MITTENAKTERNA
Ska vi riva av det negativa först? Jag tycker det. För Vita Hästens strul i den andra perioden har pågått så länge och så tydligt nu att man liksom inte blir förvånad. Det har kommit till den nivån att man skulle tappa hakan om laget vann en andraperiod med, säg 2–0.
Vita Hästen går bara segrande ur 15 procent av mittenakterna. Det är endast jumbon Västervik som är värre med någon procentenhet.
Det är inget som kommer att fälla en hel säsong för hästarna som är riktigt skarpa i tredje perioden, men det är något som måste rättas till för käppar i hjulet sätter det onekligen. Det långa avståndet till eget bås är lika för båda lagen, saken är den att det är just Vita Hästen som tar mest skada av det.
Bättre tekningar, mer precisa förstapass och mer cyniskt spel när nöden kräver är tre detaljer som skulle ändra mycket. Sen är det givetvis så att det har blivit en mental grej – precis som bortaspelet.
MARCUS ERIKSSON
Tillbaka efter sin missade match. Levererade 1+1 redan i första perioden. Först en briljant passning till Anton Björkman (ovan målskytt som smög upp likt en måltjuv) och sedan ett distinkt avslut som vi ser Eriksson göra allt oftare.
"Macke" är 37 år. Klart att kroppen inte är lika pigg som en 25-årings längre. Men han tränar hårt och rätt vilket är en stor anledning till att han fortfarande håller den här nivån. Enbart talang räcker inte på långa vägar.
Har något lag i ligan en lika självklar MVP som Vita Hästen?
Jag tror inte det.
Nu är inte Vita Hästen kända för att slänga upp kontraktsförlängningar under säsongen, men i min värld skulle man lika gärna kunna ge ett livstidskontrakt till Marcus Eriksson som nu är uppe i 800 poäng för Vita Hästen.
Åtminstone en förlängning över nästa säsong – redan nu.
Det skulle skicka positiva signaler som inte ska underskattas, Patrik Degerstedt.
Och säkerställa många poäng även 2023/2024.
ULLMANS DJÄRVHET
Det är två och en halv minut kvar av matchen när AIK jagar ett 3–3-mål med utplockad målvakt. Efter tekningen i egen zon, där Tanner MacMaster snappar upp och petar pucken till Erik Ullman, så är pucken bakom Vita Hästens förlängda mållinje.
Där hade de flesta försökt att chippa ut pucken, högt och löst. Eventuellt dra en sarg ut.
Erik Ullman försöker sig på att göra mål, med risk för icing och fortsatt AIK-tryck.
Pucken går in, 4–2 till Hästen och matchen mer eller mindre avgjord.
Det är väl en mix av dumdristighet och mod, antar jag. Framför allt är det inget som en spelare med dåligt självförtroende gör. Erik Ullman har hittat ett fint samspel med Hugo Styf. Över tid har duon varit Vita Hästens främsta backpar de senaste veckorna.
TIM WAHLGREN
Ännu en gång gjorde Wahlgren ett gediget arbete framför kassen i powerplay (tillsammans med Erik Borg vid detta tillfälle). Det var en viktig faktor bakom Hugo Styfs blytunga 3–2-mål i tredje perioden som gav Vita Hästen kommandot igen.
Tim Wahlgren är en spelare värd att lyfta fram lite extra. En solid hockeyarbetare.
Efter att ha varit tämligen osynlig inledningsvis har han växt stadigt. Utöver skymningsarbetet var hans insats – när han fick upp farten rejält och åkte in mot kassen – avgörande. AIK drog där på sig utvisningen innan det tredje hemmamålet.
Ishockey är verkligen en lagsport. Men de individuella detaljerna betyder massor.
FALKARNA
De nämndes i en likadan spalt senast, men får synas här igen. Av olika anledningar.
Hampus Falk fick göra tre byten i första perioden medan Alex Brännstam bänkades. I sitt tredje byte åkte Hampus på en utvisning då han satsade för en ordentlig tackling, men kom snett på det och motståndaren åkte inte på någon stor törn utan fick bara sin klubba förstörd.
Men pucken var inte där.
Två minuter charging.
Noll sekunders istid i matchen efter det.
Hampus Falk behöver spela fysiskt för att nå sitt max, men det där agerandet var tränarduon bevisligen inte nöjda med. Ringrostighet vad gäller tacklingar är inget konstigare än detsamma kring att servera bra passningar på blad eller åka i rätt bågar.
Sebastian Falk var mindre än två minuter från att se sin målsvit spricka. Men han är onekligen i ett flow nu. I tom kasse kunde han lasta in 5–2 – eller lasta, det var kanske det lösaste backhandavslutet (efter en liten nätt dragning) som gått in i hockeyallsvenskan i år.
Mål för femte matchen i rad.
Är man i ett stim, så är man.
STRECKKAMPEN
Jag inbillar mig att den här trepoängaren är av massiv vikt att ha med sig till uppehållet som stundar. Sjunde raka hemmavinsten – Hästen kan väl knappast ha haft en liknande svit i allsvenskan? – och fortsatt en liten distans ner till negativa kvalstrecket.
Samtidigt har Vita Hästen bara sex poäng upp till sjätteplatsen.
Det är ett getingbo i tabellens nedre hälft dit vi numera välkomnar jätten Västerås.
Vita Hästen har visat en imponerande förmåga att vinna när det varit extra pressade lägen hittills den här säsongen.
För att lyfta ytterligare i tabellen krävs det att man tar sig över bortamatch-barriären.