansen som Mora inte riktigt kunde skapa självt i "special teams".

Kan tänka mig att Hästen hade någon form av bussarnas jet-lag i benen?

Det är ingen glamourtillvaro att spela hockey på den här nivån. Men spelar man i allsvenskan istället för i ettan, är det i alla fall oftast betalt. Långa bussresor, överkokta matlådor för att komma hem på morgonkvisten och träna igen.

Kanske åka på en hjärnskakning mot någon tokladdad spelare som ska hävda sig.

Starta om igen i hjärntrappa för att komma i fas till slutspel, helst tidigare än så. Byta klubb med jämna mellanrum.

Man måste imponeras av det psyke och hängivenhet och drivkraft som krävs av spelarna.

Hästen har två pinnar mer (10 poäng) efter omgång sju än i fjol (8 poäng). Men laget känns mer balanserat, mer offensivt.

Kan de bara rida ut de poängmässiga svackorna, som kommer under en lång säsong, lär det se annorlunda ut 46 omgångar längre fram i vår.