SAMUELSSONS ÅTERKOMST
Jesper Samuelsson var tillbaka i spel snabbare än jag trodde. Antibiotikan satt där den skulle.
Med några få löpturer och hockeypass i ryggen var han åter i laguppställningen.
Och levererade direkt.
En 1+1-meny med bud på mer blev det. Att jämföra med 1+3 totalt på de åtta tidigare matcherna.
För Vita Hästens del vore det önskvärt om det här blev nån form av offensiv katalysator för "Sama" som gör att han kan bidra mer i poängkolumnen. Jag kan sympatisera med hans kloka sätt att spela, med goda marginaler och att göra jobbet över hela banan. Det känns också som att Samuelsson har det spelet i ryggmärgen efter åren i hockeyallsvenskan då han ofta hade en sådan roll.
Men i hockeytvåan är Jesper Samuelsson i grunden ett offensivt vapen av rang.
Bara han vågar släppa loss mer på offensiv planhalva.
MAGNUSSONS POTENTIAL
Förlust mot både Nittorp och Lidköping. Markus Magnussons start i Vita Hästen var inte vad han räknade med när han i förra veckan satte sig på nattåget från Piteå med destination Norrköping.
Mot Motala fick han känna segerns sötma som Vita Hästen-spelare.
Jag gillar det jag ser av norrbottningen. Finurlig, mobil och med en uppenbar spetskompetens på hockeytvåan-nivå.
Magnusson är en spelare som mår bra av stort förtroende och ett utrymme att ibland misslyckas med initiativ. Det kommer han att få i Vita Hästen. Där har ni en viktig bricka i fortsättningen.
GLADASTE MÅLSKYTTEN
Det var tveklöst unge Arvid Nilsson. Med Hugo Andersson och Alexander Skoglund frånvarande kallades Nilsson in för andra gången den här säsongen.
Det blev inte så många byten. Men i slutet, när Motala i jakt på reducering hade plockat ut målvakten, slog Nilsson till från långt avstånd.
Glädjen gick inte att ta miste på hos 18-åringen. Likadant hos lagkamraterna som gratulerade honom rejält.
Nu är Nilsson bördig från Mjölby. Men han har varit i Hästens juniorled i två och ett halvt år. Det är såna här saker som Vita Hästen behöver mer av. Ungtuppar från de egna leden som kommer upp och gör avtryck.
KÄNSLOR
Det är sällan positivt när utvisningsbåsen är välfyllda. Men på ett sätt var det uppfriskande att Vita Hästen visade känslor i slutet av matchen. Det har stundtals känts lite för lugnt i laget den här säsongen. Jag tror att laget mår bra av att bli lite lagom förbannade.
Det och att Hästen knöt ihop säcken efter gästernas 2–1-mål, som skapade viss nerv, var betydligt viktigare än att alltvåan-platsen nu är helt säkrad matematiskt.